minuspoäng till mig idag. vi satt på les trois soeurs. jag hörde bekanta ljud från någonstans. ove sa att det var festivalens sista konsert. jag sa att det låter som air. ove sa att det var någon typ att rockmusikal. rockmusikal med fransk touch tänkte jag och fortsatte på mitt glad vin som hade smak av citron. inte alls som på le petit piteå. hur som helst. nästa låt var ännu mera bekant. sexy boy. det är fan air sa jag. men hur? varför visste jag inte det? vi säger godnatt och går till arenan. kikar in genom fönstret. ljusshow. mjuka elektroniska ljud. air spelade i perpignan i kväll. jag får minus på mitt konto. hur kunde jag missa?!
dagens låt får bli cherry blossom girl men solen är faktiskt nära mig.
ett stort grattis till min söta brorson mattis som fyller två jordsnurr idag. grattis grattis lille vän. älskar dig.

ey. jag är fortfarande vid liv. jag är fortfarande i frankrike. jag är fortfarande överväldigad. jag har den bästa sommaren någonsin och vill helst inte att den ska ta slut. men det kommer den att göra. skolstarten ser jag som slutet på sommaren. men för att göra saker lättare. början på något bra. eller är det slutet på någonting bra. nej nej. spelar ingen roll. leva i nuet var det. perpignan har överraskande mycket att ge mig. diverse positiva ting. det enda negativa jag kan förnimma är hundskiten på gatorna. lär er att plocka upp era hundars bajs fransoser! hörrnini. nu ska jag berätta för er. här är det varmt. soligt. vackert. nära till havet. underbara människor med stora hjärtan (tror de har de största jag någonsin träffat på). god mat (jag har säkerligen gått upp 3-4 kilo i sommar). seriöst. jag har hatade vintern. jag hatade våren. jag älskar sommaren. jag älskar livet. jag är frälst.
nämnde jag att jag har joinat livets ord?
hallelujah!

jag är inlåst.
tänkte jag kunde göra något konstruktivt under tiden jag väntar på att kristin ska släppa ut mig ur min trerums-cell. hon kommer nog snart. hoppas jag. jag äter glass så länge. och bloggar. och inser att kent ska på turné i november. det gjorde min annars så miserabla dag till en av de bästa på länge. nu ska jag se till att stå i startgroparna när hon sätter nyckeln i låset. tid är pengar. fast idag är tid något helt annat. tid. det finns en bok om tid. en gammal svärmor till mig (en av de bästa kvinnorna jag har mött i mitt liv) tipsade mig om den. jag läste den aldrig. kanske ska jag göra det. nu kommer kristin.

post lock in
fuck atarax. fuck sobril. fuck stesolid. hade jag varit psykolog hade jag ordinerat en ljummen sommarkväll. lite vind i håret. ett glas rött vin. och musik. med själ. sen hade jag skrivit ut ett gäng konsertbiljetter. det botade min ångest idag i alla fall. för även om joan baez aldrig har snurrat varv efter varv i skivspelaren så botade hon mig ikväll. amerikansk folkmusik är vackert i lagom mängd. och när gud inte välsignar oss allt för mycket.
jag är trots många motgångar glad att jag är här. med underbara kristin. kristins fantastiska föräldrar anne och ove. i vackra sydfrankrike. i värmen. i solen. det har varit en ond dag på flera sätt. men slutet gott, allting gott. bonne nuit.

detta är ingen modeblogg. detta är ingen livsstilsblogg. detta är ingen politisk blogg. detta är inte heller en blogg om mina barn. nej detta är en blogg om mens. en, för kvinnan, återkommande fysiologisk förändring i kroppen. något som de flesta kvinnor får utstå under en stor del av sitt liv. helt naturligt och knappast motbjudande på något sätt. något som däremot är motbjudande är mäns rädsla för att beröra ämnet. prata om det som om det vore någon patologisk företeelse som ger dig hår på tungan så fort du nämner det. för i helvete. hur ska flickor kunna växa upp och bli starka och självständiga om de inte ens får prata om sin mens utan att bli bemött med ett äcklat ansiktsuttryck? tänk bara på reklamen. reklamen för bindor/tamponger. där mensen inte ens får ha sin naturliga färg, utan visas i någon geltandkrämsblå färg för att inte äckla människor. män. det finns inte någonting överhuvudtaget som är äckligt med mens. i alla fall inte om du slipper utstå värk, ursinnga pms-svängningar eller läckande tamponger. är du man ska du bara hålla käften för du slipper skiten. nu har jag sagt det. rabiat eller inte. jag skiter i vilket. jag blir bara trött. trött på att min menscykel besvärar människor som inte ens fattar vad det innebär.
tar du det personligt d. så kan jag upplysa dig om att jag mött ett par andra som du. och ni ger samma korkade intryck allihopa.

hemma i göteborg efter tre veckor med eva II i asiens lugna kaos och fem dagar i huvustadens tempo. jag älskar stockholm. jag vill tillbaka nu nu nu. men det regnar säkert även där nu så perpignan får duga. mer än duga. medelhavet. rött vin. bästa kristin. ja. bättre blir det knappast. jag sitter här med plåster och antibiotika-smörj efter ett besök på vårdcentralen idag. fått nån typ av -cocker som kommer från bakterier som vi människor tydligen har naturligt på vår hud. ibland besöker de småsår och ger en inflammation. varför blir jag inte förvånad att det händer mig?
listan över den senaste månadens helvete:
1. åker iväg med ett gäng restuppgifter i bagaget. dålig planering säger vissa. fuck you! säger jag. livet under våren har inte varit vad ett liv bör vara. restuppgifterna, som gav mardrömmar, ångest och nästa en sysslolös höst är nu fixade och jag kommer tillbaka better than ever i höst. passa er.
2. myggornas kärlek. de älskar mig och har alltid gjort. vill ni slippa myggbetten när ni besöker ett ställe som är överbelamrat med denna insekt: ta med mig. ni slipper betten. som tur är blev evas blod med tiden godare och jag fick sova ut på nätterna.
3. tår. först ett skärsår av en, säker alldeles jättevacker, men dock vass korall. sen en sten i vägen för samma tå som genast blev värre och fortfarande inte är okej. efter det en säng som stod placerad alldeles för nära där jag skulle gå och resulterade i en blå lilltå som jag ett tag misstänkte var av. sist, men inte minst (om man ser till skadans storlek då) en till skadad lilltå som, under ett inte allt för kontrollerbart, tillfälle fick en blåsa till följd av ett fall som jag personligen aldrig lade på minnet. mina tår har fått utstå mycket. men jag har dem alla kvar.
4. zoo in our room. en historia för sig som jag verkligen inte längre orkar berätta efter åtskilliga upprepningar. men visst, ödlor, kackerlackor, skalbaggar, krabbor och råttor. i ett och samma rum. på en vacker ö i ett fantastiskt land. amen. (ifall du vill läsa mera: evas dagbok)
5. fylla. endast två "fester" på hela resan, men med två r e j ä l a bakfyllor som resultat. ett par "jag ska aaaaaldrig mera..." sades. kommentarer överflödiga. jag pallar helt enkelt inte trycket.
6. hemresan. hem ljuva hem. jag och min namne ville självklart stanna för alltid, men på samma gång var vi nu ändå inställda på en hemresa. en lång sådan. 10:00 lämnade vi koh tao. nästa anhalt bangkok vid 20-tiden för att sedan åka till flygplatsen där flyget skulle lyfta vid 01:10 och landa på arlanda 06:50. eva, som skulle vidare till göteborg, hade en längre resa framför sig än jag. trodde vi då. på bussen upp till bangkok inser jag att mitt pass är borta. gone. disparu. weg. desaparecido. ringer och kollar om de hittat det på hotellrummet. jag har lärt känna mig själv. jag är klantig och förvirrad och dessutom vid detta tillfälle sönderstressad och på väg in i en vägg. icke. där var det inte heller. ingen mening att analysera mera. jag ringer ambassaden. klockan är 18:00 och det är söndag. i jourtelefonen svarar karin. karin är snäll och lugn och säger att det är vanligt att passen blir stulna. dessvärre. jag hinner inte få något nytt så jag hinner med detta plan hem. men däremot är hon en positiv själ som tror på en hemfärd dagen efter. jag åker med eva till flygplatsen. anmäler mitt pass stulet hos polisen. bokar om resan hem. gråter lite och åker in till bangkok för att sova några timmar innan ambassaden öppnar. där får jag ett rosa pass med ett inte allt för smickrande foto av mig. jag fördriver sista timmarna i bangkok med att surfa, snacka med en skotte och handla upp mina pengar på tax free. sen sätter jag mig utmattad på planet. tio timmar från sverige.
7. mat. ett dygn senare än planerat landar jag på arlanda. rätt hungrig eftersom de hade missat mitt önskemål om vegetarisk mat och serverat mig ägg och ris till frukost efter att de till slut säkert hittat några överblivna rester. inte första gången detta händer. sluta ät kött för fan! linn möter mig på centralen. det var fint. äntligen hemma. i alla fall nästan. pustar ut lite. ställer in siktet på teoriprovet som jag redan innan resan planerat in att göra i stockholm. inga tider fanns i göteborg förrän i augusti.
8. teoriprovet. var jag påläst? nej. men ändå angelägen om att i alla fall ge det en chans och efter nitiskt studerande på kvällen och morgonen åker jag iväg för att skriva provet. avgiften var ändå betald och testproverna jag gjort hade gått bra. klarabergsviadukten 80. 30 minuter innan. blir skickad till fotoautomaten. kortet som ska pryda mitt körkort när det är kirrat tas. rätt missnöjd. men efter allt rycker jag på axlarna och går tillbaka till receptionen. hon ber om mitt pass. jag ger henne mitt rosa, tillfälliga pass. emergency passport som det heter på engelska. hon tittar på mig. "nej tyvärr. det här gäller inte" what? det är en bild på mig. min underskrift. svenska ambassaden har utfärdat det. jag kommer in och ut ur säkert 100 länder i världen med det. gäller det inte? nej. inte för att skriva teoriprov i sverige. nähä. "dina föräldrar kan komma och intyga att du är du" nej. det kan de inte. de bor i norrland. kan någon annan göra det? nej. ett vinrött pass, som tar cirka 1-2 veckor att få, gäller. jag åker till frankrike om en vecka. får jag avgiften tillbaka? nej. jag har tagit upp en plats för någon annan och måste alltså betala för det. tack och hej. ringer vägverket som inte har så mycket annat att tillägga, men som har ett hjärta och önskar mig lycka till och en trevlig resa till frankrike.
9. som ett brev på posten till den mest olycksdrabbade människan i min närhet kommer nu mensen. ibland har den inte någon som helst inverkan på mitt vardagliga liv. ibland är den outhärdlig och gör mig till ett kolli. gissa hur det var denna gången? alvedon. funkar inte. citodon. nix. två treo. inte det heller. två treo till. hepp. ligga på mage på ett dammigt golv på kungsholmen. nej. kräkas. nära, men jag klarade mig. gnällig, plågad och liten lämnar jag sedan anders och martin som var laddade till tänderna för ett fest på en ö som inte kommer i närheten av öarna jag sett den senaste månaden. kristoffer möter upp mig utanför åhlens. varnad. han ser lite skrämd ut. tänker säkert det värsta. med all rätt. tar med mig till sushi devil. även om jag just denna dagen inte behärskar pinnarna så smakar det bra med mat och sällskap. någonstans mellan 20:30 och 02:00 då jag somnar försvinner pinan. värktabletterna vs. kristoffers sällskap. men han hatar göteborg så det blir svårt att få honom att vara disponibel. jag hoppas det hela berodde på en sysselsättning som fick mig att tänka på annat. för min och hans skull.
10. som de tio budorden finns ewas tio olycksaliga tillfällen. eller var det bara nio? det beror på hur man ser det. men jag håller mitt tionde, misslyckade tillfälle för mig själv. för jag tar idag inte så hårt på det. här har pass försvunnit, bakterier gett mig nån konstig infektion, kvinnligheten skapat en högst otrevlig tillvaro och vägverket förstört mina framtidsplaner. vad gör det då att saker inte går som man kanske önskat, men ändå inte förväntat sig? inte mycket. det viktigaste är ändå att man inser att man lär sig något av allt som händer. oavsett om det är något negativt eller positivt. livet kallas det. och jag lever ju. det är fan gött. amen.

sen så har livet faktiskt inte varit ett enda långt helvete för mig den senaste månaden måste jag väl tillägga. jag tycker inte särskilt synd om mig själv heller.
snabba 10 bra saker den senaste månaden för att skapa jämnvikt.

1. resan i sin helhet.
2.filippinerna.
3. dykningen.
4.mitt sällskap.
5. naturen och spökdjuren.
6. linns leende på centralen.
7. mr big? mr dig? mr pig? (ja, jag har sett alldeles för mycket på satc)
8. annas hallon-persikopaj och sällskap
9. shopping, fika och snack i bästa martins samvaro.
10. kristoffer. redan nämnt. tål att nämnas igen. en riktigt bra kille. att han umgås med mig får jag väl se som ett privilegium eftersom han tycker om en person på 100.
11. båttur med ingemar. helt fantastiskt att se staden från vattnet. trots regn.
12. mellan två av mina finaste vänner i infravärmens hetta på balkongen i årsta mådde jag fint.
13. bilen tog oss från kungsholmen till lidingö till årsta till kungsholmen till värmdö till söder och säkert till flera ställen. ur miljöaspekt inte bra, men ändå så skönt att åka bil och lyssna på kent.
14. allt strul med skolan är löst och dessutom har jag fått pepp från oväntat håll. tack sa jag och torkade bort en glädjetår.
15. hemma i göteborg igen får jag bo hemma hos världens bästa jens som dessutom i skrivande stund just kommit hem med en goodie-bag till en arm ewa.
16. på torsdag åker jag igen. perpignan nästa och livet leker.
17. gött att det goda väger tyngre än det onda.


tack jens
till detta måste tilläggas att hela resan har gjorts med oh lauras skiva a song inside my head a demon in my bed som soundtrack, sjukt bra skiva om du frågar mig, samt editors an end has a start, ingen större besvikelse direkt. två klockrena skivor som ni allt kan unna er under sommaren. tillsammans med interpols our love to admire så har ni en fullgod och fläckfri skivsamling att njuta av när det regnar vilket det säkert kommer göra hela sommaren i sverige.
so long mina vänner. vi ses i augusti.