sambolivet part two (eller kolla vår fula byrå)

vi har skaffat en ny byrå.
70-talsgrön.
riktigt gräslig.
men så snart som möjligt kommer min målarinstinkt att sätta ny färg på tillvaron.
byrån.
den är nämligen helt fantastiskt fin om man bortser från färgen.
så bilder kommer när verket är klart.
(obs. bilden är från blocket så övriga grejer tillhör inte mig. tack och lov)

sambolivet part one.

det är på riktigt nu.

fortsättning följer...

ny tid.
ny strid.
snart.

jesper säger att jag måste sälja lite av mina kläder för att få plats.
annars går allt bra och förutsättningarna för att detta ska bli bra är enorma.
kärlek.
igår firade vi flytten med bubbel.
detta är fan det bästa som hänt på evigheter.
en vecka kvar sen har jag semester.
den börjar i ett kalkbrott i vagnhärad och fortsätter sen ut till värmdö vidare till härjedalen och kanske även jämtland.
familjen. vännerna. naturen.
och mina barndomsbadplatser ska jesper få se.

arvika och flytt.
snart blir det läger och lite underwater love.
alltså jag är förflyttad.
nu hittar ni mig på lilla, lilla essingen.
hälsa på.

sommarblogg.
det var ett tag sen nu.
vad har hänt?
massor.
till exempel så verkar sommaren vara här.
jag sitter i en röra av saker och ska försöka få ordning på allt för att sen lämna roslagstull för lilla essingen i sommar.
semi-sambo.
ett test inför framtiden.
sambo på sommaren kan väl inte bli annat än underbart.
tror jag.
hoppas jag.
nu till en annan sak;
jag saknar mina vänner, kan vi inte ses i en park på en filt snart?
slå en pling.
skicka ett sms.
kom förbi på jobbet.
jag vill träffa er.
sommar!

FYI. indisk hämtmat bör slängas om du inte äter upp den. står den i kylen så sprider sig en odör av surströmming sakta men säkert bland kylvarorna.

måndagen försvann och tisdagen är på väg.
sitter och lunchar hämtmatskvarlevor från gårdagen och kollar på tapeter till min nya hylla.
igår fyndade jag en hylla.
det smidiga, tyckte jag som saknar bil, var att den fanns på lilla essingen.
jeppson bor ju där.
när det sen visade sig vara samma trappuppgång blev det ju ännu enklare.
till slut visade det sig även vara våning 4.
jesper bor på våning 5.
alles gut.

den ska i och för sig hem till mig sen också.

men det blir ett senare projekt.
jag är alltså en nöjd ägare och jesper kommer köpa deras andra hylla.
han vill alltid vara som jag.
så hyllan ska få nytt bakstycke iform av en snygg tapet och mina böcker får ett trivsamt hem.
det var dagens hyllinlägg.
i övrigt så letar jag nya jobb.
deltid.
måste fräscha upp mina dagar med nåt som känns givande.
så tips tas emot med öppna armar.
ni vet ju vad jag går för.

nu har han lämnat mig, mamma och pappa för ett nytt kattliv.
världens finaste katt hann fylla 19 människoår innan det var dags att gå vidare.
bästa vän.
bästa katt.
bästa.
jag saknar dig.
oerhört.

på väg från jobbet på östermalm möter jag tre unga killar.
den ena av dem säger:
det roliga är ju att man ser ner på snickare, men de tjänar ju svinmycket.
jag undrar: ju högre lön, dessto större värde?
sen vill jag tillägga att jag aldrig sett ner på snickare.
jag vill bli snickare.

jag har en kund som är galet jobbig just nu.
eller egentligen är hon inte min längre eftersom jag inte kunde hjälpa henne och hänvisade till telefonsupport.
men hon envisas med att stå i kassan och ringa och vara jobbigt hispig.
mitt hjärta slår dubbelslag för att hennes röst och hetsighet och okunnighet och...
ja.
den stressar mig.
dadoonk. dadoonk.
hjärtat.
jag har inte tålamodet med mig idag.
eller så är det så att denna människa varit här tidigare och knäckt oss.
finns det någon ö dit man kan skicka folk som inte borde ha datorer?

tågbloggning.
sitter bredvid en kille som pratar med sig själv.
jag är lite rädd för sådana människor.
ikväll gör vi en roadtrip till ytterhogdal.
längtar efter mappa och katten.
nu säger killen bredvid att han inte har nån teckning.
tänk om han börjar prata med mig.

varför bloggar jag inte längre?
kanske av samma anledning som jag inte längre facebookar, svarar på mejl eller gör av med alla mina pengar på tradera.
jag använder inte min dyra dator till annat än att kolla på "den rätte för rosing".
det är vår och på onsdag åker vi till barcelona.
sangria och tapas here we come!

ojojoj.
uppdatera mera?
jag har en sån där period när jag inte riktigt fattar vitsen med bloggar igen.
och sen har jag inte heller så mycket att klaga på.
förutom jobbet då.
tyvärr.
det låter kris på arbetsmarknaden med tusentals människor som vill jobba.
vill.
själv får jag jobba med den delen av befolkningen som inte vill.
sen tycker jag att kommentarerna är överflödiga.
jag tillbringar 45 timmar varje vecka på jobbet.
för att jag ens ska kunna fortsätta med det så måste något hända.
snart.
resten av tiden tillbringar jag tillsammans med J.
ja.
toffel deluxe.
hade dagarna haft fler timmar hade jag dansat med ida i köket och bakat kladdkaka.
snart barcelona.
sen blir det nog en 20-års fest för mig.
återkommer.

det har påpekats att jag är dålig på att uppdatera.
kanske har jag tappat ord.
eller så är det tiden.
eller så händer det inget.
eller så.
just nu händer det.
2007 fick jag och kin äran att se joan baez live i perpignan.
det var över all förväntan och mer därtill.
jag ville gråta.
det vill jag göra ikväll också när diamonds & rust går på repeat.
sjukt vackert och hon vrider mitt hjärta som en trasa.
släpp p3-musiken och electromegasuperhypetechnoblippblipp.
släpp in folkmusiken och öppna hjärtat.
det är kvällens råd.
själv ska jag sy medan joan trasar sönder mitt hjärta ännu mera.
well I'll be damned
here comes your ghost again
but that's not unusual
it's just that the moon is full
and you happened to call
and here I sit
hand on the telephone
hearing a voice I'd known
a couple of light years ago
heading straight for a fall

inget djup att tillägga i bloggen.
det får bli en bild istället.
snyggaste klockan för i år.
än så länge.

jag älskar allt han gör.

dagens inköp

äntligen.

cirkus

nina och nicolai avslutar kvällen som var kort men fin.

jag orkar inte blogga just nu bara.
snor lite ord istället.

stanna kvar
snälla sov över här
jag är din nu
jag öppnar mig
du får ta del av min förvirrade värld

nitton dar
vi har väl känt varandra tillräckligt länge nu
jag öppnar dörren
snälla stanna här tills det blir ljust

det var när du sa:
du tar ju bara små små steg
det händer ingenting, det där
du måste våga chansa mer
våga se vart det bär

ner för gatorna
över parkeringen
håll ihop mig
vi delar en taxi
tio minuter, jag är din i kväll

följ med mig hem
om du är osäker, så var osäker med mig
bortglömda känslor, raderade tankar
nu minns jag igen

det var när du sa:
du tar ju bara små små steg
det händer ingenting, det där
du måste våga chansa mer
våga se vart det bär