jag är inlåst.
tänkte jag kunde göra något konstruktivt under tiden jag väntar på att kristin ska släppa ut mig ur min trerums-cell. hon kommer nog snart. hoppas jag. jag äter glass så länge. och bloggar. och inser att kent ska på turné i november. det gjorde min annars så miserabla dag till en av de bästa på länge. nu ska jag se till att stå i startgroparna när hon sätter nyckeln i låset. tid är pengar. fast idag är tid något helt annat. tid. det finns en bok om tid. en gammal svärmor till mig (en av de bästa kvinnorna jag har mött i mitt liv) tipsade mig om den. jag läste den aldrig. kanske ska jag göra det. nu kommer kristin.

post lock in
fuck atarax. fuck sobril. fuck stesolid. hade jag varit psykolog hade jag ordinerat en ljummen sommarkväll. lite vind i håret. ett glas rött vin. och musik. med själ. sen hade jag skrivit ut ett gäng konsertbiljetter. det botade min ångest idag i alla fall. för även om joan baez aldrig har snurrat varv efter varv i skivspelaren så botade hon mig ikväll. amerikansk folkmusik är vackert i lagom mängd. och när gud inte välsignar oss allt för mycket.
jag är trots många motgångar glad att jag är här. med underbara kristin. kristins fantastiska föräldrar anne och ove. i vackra sydfrankrike. i värmen. i solen. det har varit en ond dag på flera sätt. men slutet gott, allting gott. bonne nuit.