4-3-2-1
snart åker jag. helt ofattbart vad snabbt tiden har gått den senaste månaden. hur trodde jag ens att jag skulle hinna klämma in en paris-resa?! hur som helst så är det fullt ös här i svartedalen ikväll. håller på att städa bort min personliga prägel(som i och för sig inte hunnit bli så omfattande än) från min lägenhet. i två månader kommer en söt tös från kiruna att bo i min lägenhet. perfekt tycker jag. eventuellt kan det bli längre för jag har funderingar på att lämna göteborg fram till årsskiftet. det är något som jag ska fundera över när jag är på andra sidan jorden. just nu känns det som ett bra alternativ i alla fall.
packa är helt klart det värsta med att resa. jag vet aldrig vad jag ska ta med mig. på något sätt var det enklare att packa för fyra månader i asien än vad det är för tre veckor. huvudsaken bör ju vara att jag får med mig pass, biljetter, dykcert och visa-kort. känns inte ett dugg vemodigt att åka iväg. finns knappt något jag kommer att sakna om jag nu bortser från vissa människor. nej, det här kan vara det bästa som kommer att hända i år. word!
sara hade skickat blomsterbud till mig i lördags, men jag var ju inte hemma. det var otroligt frustrerande när jag fick veta det. hur fint som helst ju. jag blev tvungen att fälla en tår för den fina gesten. även om jag nu aldrig fick några blommor så är det ju ändå tanken som räknas. förra veckan damp en skiva ner i brevlådan från kristoffer, helt utan anledning. var övertygad om att han skulle försöka indoktrinera mig att lyssna på silverchair återigen. men han skickade en shout out louds-ep. sweet. blombud och paket på posten is the shit! så i morgon är det jag som skickar iväg ett litet paket till min brorsdotter. man blir ju så glad!
nu ska jag fortsätta att städa, plugga, packa och drömma om hajar. hepp!

puss på födelsedagen kini

återigen en galen helg i kalmar. men precis lika fin som förväntat. seg som få var jag efter två dagars öldrickande i bagaget. kanske lika bra det, inte lika många galna upptåg som vanligt. kin är numera lika gammal som jag. det känns tryggt. annars var allt som vanligt när man hänger med huffe-hustlas. bilderna nedan talar för sig själva.

"inte utan min öl!"

ida var åxå på besök. det tyckte jag var förträffligt!

the original hultsfred-crew. i love you! <3

en helg i kalmar är bra för själen. även om jag nog vågar påstå att utelivet där inte är det mest stimulerande. men mina vänner gav mig en riktig glädjeinjektion. tack som fan för det. ni fattar inte ens hur mycket bättre ni fått mig att må. ni är sjuka i huvudet. utan att för den skull mena något illa alls. en del av er har jag inte sett på ett år. men det spelar ingen roll för allt är som vanligt ändå. alltså a l l t var verkligen precis som vanligt. t.o.m den gamla hulstfreds-crushen. fast med viss modifikation. inte ett öga var torrt när jag lämnade östkusten 05:43 i morse. inte ett öga var öppet heller. svintrött. och med bakiskäksflott rinnande i venerna och ett glädjekonto på plus. finaste vännerna. jag hoppas vi kan göra om det snart igen. trots att ni sprider ut er över hela världen i höst.

tack för den fina helgen gumman <3

återvinning

"...smärtan som är det enda äkta i mitt liv nu jag vill ge dig lite av det onda ville att du skulle känna det jag kände men jag kunde inte det gick inte nu vill jag bara ge dig ord som kanske kan få dig att förstå varför jag stod stilla när du började gå jag väntade på att vi skulle gå tillsammans du och jag för du hade så mycket av mig inom dig och behövde dig för att leva ty jag har lagt mitt liv i dina händer jag hoppades kanske för länge men jag hoppades på att se dig komma tillbaka för att du sa en gång vi hör ihop du och jag vi hör ihop för alltid och ingen kommer någonsin att älska dig som jag gör glöm aldrig det..."

varför har ni inte sagt nåt? hur kan ni vara så hjärtlösa? jag har trånat och väntat i flera år. min drömman. han har gått bakom ryggen på mig. han har en annan. och han har barn. dessutom. fan. ett himla tjat om att det finns en för alla. nu finns det ju ingen för mig längre. hur länge har det här pågått egentligen? och hur länge har ni vetat om det?

amsterdam in my heart forever. just nu redigerar vi våra radioreportage och jag är hyfsat trött på min egen röst som dessutom tydligen är för snabb. vad fan ska jag göra? jag försöker prata långsamt, men då försvinner ju all känsla. vad spelar det för roll om man har en bra radioröst när den ändå är för snabb? jag ska öva ikväll.

så där ja. back on track. jag riktar blicken framåt och tänker bara orda kort om det som passerat revy.

lovet & praktiken
hälsade på och var inneboende hos martin
bilkörning
träffade min prinsessa
hängde med bästa sara
hälsade på kicki och de två små
gosade med mattis
östersund
kusse-häng
praktik
segt
lärorikt
tråkigt
påsk i sundsvall med piggelin
slalombacke med pannband och termos
heja nike
vinst
shopping
påskgrillning
stockholm
födelsedag
middag med eva och kristoffer
nine inch nails, en dityrambisk konsert
upp till norr igen en tidig måndagmorgon
snabbsväng förbi sveg
hej hej till sara igen (hon är förjävla bra den tjejen)
praktikens sista vecka
roligt
fina människor
suverän konsert (recension finns här)
och dans med fina fotografpraktikanten
ytterhogdal
bilkörning med bästa trafikläraren skalman
öl i en stuga i skogen
hem till göteborg via örebro
(tack för fina tre veckor, ni är underbara)

amsterdam
absurt
vackert
galet
hänförande
overkligt
bisarrt
sist och minst ångest (men det var alkoholens fel, jävla dopamin)

nu är jag på svensk mark i en månad knappt innan det bär av till thailand och filippinerna. det kommer bli precis hur underbart som helst.