jag har frågat massorna vad som egentligen är så speciellt med att fylla 25. jag personligen bryr mig lika mycket om min 25-årsdag som jag bryr mig om hur det går i den italienska ligan. svaren är rätt lika "halvvägs till 50", "en fjärdedel till 100", men hur som helst så är det idag en av mina stjärnor fyller 25 år och jag känner att jag trots allt måste hylla en av mina få stjärnor. det är ju din dag. för sex år sedan trodde jag knappast att livet skulle se ut så här idag. att jag skulle bry mig om just din 25-årsdag så mycket. ha.
joakim proos.
han som hade svart nagellack och glitter under ögonen. för även om du inte kan stå för det idag så har jag sett det med egna ögon.
jag hoppas du har haft en fantastisk födelsedag med bra spelningar och god öl. jag tycker det är synd att jag inte kan vara med och fira. vi får fira senare. när allt inte är så rörigt.
finaste dagen till en av de finaste människorna. alltid.

brinn hjärtat brinn
jag lovar du betyder nånting
du orkar ta dig igenom det här
du räcker till, så var den du är

kärlek.

det här är verkligen den bästa människan i hela mitt liv. i alla kategorier. och idag hittade jag honom på vimmelbilder från filmfestivalen. det är lika sällsynt som isbjörnar i öknen. jens vimmlar inte. och han är definitivt inte med på vimmelbilder. förrän nu. grattis till fotografen som lyckades. kodakmoment.
you are my sunshine. my only sunshine.

nu är det måndag. klockan är 17:24 och jag har varit vaken i snart tre timmar. igår tog jag en promenad som gav ordet långpromenad en helt ny mening. efter två timmar så hade jag iaf gått från svartedalen, via eriksberg, över älvsborgsbron, till majorna. galet. galet är ordet. det var dock en fantastisk promenad som gjorde att jag såg hisingen ur ett helt annat perspektiv. jag har hittat några guldkorn här nu. hisingen kommer aldrig mera kunna klinga negativt i mina öron. erikberg är i och för sig helt surrealistiskt. känns som en annan värld. jag har heller aldrig varit så nära eriksbergs-kranen. en hisnande känsla. enbart malin förstår hur det känns. det är en udda fobi. på shell i majorna fanns bara yellow label så jag köpte en diet coke istället. råkade få lime. tvi. sen blev det donnie darko i en brun skinnsoffa och jag somnade. helgen är över. jag gillar det inte.

all things considered
i feel quite alright today
i don't remember where i was
i don't remember who i was with
i shouldn't have had that last dance
i shouldn't have had that last drink

and i'm sorry for whatever i did to make you leave
'cos last night they had to carry me home

det närmaste jag kommer hemtentan som jag just nu borde skriva på är att lyssna downward spiral. jag försöker i alla fall. men jag klarar inte av det. helt plöstligt tycker jag att det är kul att diska. att d i s k a. det är normalt sett det absolut värsta jag vet bland alla hushållsysslor. jag diskar gladeligen idag i alla fall. jag har inte svarat fullständigt på en enda av dessa 21 frågor vi ska lämna in på måndag klocka 09.00. det är lugnt. det ordnar sig. jag får se till att bli lika lite bakis i morgon som jag var idag efter en helkväll med god mat, rött vin, timjan, tindersticks och bra sällskap. igår var en bra kväll. ikväll blir knappast bättre, men kan bli bra. några väl utvalda själar dricker öl och lyssnar på musik i svattedalen idag. det gillar vi. nåt annat som gillas fast ändå inte är att jag blir sjukt nostalgisk av mark kozeleks röst. tänker på k. när jag hör honom fast red house perioden var långt innan jag kärade ner mig i honom. kanske är det för att jag blir påmind om hur het han var när han spelade slow rock på trummorna i bandet som jag var med i hela tre gånger. jag har en förflutet som basist. det ni. hur som helst är det sveg och inget annat jag tänker på när jag lyssnar på uncle joe. och det är inte med ångest jag blir nostalgisk denna gång. det känns mer som om det var en tid då massor av saker hände. växte. formades. vänskap. kärlek. för livet. för alltid. jag ska färga håret nu. sen ska jag försöka komma på några fler saker att göra istället för tentan. har lite disk kvar.