sjukt många idéer som rör sig i huvudet nu så jag tror jag måste köpa en anteckningsbok så jag kan skriva ner allt. eller jag har ju iofs en mac book. det borde funka. antecknar. reportageidéer. resor. planer för tiden framåt. jag har den närmsta tiden rätt utstakad så jag slipper den biten just nu. men jag har svårt, sjukt svårt, att tro att jag skulle kunna bli allt för långvarig i luleå. no offence. det är jättefint. fina människor. fin natur. fint jobb. men jag och sara pratade om lappsjuka idag. får man kalla det så? är det pk? jag gör det. jag oroar mig för lappsjuka. därför lättar jag upp den oron med lite andra framtidsplaner. inga av planerna håller sig inom de svenska gränserna. jag vill ut i världen igen. det är en del av mig. nåt som alla inte förstår. det handlar inte om flykt eller att vara oberoende. vad handlar det om då? känslor. att kunna känna. i sverige fryser känslorna ibland till is. har jag märkt. tina. men nu är nu och planen nu är norrbotten tills lappsjukan kommer eller jobbet tar slut.

genom ögonen trillar känslor och ord ut som små salta droppar. de tar aldrig slut. känslorna. orden. tårarna. de ramlar ner på tangenterna och skriver vad jag vill. måste. men knappast kan. men måste. farväl. det räcker så. nu är det slut på det onda.

falling slowly, eyes that know me
and I can't go back
moods that take me and erase me
and I'm painted black
you have suffered enough
and warred with yourself
it's time that you won

jag anser från och med idag att man kan köpa lycka.
en ny dator och en tur och retur-biljett har i alla fall gett mig en fantastisk helg.
fast mest handlar det nog om alla människor jag träffar. och lite om inköpen.
pique-nique i morgon. i huvudstaden.

dagens låt: blue eyes - cary brothers

jag träffade tom igår. han och hans vänner spelade musik för mig och min namne i nästan tre timmar. ibland ville jag dansa. ibland ville jag gråta. men mest så log jag. det var underbart att de delade med sig av sin vänskap och begåvning på ett alldeles underbart vackert sätt. tom är rolig och klok. väldigt kristen säger eva. jag vet inte. men så började han kvällen med att säga något så vackert till mig. eller kanske till oss. men mest till mig.

come with me
for alone I fear the tide
it's calling me and dragging me
and I think it's time

I'll swim with you
until my lungs give out
I can raise you from the deep
or drown with you in doubt

but over the water
over the water
over the water with you
with you, with you

sjukt vacker kväll med en sjukt bra vän.