2007

gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
hajarna var nytt för mig.

höll du några av dina nyårslöften?
kommer du ha några nya för nästa år?
inga i år, inga nästa år. precis som vanligt.

blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
ja. linda fick två vackra flickor, nova och wilma. simon och sofie fick en underbart söt wilmer. kristina fick lilla rödhåriga irma. veronica fick nova och engla. babyboom. förlåt om jag glömt nån.

dog någon som stod dig nära?
nej.

vilka länder besökte du?
frankrike fyra gånger. holland. thailand. filippinerna. spanien ett par gånger. och nu england.

är det något du saknar år 2007 som du vill ha
år 2008?
frihet.

vilket datum från år 2007 kommer du alltid
minnas, och varför?
23 juli - första kyssen.
20 november - Luke flyttade till Sverige.

vad var din största framgång 2007?
att våga göra saker som jag tycker känns obehagliga och läskiga.

största misstaget?
slösa bort tid på människor som inte förtjänar det. men det har jag säkert också lärt mig nåt av.

har du varit sjuk eller skadat dig?
nån -cocker jag fick äta penicillin för, i övrigt frisk å kry om jag inte minns fel.

bästa köpet?
resan till asien.

vad spenderade du mest pengar på?
resan till asien och de andra resorna antar jag.

gjorde någonting dig riktigt glad?
mina vänner och min stora kärlek.

vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2007?
hela tillbaka till samtiden.
hela a song inside my head, a demon in my bed. den enda skivan jag lyssnade på under asien-resan.
hela an end has a start. inte lika bra som debuten, men ändå.
hela our love to admire. pace is the trick framför allt.
hela our ill wills. sjukt bra och håller fortfarande.
say it right - nelly furtado (även om den kom i slutet av 2006)
haligh, haligh, a lie, haligh - bright eyes (för att den påminner mig om en av de bästa människor jag känner och som jag lärde känna under 2007)
hela O för att jag inte gett damien en chans innan.

var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
på det stora hela gladare. gigantiska framsteg.

vad önskar du att du gjort mer?
läst och lagat mat hemma. det är en hobby som jag återupptäkt. mums.

vad önskar du att du gjort mindre?
spenderat pengar på alkohol och kläder. oroat mig i onödan.

hur tillbringar du jul?
julaftonen i sverige hos min familj. juldagen i england hos Lukes familj.

favoritprogram på TV?
ser aldrig på tv, men six feet under är troligtvis världens bästa tv-serie.

hatar du någon nu som du inte hatade i början
av året?
hat finns fortfarande inte i min vokabulär.

bästa boken du läste i år?
jag minns sällan vilka böcker jag läst, men alla familjer är psykotiska var riktigt bra iaf.

största musikaliska upptäckten?
jag vill inte minnas att jag upptäckt nåt storartat i år. jag ändrar mig; oh laura.

något du önskade dig och fick?
känslor. kärlek.

något du önskade dig men inte fick?
en vaio.

årets bästa film?
death proof är den första jag kommer att tänka på.

vad gjorde du på din födelsedag 2007?
hur många år fyllde du?
nine inch nails i stockholm med eva. 25 år minsann.

finns det någonting som skulle gjort ditt år
ännu bättre?
om jag slapp gå i skolan och kunde åka till solen asap hade jag nog varit mera nöjd. skoltrött? naaae.

hur skulle du beskriva din stil år 2007?
håret åkte av. det är väl den största förändringen. dessutom har det nyligen blivit ljust också. annars är jag nog pretty much same old ewa.

vad fick dig att må bra?
sommaren. de nya människorna. Luke.

vilken kändis var du mest sugen på?
inte nån alls. men jag drömde om brad pitt en natt.

vilken politisk debatt engagerade dig mest?
pengar. tid. kvinnor. män. människor. jag vet inte, men är inte livet en enda lång politisk debatt?
vem saknade du?
jag saknade någon att dela good and bad med. men det gör jag inte längre.

de bästa nya människorna du träffade?
Luke. anne & ove. Lukes familj.

en värdefull läxa du lärt dig i år?
sluta drömma. börja leva. kanske?

citera en sångtext som summerar ditt år.
I was barely hoping for a kiss
I didn't think that it would come to this
but everything he touches turns to gold
so I just brace myself and grab a hold

I'm out of bounds
I'm off the ground
and I won't come down
boy you turned my world around

now I ain't going back to my old town
I think I lost my key and maybe it's just as well
cause I'm not gonna turn the offer down
I'm gonna ride with you, I'm gonna leave this old town

I'm out of bounds
I'm off the ground
and I won't come down
boy you turned my world around

fyra timmar. tjugo minuter.

betongförort x 2

min, eller vår snart, lägenhet har en vattenskada. jodå. det stämmer. det märkte jag och jens igår när vi skulle fixa lite tills Luke kommer. vatten under mattan i köket. visade sig sen vara vatten under mattan i köket och hallen. som alltså sen blev ingen matta i köket och hallen. betong. på betong får vi nu gå när vi kommer tillvårt älskade hem. jag hatar min lägenhet. jag gjorde det innan. för den ligger i ett jävla betongbostadsområde som faller sönder när som helst. jag gör det ännu mera nu för jag har ett hem med betonggolv. jag vill flytta. kunde sälja allt jag äger nu och dra så hade jag gjort det. men åter igen. jag ska väl för en gångs skull slutföra nåt. skolan sätter käppar i hjulet. lycka är att slippa bo i en betongförort med betonggolv.

28 timmar. 45 minuter.

jag räknar dagar. jag räknar minuter. jag räknar sekunder. det går så otroligt långsamt just nu. 101 timmar kvar. 101 timmar är samma sak som en evighet. i min värld. i min värld är det dessutom så att jag har världens bästa människor i mitt liv nu. världens bästa. jag älskar er. och saknar er. ja alla utom jens då, för vi ses ju varje dag. jag vaknade 06.00 i morse av en mardröm. luke lämnade mig. det tog en timma, en omsomning för att inse att det var en dröm och inget annat. och så jens då. som påminde mig om igår. allt fint jag fick höra.
jag önskar jag kunde spola bakåt. juli/augusti. eller även framåt för den delen. jag tycker inte om den här tiden. väntan på en lång, kall vinter.

jag älskar er. jag saknar er. ni vet vilka ni är.

kärlek.

jag har lärt mig att saknaden är värst när nån har sovit som ett barn
genom en iskall vinter
du är min hjälte för du vågar vara rak
du är min hjälte för du är precis så svag som jag
och hjälp mig jag behöver dig igen igen igen

jag vet inte var tiden tar vägen. försvinner gör den i alla fall. den senaste dagarna har jag spenderat i perpignan med luke. det är det absolut bästa sättet att spendera tid. eller snarare investera tid. snart kommer han till sverige för gott. eller för en längre tid i alla fall. tills vi båda har tröttnat på landet där solen just nu går ner ett par timmar efter att den har stigit upp. jag är rätt trött redan. men så måste jag ju göra klart något jag påbörjat för en gångs skull. skolan. jag funderar på vad jag vill göra sen. det är massor. dags för en lista.

.göra klar min divemaster och jobba lite någonstans, till att börja med egypten.
.jobba som lärare i thailand på en ö där jag kan dyka också.
.micronesien.
.lära mig spanska i sydamerika.
.åka transibiriska.
.resa genom afrika.
.nya zeeland.
.ö(l)steuropaturné.

kort och gott skulle man ju kunna sammafatta det hela. jag vill resa jorden runt med längre stopp på vissa ställen. nu är det ju bara det att jag måste få med luke på detta också. jag tror jag måste börja min övertalning nu...

jag såg control igår. jag grät en tår. jag vågade inte gråta fler. men den var bra. snygg. hemsk. vacker. plågsam. sorgsen. gripande. fin. om jag får en son vill jag att han ska heta ian. men vågar man döpa ett barn efter någon som dog vid 23 års ålder?

speed-daiting. eller speed-dejting som det stavas på svenska. det är vad jag och många andra svenskar sysslar med just nu. skillnaden är att jag speed-dejtar oikari som jag delar ett litet bås med i ljungskile. idag speed-dejtade vi i hennes fantastiska toyota. det gick undan. och dessutom frågade hon om jag gick på speed. för idag är en speedad dag med mycket pepp. peppar peppar. när som helst kan sånt vända, men jag tänker njuta resten av kvällen av denna pepparmix. och ni som brukar säga att jag bara bloggar när jag har något vettigt att säga kanske kommer att ändra er efter detta. för nu har jag inget mera att säga. jag tänker lägga mig i sängen med en bok nu. om mindre än två veckor är jag i frankrike/spanien igen. wiie!

welcome to the west side

idag är den bästa dagen på länge. varför? är det för att jag fortfarande har tre frågor kvar på hemtentan? svar: nej.
är det för att jag är bakis efter en helkväll med klassen och uppvisandet av fantastiska skills i både singstar hemma hos malin och dans på ett av göteborgs sorgligaste uteställen? svar: nej nej.
är det för att jag sitter med tom magen i en lägenhet där kylskåpet är fyllt av sånt som jag inte ens skulle äta om jag var nära svält? inte det heller.
idag är den bästa dagen på länge för idag kommer mister snyggast och underbarast i hela världen till höstvackra sverige för att spendera fyra dagar med sin blivande sambo, nämligen mig, lyckligaste människan i världen. det kan hända att jag inte verkade vara den muntraste människa igår, men så blir det när någon sätter griller i huvudet (ett otroligt underligt och roligt uttryck för övrigt). här råder idag dock ingen tvekan om vem som har det största leendet om si så där fem timmar. hoppas han gillar göteborg. annars vet jag inte hur det kommer gå det närmsta året.
kärlek.
underbart.
vackert.

next stop: memory lane

idag ringde en gammal klasskompis.
hon flyttade när vi var 11 år.
efter det brevväxlade vi ett tag.
hon hade läst gamla brev och ringde och läste upp ett.
tortyr.
jag skrattade.
och slogs av hur tufft livet var då fast det var så enkelt.
men nu, fyra timmar senare, är det inte lika roligt.
jag gillar inte att promenera längs minnenas allé.
jag ser helst framåt.
sån är jag.
för ibland blir det lätt att andra tankar dyker upp även om detta egentligen bara handlade om en trettonårings krossade hjärta.
jag minns bland annat min första pojkvän.
(min första kärlek är någon helt annat. en helt annan tid. en helt annan ewa.)
han finns inte längre kvar och om nästan exakt en månad var det två år sedan han lämnade sin familj, sin son och sina vänner. jag har inbillat mig att jag inte påverkats så mycket av det som jag faktiskt gjort. mest för att vi aldrig pratade med varandra längre. mycket för att jag inte alls har kontakt med i princip någon från den tiden av mitt liv. och en hel del för att jag trott att det är något man ska gå igenom. att förlora någon som stått en nära. jag har alltså trott att jag som inte längre stod honom nära eller knappt visste vad han gjorde längre inte hade rätten att känna den oerhörda sorg och saknad som jag faktiskt gjorde.
det har jag.
och alla andra.
och just idag tänker jag på honom massor.
när jag var 13 år var han en viktig person i mitt liv.
nu, tolv år senare, finns hans minnen kvar.
minnen som får mig att le.
minnen som får mig att gråta.
memory lane nästa.
men jag tänker inte hoppa av.
jag ska framåt.
till nästa stopp.
och nästa.
och nästa.

billy
du finns för alltid i våra tankar.

everything. everyone. everywhere. ends.

jag gråter hysterisk.
det känner surrealistiskt och obehagligt.
och jag är mållös.
det känns ju som om allt är slut.
det är det.

everything.
everyone.
everywhere.
ends.

dagens låt får helt enkelt bli breath me med sia

gränslinje

skämmes tamefan!

de jävlarna tog oss en efter en, de ljög och bedrog oss med sanningen

btw. jag måste göra reklam.

nej nu är jag trött på det här. trött på att bo så långt från alla vännerna. kristin i usa. sara i härjedalen. marlene i eskilstuna och innan dess umeå. martin uppe i sveg också. ida i stockholm. ida i västerås snart london. elin i sundsvall. danne i kalmar snart i en förort till london tillsammans med den gamle. gabbe som väl pendlar mellan kalmar, norrland och göteborg. hela huffe-gänget. seriöst. hultsfred-crewet är mitt bästa crew. någonsin. om jag får bestämma så bor vi nära varandra när vi är färdiga med världen. vad sägs om att ta över en ö? bara vi. eller ja. jag vill ju ha mina andra stjärnor där också. sara, eva, jens, martin, ida, elin... och så vidare, och så vidare, och så vidare. jag namedroppar visst och risken att jag glömt någon god, älskvärd vän är övergripande, men jag menar inget illa. jag är bara nyvaken och sentimental. till råga på allt lyssnar jag på "O" som vanligt. jens jobbar. då vågar jag. annars tror han att jag fått något fel. för det är den enda skivan jag lyssnar på här hemma hos honom.
I can't take my eyes off you
jag ska faktiskt inte klaga för snart, s n a r t, har jag någon så nära som det bara går. det är helt fantastiskt. jag är verkligen den lyckligaste. men för att knyta samman bloggsäcken; jag saknar er mina älskade vänner. finaste vänner.
men.
alltid nära.

kaos. det är samlingsbegreppet för min vardag just nu. kaos. allt jag äger och har ligger i lådor. påsar. väskor. högar. utspritt. oorganiserat. kaos. det gör att hela min tillvaro känns kaotisk just nu. och jag kan bara komma på ett ord för att beskriva känslan som detta kaos frambringar. fan. för kaos har aldrig egentligen varit min grej. oavsett vad jag gett för intryck. ordning har heller aldrig varit min grej i och för sig. kanske ett organiserat kaos. men inte som nu. lådor. påsar. väskor. högar. utspritt. oorganiserat. kaos. nej. nej. nej. magkatarren är tillbaka och oikari tipsade mig om barnmat. det ska vara bra för oss med känslig mage. min vardag består just nu alltså av kaos och barnmat. skola och för många öl. malin och jag gjorde en all nighter här om dagen. 07:30 kom jag hem till jens. då stod han i badrummet och borstade tänderna. gjorde sig redo för jobbet. jag somnade sött i hans säng. vaknade vid 12. bakisångesten var ett faktum och resten av dagen tillbringade jag inomhus bakom neddragna persienner. vilket osökt leder mig in på dadaismen. någon som läste dikten persinner av lois aragon?.
Persienn?
Persienn Persienn Persienn
Persienn persienn persienn persienn persienn
persienn persienn persienn persienn persienn
persienn persienn persienn persienn persienn
Persienn persienn persienn persienn
Persienn?
kvällen innan dagen före var emellertid tidvis amuserande och ångesten egentligen helt obefogad. vad är egentligen den vetenskapliga förklaringen till detta tillstånd? har det helt och hållet med dopaminerna att göra? jag vet inte. jag vet bara att det är en outhärdlig känsla som sprider sig genom hela kroppen. ända ut i fingerspetsarna. så undrar jag ofta: var det värt det? varför utsätter jag min kropp för detta? svaret har jag inte. det enda jag vet är att jag, men största sannolikhet, kommer att göra det. igen. igen. igen. och igen.

på motorvägarna i frankrike är det inte sällan man kör 140 knyck utan att någon höjer det minsta på ögonbrynen. så gjorde även vi i torsdag. säkert 160 också. men det hjälpte inte det minsta. klockan 16:55 kom vi fram till gironas flygplats. mitt plan gick 17:20. incheckningen stängde 16:40. jaha. så var jag fortfarande kvar i vinlandet då. efter ett tårfyllt farväl som saknar motstycke hade jag liksom laddat för nästa som skulle äga rum på flygplatsen. supernervös. det slapp jag dock. istället tillbringade vi fem timmar tillsammans på motorvägen. kilometerlånga bilköer satte stopp för min hemresa. men bara just den dagen. hem kommer jag. på måndag. innan dess hinner jag med paris och en kyss under eiffeltornet. 140 euro är billigt för en kyss under eiffeltornet. du har så rätt så rätt. tyvärr måste jag göra om hela hejdå-proceduren igen. men nu är jag ännu mera övertygad om att vi alla ses snart igen. underbara människor.
<3

jag försöker hitta en soundtrack till det farväl som snart ska sägas. farväl. goodbye. adios. au revoir. det finns inget. i så fall måste jag skriva det själv av de mjukaste med samtidigt mest smärtsamma ord jag känner till. för det gör ont. och det sliter hjärtat ur sin plats. jag kan inte stå ut med timmarna. minuterna. sekunderna. som alla närmar sig farväl. hejdå. hejdå på charmig svengelska med bruna, lena ögon som smeker kinden och säger "var inte ledsen". sen gråter jag mera. för seriöst. jag gråter för att detta är vackert. för att detta är ett tecken på att de känslor jag trodde jag saknade faktiskt finns. men inte för vem som helst. utan för de som förtjänar det. de vackraste. och ibland måste man säga farväl. goodbye. adios. au revoir. hejdå. hejdå. jag saknar redan och allt som jag fick känna. skulle vilja säga; fel plats - fel tillfälle. men var det kanske: rätt plats - rätt tillfälle? kanske var tiden bara lite för kort. för detta var kort. men helt underbart. hejdå. hejdå.

nu har hon lämnat mig den där kristin. lämnat mig åt mitt öde i södra frankrike bland viner, ostar, hundskit och baguetter. jag grät. grät när hon åkte. för vi växte liksom ihop hon och jag. under princip varenda liten sekund under fem veckors tid var vi tillsammans. underbara kristin har satt guldkant på vardagen. vad nu vardag är här. nu är hon i ikea-landet medan jag får äran att stanna kvar hos hennes familj. eller ja. mamma anne har ju också lämnat vin-landet för ikea-landet. men hon kommer i alla fall tillbaka. dagen innan jag åker. jag ska nämligen hem. även om det är flera som försökt övertyga mig att stanna kvar. jag vet att det var i ren välmening. ni har fattat hur bra jag mår av solen, landet, människorna. men jag tror ärligt talat att mina batterier är laddade nu. jag är redo för nästa termin på ljungskile folkhögskola. jag är till och med redo för en termin i ljungskile village. jag blir ljungskilebo när jag kommer hem. kändes aningens läskigt till en början, men tanken börjar kännas ganska behaglig.
när jag kommer hem ska vi alla skåla för världens bästa sommar. i alla fall för mig. jag har tillbringat max två veckor av mitt sommarlov inom svea rikes gränser. jag har med andra ord sluppit undan allt regn som fallit ner på er andra. underbart för mig. mindre kul för er som blev blöta.
16 augusti landar jag på svensk mark. motvilligt. men jag får ju göra det bästa av situationen. på fredag blir det panerad ost och polsk öl. inte så svennigt, men jag har ju jobbat på en svensk restaurang i sommar så jag har inte direkt saknat det svenska köket. nu kommer jag snart sakna dock.
ikväll såg vi death proof. han är ett geni den där tarantino.
over and out.

minuspoäng till mig idag. vi satt på les trois soeurs. jag hörde bekanta ljud från någonstans. ove sa att det var festivalens sista konsert. jag sa att det låter som air. ove sa att det var någon typ att rockmusikal. rockmusikal med fransk touch tänkte jag och fortsatte på mitt glad vin som hade smak av citron. inte alls som på le petit piteå. hur som helst. nästa låt var ännu mera bekant. sexy boy. det är fan air sa jag. men hur? varför visste jag inte det? vi säger godnatt och går till arenan. kikar in genom fönstret. ljusshow. mjuka elektroniska ljud. air spelade i perpignan i kväll. jag får minus på mitt konto. hur kunde jag missa?!
dagens låt får bli cherry blossom girl men solen är faktiskt nära mig.
ett stort grattis till min söta brorson mattis som fyller två jordsnurr idag. grattis grattis lille vän. älskar dig.

ey. jag är fortfarande vid liv. jag är fortfarande i frankrike. jag är fortfarande överväldigad. jag har den bästa sommaren någonsin och vill helst inte att den ska ta slut. men det kommer den att göra. skolstarten ser jag som slutet på sommaren. men för att göra saker lättare. början på något bra. eller är det slutet på någonting bra. nej nej. spelar ingen roll. leva i nuet var det. perpignan har överraskande mycket att ge mig. diverse positiva ting. det enda negativa jag kan förnimma är hundskiten på gatorna. lär er att plocka upp era hundars bajs fransoser! hörrnini. nu ska jag berätta för er. här är det varmt. soligt. vackert. nära till havet. underbara människor med stora hjärtan (tror de har de största jag någonsin träffat på). god mat (jag har säkerligen gått upp 3-4 kilo i sommar). seriöst. jag har hatade vintern. jag hatade våren. jag älskar sommaren. jag älskar livet. jag är frälst.
nämnde jag att jag har joinat livets ord?
hallelujah!

jag är inlåst.
tänkte jag kunde göra något konstruktivt under tiden jag väntar på att kristin ska släppa ut mig ur min trerums-cell. hon kommer nog snart. hoppas jag. jag äter glass så länge. och bloggar. och inser att kent ska på turné i november. det gjorde min annars så miserabla dag till en av de bästa på länge. nu ska jag se till att stå i startgroparna när hon sätter nyckeln i låset. tid är pengar. fast idag är tid något helt annat. tid. det finns en bok om tid. en gammal svärmor till mig (en av de bästa kvinnorna jag har mött i mitt liv) tipsade mig om den. jag läste den aldrig. kanske ska jag göra det. nu kommer kristin.

post lock in
fuck atarax. fuck sobril. fuck stesolid. hade jag varit psykolog hade jag ordinerat en ljummen sommarkväll. lite vind i håret. ett glas rött vin. och musik. med själ. sen hade jag skrivit ut ett gäng konsertbiljetter. det botade min ångest idag i alla fall. för även om joan baez aldrig har snurrat varv efter varv i skivspelaren så botade hon mig ikväll. amerikansk folkmusik är vackert i lagom mängd. och när gud inte välsignar oss allt för mycket.
jag är trots många motgångar glad att jag är här. med underbara kristin. kristins fantastiska föräldrar anne och ove. i vackra sydfrankrike. i värmen. i solen. det har varit en ond dag på flera sätt. men slutet gott, allting gott. bonne nuit.

detta är ingen modeblogg. detta är ingen livsstilsblogg. detta är ingen politisk blogg. detta är inte heller en blogg om mina barn. nej detta är en blogg om mens. en, för kvinnan, återkommande fysiologisk förändring i kroppen. något som de flesta kvinnor får utstå under en stor del av sitt liv. helt naturligt och knappast motbjudande på något sätt. något som däremot är motbjudande är mäns rädsla för att beröra ämnet. prata om det som om det vore någon patologisk företeelse som ger dig hår på tungan så fort du nämner det. för i helvete. hur ska flickor kunna växa upp och bli starka och självständiga om de inte ens får prata om sin mens utan att bli bemött med ett äcklat ansiktsuttryck? tänk bara på reklamen. reklamen för bindor/tamponger. där mensen inte ens får ha sin naturliga färg, utan visas i någon geltandkrämsblå färg för att inte äckla människor. män. det finns inte någonting överhuvudtaget som är äckligt med mens. i alla fall inte om du slipper utstå värk, ursinnga pms-svängningar eller läckande tamponger. är du man ska du bara hålla käften för du slipper skiten. nu har jag sagt det. rabiat eller inte. jag skiter i vilket. jag blir bara trött. trött på att min menscykel besvärar människor som inte ens fattar vad det innebär.
tar du det personligt d. så kan jag upplysa dig om att jag mött ett par andra som du. och ni ger samma korkade intryck allihopa.

hemma i göteborg efter tre veckor med eva II i asiens lugna kaos och fem dagar i huvustadens tempo. jag älskar stockholm. jag vill tillbaka nu nu nu. men det regnar säkert även där nu så perpignan får duga. mer än duga. medelhavet. rött vin. bästa kristin. ja. bättre blir det knappast. jag sitter här med plåster och antibiotika-smörj efter ett besök på vårdcentralen idag. fått nån typ av -cocker som kommer från bakterier som vi människor tydligen har naturligt på vår hud. ibland besöker de småsår och ger en inflammation. varför blir jag inte förvånad att det händer mig?
listan över den senaste månadens helvete:
1. åker iväg med ett gäng restuppgifter i bagaget. dålig planering säger vissa. fuck you! säger jag. livet under våren har inte varit vad ett liv bör vara. restuppgifterna, som gav mardrömmar, ångest och nästa en sysslolös höst är nu fixade och jag kommer tillbaka better than ever i höst. passa er.
2. myggornas kärlek. de älskar mig och har alltid gjort. vill ni slippa myggbetten när ni besöker ett ställe som är överbelamrat med denna insekt: ta med mig. ni slipper betten. som tur är blev evas blod med tiden godare och jag fick sova ut på nätterna.
3. tår. först ett skärsår av en, säker alldeles jättevacker, men dock vass korall. sen en sten i vägen för samma tå som genast blev värre och fortfarande inte är okej. efter det en säng som stod placerad alldeles för nära där jag skulle gå och resulterade i en blå lilltå som jag ett tag misstänkte var av. sist, men inte minst (om man ser till skadans storlek då) en till skadad lilltå som, under ett inte allt för kontrollerbart, tillfälle fick en blåsa till följd av ett fall som jag personligen aldrig lade på minnet. mina tår har fått utstå mycket. men jag har dem alla kvar.
4. zoo in our room. en historia för sig som jag verkligen inte längre orkar berätta efter åtskilliga upprepningar. men visst, ödlor, kackerlackor, skalbaggar, krabbor och råttor. i ett och samma rum. på en vacker ö i ett fantastiskt land. amen. (ifall du vill läsa mera: evas dagbok)
5. fylla. endast två "fester" på hela resan, men med två r e j ä l a bakfyllor som resultat. ett par "jag ska aaaaaldrig mera..." sades. kommentarer överflödiga. jag pallar helt enkelt inte trycket.
6. hemresan. hem ljuva hem. jag och min namne ville självklart stanna för alltid, men på samma gång var vi nu ändå inställda på en hemresa. en lång sådan. 10:00 lämnade vi koh tao. nästa anhalt bangkok vid 20-tiden för att sedan åka till flygplatsen där flyget skulle lyfta vid 01:10 och landa på arlanda 06:50. eva, som skulle vidare till göteborg, hade en längre resa framför sig än jag. trodde vi då. på bussen upp till bangkok inser jag att mitt pass är borta. gone. disparu. weg. desaparecido. ringer och kollar om de hittat det på hotellrummet. jag har lärt känna mig själv. jag är klantig och förvirrad och dessutom vid detta tillfälle sönderstressad och på väg in i en vägg. icke. där var det inte heller. ingen mening att analysera mera. jag ringer ambassaden. klockan är 18:00 och det är söndag. i jourtelefonen svarar karin. karin är snäll och lugn och säger att det är vanligt att passen blir stulna. dessvärre. jag hinner inte få något nytt så jag hinner med detta plan hem. men däremot är hon en positiv själ som tror på en hemfärd dagen efter. jag åker med eva till flygplatsen. anmäler mitt pass stulet hos polisen. bokar om resan hem. gråter lite och åker in till bangkok för att sova några timmar innan ambassaden öppnar. där får jag ett rosa pass med ett inte allt för smickrande foto av mig. jag fördriver sista timmarna i bangkok med att surfa, snacka med en skotte och handla upp mina pengar på tax free. sen sätter jag mig utmattad på planet. tio timmar från sverige.
7. mat. ett dygn senare än planerat landar jag på arlanda. rätt hungrig eftersom de hade missat mitt önskemål om vegetarisk mat och serverat mig ägg och ris till frukost efter att de till slut säkert hittat några överblivna rester. inte första gången detta händer. sluta ät kött för fan! linn möter mig på centralen. det var fint. äntligen hemma. i alla fall nästan. pustar ut lite. ställer in siktet på teoriprovet som jag redan innan resan planerat in att göra i stockholm. inga tider fanns i göteborg förrän i augusti.
8. teoriprovet. var jag påläst? nej. men ändå angelägen om att i alla fall ge det en chans och efter nitiskt studerande på kvällen och morgonen åker jag iväg för att skriva provet. avgiften var ändå betald och testproverna jag gjort hade gått bra. klarabergsviadukten 80. 30 minuter innan. blir skickad till fotoautomaten. kortet som ska pryda mitt körkort när det är kirrat tas. rätt missnöjd. men efter allt rycker jag på axlarna och går tillbaka till receptionen. hon ber om mitt pass. jag ger henne mitt rosa, tillfälliga pass. emergency passport som det heter på engelska. hon tittar på mig. "nej tyvärr. det här gäller inte" what? det är en bild på mig. min underskrift. svenska ambassaden har utfärdat det. jag kommer in och ut ur säkert 100 länder i världen med det. gäller det inte? nej. inte för att skriva teoriprov i sverige. nähä. "dina föräldrar kan komma och intyga att du är du" nej. det kan de inte. de bor i norrland. kan någon annan göra det? nej. ett vinrött pass, som tar cirka 1-2 veckor att få, gäller. jag åker till frankrike om en vecka. får jag avgiften tillbaka? nej. jag har tagit upp en plats för någon annan och måste alltså betala för det. tack och hej. ringer vägverket som inte har så mycket annat att tillägga, men som har ett hjärta och önskar mig lycka till och en trevlig resa till frankrike.
9. som ett brev på posten till den mest olycksdrabbade människan i min närhet kommer nu mensen. ibland har den inte någon som helst inverkan på mitt vardagliga liv. ibland är den outhärdlig och gör mig till ett kolli. gissa hur det var denna gången? alvedon. funkar inte. citodon. nix. två treo. inte det heller. två treo till. hepp. ligga på mage på ett dammigt golv på kungsholmen. nej. kräkas. nära, men jag klarade mig. gnällig, plågad och liten lämnar jag sedan anders och martin som var laddade till tänderna för ett fest på en ö som inte kommer i närheten av öarna jag sett den senaste månaden. kristoffer möter upp mig utanför åhlens. varnad. han ser lite skrämd ut. tänker säkert det värsta. med all rätt. tar med mig till sushi devil. även om jag just denna dagen inte behärskar pinnarna så smakar det bra med mat och sällskap. någonstans mellan 20:30 och 02:00 då jag somnar försvinner pinan. värktabletterna vs. kristoffers sällskap. men han hatar göteborg så det blir svårt att få honom att vara disponibel. jag hoppas det hela berodde på en sysselsättning som fick mig att tänka på annat. för min och hans skull.
10. som de tio budorden finns ewas tio olycksaliga tillfällen. eller var det bara nio? det beror på hur man ser det. men jag håller mitt tionde, misslyckade tillfälle för mig själv. för jag tar idag inte så hårt på det. här har pass försvunnit, bakterier gett mig nån konstig infektion, kvinnligheten skapat en högst otrevlig tillvaro och vägverket förstört mina framtidsplaner. vad gör det då att saker inte går som man kanske önskat, men ändå inte förväntat sig? inte mycket. det viktigaste är ändå att man inser att man lär sig något av allt som händer. oavsett om det är något negativt eller positivt. livet kallas det. och jag lever ju. det är fan gött. amen.

sen så har livet faktiskt inte varit ett enda långt helvete för mig den senaste månaden måste jag väl tillägga. jag tycker inte särskilt synd om mig själv heller.
snabba 10 bra saker den senaste månaden för att skapa jämnvikt.

1. resan i sin helhet.
2.filippinerna.
3. dykningen.
4.mitt sällskap.
5. naturen och spökdjuren.
6. linns leende på centralen.
7. mr big? mr dig? mr pig? (ja, jag har sett alldeles för mycket på satc)
8. annas hallon-persikopaj och sällskap
9. shopping, fika och snack i bästa martins samvaro.
10. kristoffer. redan nämnt. tål att nämnas igen. en riktigt bra kille. att han umgås med mig får jag väl se som ett privilegium eftersom han tycker om en person på 100.
11. båttur med ingemar. helt fantastiskt att se staden från vattnet. trots regn.
12. mellan två av mina finaste vänner i infravärmens hetta på balkongen i årsta mådde jag fint.
13. bilen tog oss från kungsholmen till lidingö till årsta till kungsholmen till värmdö till söder och säkert till flera ställen. ur miljöaspekt inte bra, men ändå så skönt att åka bil och lyssna på kent.
14. allt strul med skolan är löst och dessutom har jag fått pepp från oväntat håll. tack sa jag och torkade bort en glädjetår.
15. hemma i göteborg igen får jag bo hemma hos världens bästa jens som dessutom i skrivande stund just kommit hem med en goodie-bag till en arm ewa.
16. på torsdag åker jag igen. perpignan nästa och livet leker.
17. gött att det goda väger tyngre än det onda.


tack jens
till detta måste tilläggas att hela resan har gjorts med oh lauras skiva a song inside my head a demon in my bed som soundtrack, sjukt bra skiva om du frågar mig, samt editors an end has a start, ingen större besvikelse direkt. två klockrena skivor som ni allt kan unna er under sommaren. tillsammans med interpols our love to admire så har ni en fullgod och fläckfri skivsamling att njuta av när det regnar vilket det säkert kommer göra hela sommaren i sverige.
so long mina vänner. vi ses i augusti.

nu ska jag beratta slutet pa min och evas fina saga. slutet gott allting gott. eller hur var det nu egentligen? har sitter jag aterigen i bangkok och vandas bland alla svettiga backpackers som ar har for att finna sig sjalva. som om det vore helt utan en identitet som de helt plotsligt ska finna har. jag forstar inte. sjalv sitter jag har utan nagon som helst identitet pa riktigt. jag ar identitetslos de luxe. varfor? jo for att nagon annan verkar ha lagt beslag pa den. lagt beslag pa mitt pass. om ca tva timmar skulle jag ha tagit flight 906 till arlanda, stockholm. men icke. jag sitter pa khao san road ensam utan min basta reskamrat. eva aker hem ikvall, inget snack om saken. jag hade absolut inte velat att hon stannade kvar. eller jo, klart det hade varit trevligt med sallskap till ambassaden i morgon och pa flyget hem. men inte anda. vi har haft en sjukt bra resa och filippinerna var verkligen det basta! thailand ar egentligen bara jobbigt nu. koh tao var for mycket. tack och lov for poolen och ett par halvbra dyk. nu kommer jag endast inta vatten och diet coke resten av tiden har for ater jag nagot far jag formodligen matforgiftning med min tur. har tagit in pa ett mindre sunkigt rum an vanligt har pa khao san. fick erbjudandet av en svensk, svinpackad kille att dela rum med honom nar jag kom. "tack men nej tack" da borjade han beratta om nan snygg blondin med silikonpattar som var sa snygg att han fick fontanorgasm. ey! ser jag ut som nan som vill veta vad som forsiggar i hans byxor och varfor? finns det en anledning till att jag och eva konstans undvikit svenskar har? tva valium ikvall och i morgon klocka 08:00 ska jag hanga pa laset pa svenska ambassaden. snipp snapp snut sa var resan (snart) slut!

blogga från jobbet är strikt förbjudet. jag är på jobbet. klockan ringde 05:45. jag skulle visst öppna butiken idag. det är rätt lugnt på söndagar. för lugnt. några som hämtar ut sina vinster. några som tjuvläser tidningarna. några som ska förpesta sina och andras lungor med budgetcigg. och så har vi de som vill få lite spänning i vardagen "en triss tack... med vinst" ah, det gamla skämtet. det slutade vara roligt innan jag ens hört det första gången. varför? förstår kunderna inte att det är världens mest slitna skämt om man jobbar i en spelbutik. vad hände med att vara innovativ? jaja. kanske är det upp till mig att komma med ett nyskapande svar. kommer du på nåt klockrent kan du väl säga till?! om 40 minuter slipper jag i alla fall var ensam här. eller slipper och slipper. det innebär mer att jag måste låtsas att jag arbetar istället för att slösurfa. för idag gör jag allt som strider emot arbetsmoralen. jag är lat. jag utnämner mig härmed till maxis största slacker.

jag var förövrigt för första gången otrevlig mot en kund. "kunden har alltid rätt"-principen tillämpas icke idag. han förtjänade det.

4-3-2-1
snart åker jag. helt ofattbart vad snabbt tiden har gått den senaste månaden. hur trodde jag ens att jag skulle hinna klämma in en paris-resa?! hur som helst så är det fullt ös här i svartedalen ikväll. håller på att städa bort min personliga prägel(som i och för sig inte hunnit bli så omfattande än) från min lägenhet. i två månader kommer en söt tös från kiruna att bo i min lägenhet. perfekt tycker jag. eventuellt kan det bli längre för jag har funderingar på att lämna göteborg fram till årsskiftet. det är något som jag ska fundera över när jag är på andra sidan jorden. just nu känns det som ett bra alternativ i alla fall.
packa är helt klart det värsta med att resa. jag vet aldrig vad jag ska ta med mig. på något sätt var det enklare att packa för fyra månader i asien än vad det är för tre veckor. huvudsaken bör ju vara att jag får med mig pass, biljetter, dykcert och visa-kort. känns inte ett dugg vemodigt att åka iväg. finns knappt något jag kommer att sakna om jag nu bortser från vissa människor. nej, det här kan vara det bästa som kommer att hända i år. word!
sara hade skickat blomsterbud till mig i lördags, men jag var ju inte hemma. det var otroligt frustrerande när jag fick veta det. hur fint som helst ju. jag blev tvungen att fälla en tår för den fina gesten. även om jag nu aldrig fick några blommor så är det ju ändå tanken som räknas. förra veckan damp en skiva ner i brevlådan från kristoffer, helt utan anledning. var övertygad om att han skulle försöka indoktrinera mig att lyssna på silverchair återigen. men han skickade en shout out louds-ep. sweet. blombud och paket på posten is the shit! så i morgon är det jag som skickar iväg ett litet paket till min brorsdotter. man blir ju så glad!
nu ska jag fortsätta att städa, plugga, packa och drömma om hajar. hepp!

puss på födelsedagen kini

återigen en galen helg i kalmar. men precis lika fin som förväntat. seg som få var jag efter två dagars öldrickande i bagaget. kanske lika bra det, inte lika många galna upptåg som vanligt. kin är numera lika gammal som jag. det känns tryggt. annars var allt som vanligt när man hänger med huffe-hustlas. bilderna nedan talar för sig själva.

"inte utan min öl!"

ida var åxå på besök. det tyckte jag var förträffligt!

the original hultsfred-crew. i love you! <3

en helg i kalmar är bra för själen. även om jag nog vågar påstå att utelivet där inte är det mest stimulerande. men mina vänner gav mig en riktig glädjeinjektion. tack som fan för det. ni fattar inte ens hur mycket bättre ni fått mig att må. ni är sjuka i huvudet. utan att för den skull mena något illa alls. en del av er har jag inte sett på ett år. men det spelar ingen roll för allt är som vanligt ändå. alltså a l l t var verkligen precis som vanligt. t.o.m den gamla hulstfreds-crushen. fast med viss modifikation. inte ett öga var torrt när jag lämnade östkusten 05:43 i morse. inte ett öga var öppet heller. svintrött. och med bakiskäksflott rinnande i venerna och ett glädjekonto på plus. finaste vännerna. jag hoppas vi kan göra om det snart igen. trots att ni sprider ut er över hela världen i höst.

tack för den fina helgen gumman <3

återvinning

"...smärtan som är det enda äkta i mitt liv nu jag vill ge dig lite av det onda ville att du skulle känna det jag kände men jag kunde inte det gick inte nu vill jag bara ge dig ord som kanske kan få dig att förstå varför jag stod stilla när du började gå jag väntade på att vi skulle gå tillsammans du och jag för du hade så mycket av mig inom dig och behövde dig för att leva ty jag har lagt mitt liv i dina händer jag hoppades kanske för länge men jag hoppades på att se dig komma tillbaka för att du sa en gång vi hör ihop du och jag vi hör ihop för alltid och ingen kommer någonsin att älska dig som jag gör glöm aldrig det..."

varför har ni inte sagt nåt? hur kan ni vara så hjärtlösa? jag har trånat och väntat i flera år. min drömman. han har gått bakom ryggen på mig. han har en annan. och han har barn. dessutom. fan. ett himla tjat om att det finns en för alla. nu finns det ju ingen för mig längre. hur länge har det här pågått egentligen? och hur länge har ni vetat om det?

amsterdam in my heart forever. just nu redigerar vi våra radioreportage och jag är hyfsat trött på min egen röst som dessutom tydligen är för snabb. vad fan ska jag göra? jag försöker prata långsamt, men då försvinner ju all känsla. vad spelar det för roll om man har en bra radioröst när den ändå är för snabb? jag ska öva ikväll.

så där ja. back on track. jag riktar blicken framåt och tänker bara orda kort om det som passerat revy.

lovet & praktiken
hälsade på och var inneboende hos martin
bilkörning
träffade min prinsessa
hängde med bästa sara
hälsade på kicki och de två små
gosade med mattis
östersund
kusse-häng
praktik
segt
lärorikt
tråkigt
påsk i sundsvall med piggelin
slalombacke med pannband och termos
heja nike
vinst
shopping
påskgrillning
stockholm
födelsedag
middag med eva och kristoffer
nine inch nails, en dityrambisk konsert
upp till norr igen en tidig måndagmorgon
snabbsväng förbi sveg
hej hej till sara igen (hon är förjävla bra den tjejen)
praktikens sista vecka
roligt
fina människor
suverän konsert (recension finns här)
och dans med fina fotografpraktikanten
ytterhogdal
bilkörning med bästa trafikläraren skalman
öl i en stuga i skogen
hem till göteborg via örebro
(tack för fina tre veckor, ni är underbara)

amsterdam
absurt
vackert
galet
hänförande
overkligt
bisarrt
sist och minst ångest (men det var alkoholens fel, jävla dopamin)

nu är jag på svensk mark i en månad knappt innan det bär av till thailand och filippinerna. det kommer bli precis hur underbart som helst.

fredagen den 13 april är inte vilken dag som helst. det är nämligen världens bästa väns födelsedag. jag vet att han inte uppskattar att fylla år längre, men jag måste ändå hylla denna fantastiska människa.

jens erik olofsson

born and raised in sveg.
långsam, skivgalen fotbollsnörd.
linblond, huvtröjsälskande vm-deltagare.
gammal, älskvärd delinskorv-ätare.
snusande, osexig synthare.

you are my sunshine, my only sunshine
you make me happy when skies are gray
you'll never know dear how much I love you
please don't take my sunshine away

g r a t t i s p å f ö d e l s e d a g e n g a m l e v ä n .

jag älskar dig.

grattis.

jag bloggar typ aldrig längre. skärpning.
ska sova nu. men måste tillägna min nya klocka ett blogginlägg:


ebayad idag. snygg som få.

jag har varit dåligt på det här ett tag nu. kan vara för att min liv är som en håkan hellström-låt just nu. på gott och ont. annars är det mesta som vanligt.

egentligen är du inte kär i mig
och egentligen är det okej med mig
för jag blir aldrig kär i nån
sånt där är slöseri med tid…

jag har frågat massorna vad som egentligen är så speciellt med att fylla 25. jag personligen bryr mig lika mycket om min 25-årsdag som jag bryr mig om hur det går i den italienska ligan. svaren är rätt lika "halvvägs till 50", "en fjärdedel till 100", men hur som helst så är det idag en av mina stjärnor fyller 25 år och jag känner att jag trots allt måste hylla en av mina få stjärnor. det är ju din dag. för sex år sedan trodde jag knappast att livet skulle se ut så här idag. att jag skulle bry mig om just din 25-årsdag så mycket. ha.
joakim proos.
han som hade svart nagellack och glitter under ögonen. för även om du inte kan stå för det idag så har jag sett det med egna ögon.
jag hoppas du har haft en fantastisk födelsedag med bra spelningar och god öl. jag tycker det är synd att jag inte kan vara med och fira. vi får fira senare. när allt inte är så rörigt.
finaste dagen till en av de finaste människorna. alltid.

brinn hjärtat brinn
jag lovar du betyder nånting
du orkar ta dig igenom det här
du räcker till, så var den du är

kärlek.

det här är verkligen den bästa människan i hela mitt liv. i alla kategorier. och idag hittade jag honom på vimmelbilder från filmfestivalen. det är lika sällsynt som isbjörnar i öknen. jens vimmlar inte. och han är definitivt inte med på vimmelbilder. förrän nu. grattis till fotografen som lyckades. kodakmoment.
you are my sunshine. my only sunshine.

nu är det måndag. klockan är 17:24 och jag har varit vaken i snart tre timmar. igår tog jag en promenad som gav ordet långpromenad en helt ny mening. efter två timmar så hade jag iaf gått från svartedalen, via eriksberg, över älvsborgsbron, till majorna. galet. galet är ordet. det var dock en fantastisk promenad som gjorde att jag såg hisingen ur ett helt annat perspektiv. jag har hittat några guldkorn här nu. hisingen kommer aldrig mera kunna klinga negativt i mina öron. erikberg är i och för sig helt surrealistiskt. känns som en annan värld. jag har heller aldrig varit så nära eriksbergs-kranen. en hisnande känsla. enbart malin förstår hur det känns. det är en udda fobi. på shell i majorna fanns bara yellow label så jag köpte en diet coke istället. råkade få lime. tvi. sen blev det donnie darko i en brun skinnsoffa och jag somnade. helgen är över. jag gillar det inte.

all things considered
i feel quite alright today
i don't remember where i was
i don't remember who i was with
i shouldn't have had that last dance
i shouldn't have had that last drink

and i'm sorry for whatever i did to make you leave
'cos last night they had to carry me home

det närmaste jag kommer hemtentan som jag just nu borde skriva på är att lyssna downward spiral. jag försöker i alla fall. men jag klarar inte av det. helt plöstligt tycker jag att det är kul att diska. att d i s k a. det är normalt sett det absolut värsta jag vet bland alla hushållsysslor. jag diskar gladeligen idag i alla fall. jag har inte svarat fullständigt på en enda av dessa 21 frågor vi ska lämna in på måndag klocka 09.00. det är lugnt. det ordnar sig. jag får se till att bli lika lite bakis i morgon som jag var idag efter en helkväll med god mat, rött vin, timjan, tindersticks och bra sällskap. igår var en bra kväll. ikväll blir knappast bättre, men kan bli bra. några väl utvalda själar dricker öl och lyssnar på musik i svattedalen idag. det gillar vi. nåt annat som gillas fast ändå inte är att jag blir sjukt nostalgisk av mark kozeleks röst. tänker på k. när jag hör honom fast red house perioden var långt innan jag kärade ner mig i honom. kanske är det för att jag blir påmind om hur het han var när han spelade slow rock på trummorna i bandet som jag var med i hela tre gånger. jag har en förflutet som basist. det ni. hur som helst är det sveg och inget annat jag tänker på när jag lyssnar på uncle joe. och det är inte med ångest jag blir nostalgisk denna gång. det känns mer som om det var en tid då massor av saker hände. växte. formades. vänskap. kärlek. för livet. för alltid. jag ska färga håret nu. sen ska jag försöka komma på några fler saker att göra istället för tentan. har lite disk kvar.

jag längtar till egypten. jag längtar efter dofterna. havet. värmen. människorna. äventyren. utflykterna till öknen. middagarna. skratten. spänningen. till och med böneutropen och de arabiska popsångerna. jag saknar att inte känna prestationsångest. att kunna göra människor glada utan att ens anstänga sig särskilt mycket. att kunna byta erfarenheter utan att för dens skull känna att man måste hävda sig. att bara vara. det är så fantastiskt skönt. jag tänker att om jag inte hade kommit in på skolan så hade jag kanske varit där ännu. det var ju planen. kanske hade allt sett helt annorlunda ut idag. hur som helst. vad som än hade hänt så hade jag lärt känna fantastiska människor. oavsett om det var i dahab eller i ljungskile. under ytan eller ovanför. jag vet det. och det känns i alla fall bra. men jag kan inte låta bli att sakna egypten. till och med böneutropen och de arabiska popsångerna.

nattens boktips: att komma hem ska vara en schlager - per hagman (hatkärlek)
nattens musik: borde vara italo då kanske med tanke på ovanstående författare, men det får fortsätta i samma anda som tidigare. jag har en svacka. c'mere - interpol.

helgen är slut. över. borta. vad har jag hunnit göra egentligen? känns som om det var igår jag satt på skolan med bakisångest och spyan i halsen. jätteäckligt, jag vet. men jag har hunnit med ikea, gyllene prag (krakow och wojarski var såklart fulla. lönehelg. tänkte inte på det.), indiefest vid stigbergs och en total miss av silverbullit. jävla köstad (lönehelg. tänkte inte på det.) idag låg jag i sängen till halv tre. det bästa som hänt på länge. jag hade glömt hur skönt det kunde vara att somna om utan några som helst krav på att något ska göras. förutom att äta då. blev pizza idag igen. från marsala denna gång i och för sig. godaste pizzan. men det rinner fett i mina vener nu. inget jobb denna helg. inget jobb nästa helg. det är som att vara i himmelriket. fest i svattedalen om en vecka. opepp. ge mig pepp.

dagens låt är blood med silverbullit. sjukt bra låt.

you and me baby two of a kind
both got em kicking calling inside

veckans ord: kommunikation

jag tänker slå ett slag för ordet kommunikation. ett viktigt ord.

wikipedia

kommunikation
ordet kommunikation kan härledas från latinets communicare som betyder gemensam. gör man om det till ett verb så kan man tala om att något görs gemensamt.

ordets användning
i äldre svenska (fram till 1900-talets mitt) syftar ordet i första hand på persontransporter, framför allt pluralformen "kommunikationer". i de senare generationens svenska har ordet efter påverkan från engelska oftare kommit att syfta på informationsutbyte mellan människor.

i all kommunikation är det något som transporteras. det kan vara något konkret som transporteras via till exempel järnväg eller annat transportmedel. det kan också vara ett meddelande som på något sätt transporteras.
det är vanligt att man använder modeller när man beskriver mänsklig kommunikation för att göra processerna mer åskådliga. en enkel kommunikationsmodell är: ett tankeinnehåll uttrycks exempelvis verbalt av en sändare. det som uttrycks fungerar som en signal till en mottagare som i sin tur gör om signalen till ett tankeinnehåll.

man kan alltså kommunicera på olika sätt. brev. telefon. direkt. indirekt. sms. mejl. möjligheterna är oändliga. hur man gör det är inte det viktigaste. det viktigaste är att man gör det. kommunicera. jag agiterar för kommunikation. hur som helst. bara det görs.

denna vecka går jag under namnet the boss, men det verkar inte ha framgått till mina undersåtar som hela tiden ropar eeeevaaa vilket gör både mig och oikari förvirrade. jobbigt med någon som heter lika när man under hela sitt liv haft samma namn som sina kompisars mammor/mostrar/mormödrar osv osv. hur som helst. bra vecka hittills. förutom att jag håller på att bli sjuk nu när jag äntligen ska få vara ledig en helg. veckans höjdpunkt, som förmodligen även kommer att bli månadens höjdpunkt och även kan komma bli nominerad till årets höjdpunkt när det väl blir dags för det: thailand 4 juni 2007. jag och min namne lämnar sverige för att vara beachbabes på de vita stränderna i asiens varma klimat. ligga och dricka fruktdrinkar. bada i turkost 28 gradigt hav. simma bland vackra koraller och färgglada fiskar. äta ä k t a green curry för inga pengar alls. slå flip flopsen i taket på nån bambu-bar där drinkarna serveras i hinkar. you name it. det finns ingen hejd. vi åker. det är redan kört.

i min familj har jag alltid fått ta rollen som den tekniska. jag är sladdbarn och alltid bott ensam med mina föräldrar så när videon var ny fick jag programmera den. när datorn var ny fick jag sätta ihop den. när radion var ny fick jag ställa in kanalerna. jag satt och knackade html när mina andra vänner kollade på skilda världar och jag ville bli datanörd när jag var yngre. sant. nästan. hur som helst. idag har jag förstått att jag tappat alla kunskaper inom den tekniska biten. i alla fall har jag noll koll på internet. i snart ett år har jag bloggat här. ibland mer. ibland mindre. alla vänner som bloggat har fått kommentarer på sina bloggar. inte jag. jag trodde min blogg var tråkig. att jag skrev om saker som folk helt enkelt inte fann något intresse i att läsa. you have 0 comments. varje dag. det blev snabbt en vana. det var ju faktiskt inte det jag hade min blogg till egentligen. jag kämpade på och det gör jag fortfarande. men idag fattade jag. det har ju faktiskt skrivits kommentarer. det finns de som läser min blogg. jag har bara inte varit teknisk nog för att inse att det faktiskt är jag som måste se till att kommentarerna syns på sidan. så förlåt mig för att jag inte publicerat era kommentarer, svarat på dem och faktiskt inte ens läst dem. bättre sent än aldrig heter det och från och med nu så kommer jag att fortsätta lägga in dem i min blogg så det är bara att fortsätta att kommentera. det ryktas om att det är lite komplicerat att skriva kommentarer på just denna blogg, men eftersom så många lyckats tidigare får jag uppmana er att ge jesper en hjälpande hand ifall han inte klarar det själv.
over and out.

det snackades om frikort. sen fanns det åsikter om mitt frikort, huruvida jag var seriös eller inte. jag har själv haft invändningar mot oseriösa bloggar. tagit det på fullast allvar ibland. ja, jag kan uppfattas som en person som inte tar saker på allvar ibland. samtidigt som jag av andra uppfattas som überseriös. från och med idag bryr jag mig inte ett dugg om hur hög faktor av seriositet min blogg har i alla fall. förstår inte ens varför jag en gång gjorde det. lyssna på ordet; blogg. kan man ens ta det på allvar?
frikortet då. jag behöver inte ens frikort i dagsläget. jag räknas som singel. nåt som får folk att utbrista "men är det inte rätt skönt?!", men det får jag återkomma till senare.

Wikipedia

Lennart Jähkel, fullständigt namn Carl Gustav Lennart Jähkel, född 27 september 1956 i Piteå, Norrbottens län, svensk skådespelare.
Jähkel studerade vid Statens scenskola i Malmö 1979-1982, efter studierna har han varit engagerad på en mängd olika teatrar runt landet. Han Guldbaggenominerades för sina medverkanden i Suxxess 2002 och Så som i himmelen 2004.

vad är det som talar emot honom som frikort egentligen? vad är det som får mig att verka oseriös? jag menar; mogen. norrlänning. talangfull. manlig. stadig. he's the man.

respekt khoma.
respekt jan jämte.
en låt om dagen efter dagen då allting tog slut dessutom. kan det bli mera ångest?
respekt.

fall back to sleep
raising death-brigades
as they swarm
as your voice falls in silence through the rain
you will know
try to keep them out
try to stay calm
mark of beasts
on the day all ends
was this hidden from our view?
we all knew.

det råder allmän ohälsa i min omgivning. med mitt dåliga immunförsvar så är jag inte sen att drabbas av diverse åkommor. jag har haft huvudvärk, yrsel, illamående, kräkningar och lite annat smått och gott. 45 minuter på jobbet idag var 45 minuter för mycket. gick hem, drack en diet coke och nu ska jag sova tills morgondagen nalkas. eva smittade mig över msn tror jag. försökte muntra upp henne med lite stewie, tror jag lyckades eftersom hon var snabbare än jag att lägga upp min favvoscen ur familyguy:

mum mum mum, ma ma ma, mummy mummy mummy
men ändå fick hon kräkas den stackarn. fy för spy.
jag har varit hemma idag. vaknade som fastklistrad i sängen. kom liksom inte upp. bestämde mig för att stanna hemma. fast jag gjorde min uppgift på hemmaplan; göra ett yrkesporträtt. jag är ledsen lena bengtsson, men jag gillar inte att fota. jag är inte tillräckligt alternativ eller konstnärlig för att kunna säga "jag ääääälskar att fota" ewa säger istället "jag _hatar_ att fota". jag tog massor av bilder. men jag är inte nöjd. jag är värdelös på att fotografera. jag lovar. det är dagens sanning. bara tre dagar foto kvar. tack.
i morgon är det khoma. tror det var därför jag spydde idag.

utan någon som helst tvekan är dead souls kvällens låt. alltså är joy division kvällens band.

nu är jag med i matchen igen. i mitt nya hem finns nu även internetuppkoppling vilket är på både gott och ont. jag tycker att det är roligare att googla än att sova på nätterna. jag är fullkomligt utmattad och ser inte ljuset förrän lördagen den 27 januari som är min första lediga dag sen den 7 januari. jag gnäller inte. konstaterar bara att jag är sjuk i huvudet som gör så här mot mig själv. men what the heck, jag är nöjd. jag är riktigt nöjd. på onsdag blir det äntligen khoma på sticky. förväntningarna är omåttliga. förhoppningar om ångestrock de luxe. norrland kan det där.
klassens status i mitt liv stiger dag för dag. dessutom pågår ett flitigt bloggande i klasskretsen nu, jag blev lite peppad att ta upp mitt bloggande igen också. det kan bli lite internt, men internhumor har nog alltid varit lite av min kopp.
det är sjukt skönt att vara hemma igen. sveg var som sveg förväntades vara. men jag behövde nog en dos av byn för att uppskatta mitt liv här. jag tog en paus från vardagen, upplevde äkta tristess och fick lappsjuka. glad som få över att återse staden där det alltid regnar när jag kom hem igen den 29 december. sen fick jag ju finbesök över nyår och käkade sjukt god mat på wojarski med grabbarna innan jag äntligen tog mitt pick och pack för att börja om i svattedaleen (obs. göteborskt uttal). hur nöjd som helst. jag har på allvar haft ett helveteshalvår i bishop 418. jag drog en nitlott när jag valde inneboende och sen var väl inte lägenheten den mysigaste jag bott i heller. här i svattedaleen är det lite förortsvarning, men återigen: jag är nöjd.
jag har annonserat om min inflyttningsfest till de som jag tycker förtjänar att komma, men jag måste nog resevera mig ifall jag glömt någon. ni som känner mig vet att jag kan tappa bort saker ibland. lite då och då faktiskt. vilket inkluderar mobiltelefoner och vissa nummer har jag inte kvar helt enkelt. hör av dig om jag missat att bjuda dig och du anser att du förtjänar det så ska vi se vad vi kan göra. missa inte chansen. jag ser fram emot en förträfflig afton i goda vänners lag. ni är bra. vissa av er är förbannat bra.

en låt idag måste vara editors - camera. i snart ett år har jag lyssnat kontinuerligt på den. den känns.

kärlek.