när jag var ute på stan idag kändes det verkligen som att jag tog rätt beslut igår. det snöar, blåser kallt och är alldeles mörkt och grått här i göteborg. våren, som verkade vara på intåg, verkar nu återigen vara fjärran. jaha, för er som inte hänger med i mina snabba u-svängar; jag åker till egypten om en vecka och stannar där fram till den 21 mars. jag suktar efter ljuset, värmen, havet. idag var jag på biblioteket och lånade africa on a shoestring för att få lite tips om sedvanorna i detta land som faktiskt ligger i afrika. det verkar, enligt boken och alla människor runt omkring mej, inte vara helt lätt att vistas där som kvinna. jag får tips som att ha en vigselring på mej, ha kort på "mina" barn med mej, inte se någon i ögonen och dölja håret. om någon har något bra att säga om egypten så mottages detta tacksamt. jag är ju inte den som är den så jag ser mest fram emot att möta en ny kultur, nya människor och nya vanor. fast om jag ska vara helt ärlig så ser jag nog mest fram emot det stora blå. röda havet klassas som en av de bästa dykplatserna i världen med stora korallrev som har ett rikt marint liv med bland annat revhajar, sköldpaddor och delfiner. med andra ord kan den här resan bli hur fantastisk som helst. det känns fullständigt sagolikt och frambringar en hissnande känsla i hela kroppen. men det finns en baksida också såklart, fem kilo kurslitteratur ska följa med som sällskap på resan. å andra sidan kan jag inte komma på en bättre studiemiljö än en sandstrand i solsken.

klockan 19:45 innan konserten sitter jag och kin med en varsin dyr och blaskig öl på metropol. vi pratar om saker som berör och jag berättar om hur sällan något berör mej nu för tiden. jag minns hur jag, för 8-10 år sedan, andaktsfullt kunde vänta i timmar när thåström skulle medverka i sin första tv-intervju på flera år. hur jag stod framför kravallstängslet i två timmar när jag skulle få se thåström live för första gången för att sedan, efter konserten, sväva därifrån som i trans. jag konstaterade att thåström, musik överhuvudtaget, till och med kärlek inte längre kunde gripa tag i mej på samma sätt som förut. det finns inte många konserter som etsar sej fast, inte många skivor som berör, inte många ord som betyder något, inte ens hjärtat kan krossas längre. det kändes läskigt när jag tänkte på det, men tänkte att det kanske hade något med tonåren att göra. allt var så mycket större då. hur som helst, klockan blir 20.00 och vi går in i konserthallen lagom till thåströms intågande på scenen.
söndagmåndagsång får inleda konserten och det tar inte lång tid innan jag vänder mej mot kristin och säger nåt i stil med "det här är stort". resten av konserten river och sliter bland känslorna. minnen från de tio senaste åren av mitt liv passerar revy och när konserten närmar sej sitt slut känns det som om hjärtat har slitits ur kroppen. nej, jag överdriver verkligen inte. jag blev berörd, gripen, tagen, hänförd, skakad, förtrollad och lycklig. lycklig för att jag hade så fel ett par timmar innan thåström stod på scenen. jag kan bli berörd. jajamen! helt sjukt. efter konserten går alla lugnt och sansat därifrån som i en varsin liten bubbla. jag var inte den enda som blivit berörd. jag var inte den enda som kände mej söndersliten men samtidigt så lycklig.
efter en stunds stilla stämning samlas det gamla gänget i stålhagen för ytterligare en incestfest. här fylldes resten av kvällen med hångel för vissa och slagmål för andra + polisbesök efter allsång till den sovjetiska nationalsången. vid 6-tiden knoppade jag på kins luftmadrass och sov som prinsessan på ärten (hon hade väl ont när hon vaknade va?)

före konserten i mitt liv
tänk att man aldrig lär sej. nu sitter jag har med bakisångesten hängande över mej igen. ångest för vad? jamen för typ allt. för att jag festat två dagar i sträck när jag har massor att ta igen i skolan. för att jag spenderar pengar som jag egentligen inte har. för att jag skickar fyllemess. för att jag alltid får minnesluckor. för att jag lyckas klanta till det mesta. för att jag inte tänker längre än en timme framåt. jaja, jag får bita ihop och hoppas på att ångesten är borta i morgon när jag vaknar. i morgon när jag vaknar i hultsfred. det stället är känt för att bota ångestkänslor. eller inte. men hur som helst så blir det konsert med min gamla husgud thåström ikväll, det måste ju hjälpa lite i alla fall. jag planerar att stanna i hultsfred fram till lördag då det är dags för tentan som jag sumpade i januari då jag tyckte att pojkvänner och öl var viktigare. efter radikala omprioriteringar är nu planen att fixa en godkänd tenta i marknadsföring på lördag för att sedan åka hem till göteborg och vaja med armarna i luften till never let me down again. gårdagens fest var en trevlig sammankomst som innehöll en hel del dans och det hoppades i sofforna som aldrig förr. det var en fest i indieanda med trevliga människor och ljuva, dansvänliga toner strömmade ur högtalarna. festens favoriter var masjävlarna, de är så otroligt fina.
i vårt hushåll jobbar vi med något som kallas återställare, men gårdagens försök att ställa allt tillrätta genom att så tidigt som möjligt sätta igång med alkoholintaget var nog kanske ingen hit. jag kände inte av mina öl förrän klockan 02:00 då jag landat hemma och skulle packa min väska inför dagens resa till hultsfred och då gjorde jag det med råge minsann. behöver jag ens säga att jag missade mitt tåg som gick 09:00? nej jag blev inte särskilt återställd av det där, enbart uppochned, sned och snurrig. det stod t i l t i ögonen hela morgonen när jag flängde runt som en yr höna på speed. kunde inte göra något, sprang bara runt i lägenheten och ojade mej över min bakisångest och över att jag verkligen inte ville åka till hultsfred. nu känns det ändå ganska okej, jag har en vecka tillsammans med kin att se fram emot.
jag har seriösa planer på att ta en sista minuten i början av mars. jag behöver sol, värme och miljöombyte.
firefox ak – keep it up livar upp denna, annars så tunga, dag. jag vill bara dansa när jag hör den. dansa mera var mitt nyårslöfte och jag tycker nog att jag har lyckats bra med det hittills.
What will you need to keep it up?
How long will you need to figure it out?
efter konserten i mitt liv
nu har jag landat hemma hos kin till slut. klockan är 05:45 och vi har ju klämt i oss strips med 64 % dressing. vad gäller konserten finner jag inte många ord, men i morgon tänker jag ändå försöka sammanfatta något av det vackraste jag upplevt. tills vidare; guten nacht

igår hade vi inflyttningsfest. det var en mycket angenäm tillställning. vi lyckade klämma in ca 30 pers i vår tvåa på 42 kvm varav en tredjedel hade sina rötter i härjedalen. jag fick en polkagris och en dammvippa i inflyttningspresent. martin fick en deodorant och ett par långkalsonger. jag fick äran att vara musikansvarig vilket jag, enligt utsago, skötte med bravur. det spelades mycket dansant musik som satisfierade många av festens besökare. dock blev det ett litet avbrott för en spännande trisskrapning och på slutet av kvällen för lite flanellrock à la brucean. idag är det dax för nästa fest som denna gång äger rum i albins kollektiv i linné. här hemma har vi grundat med ett par återställare och snart kommer martin hem med mat från efessos taverna som ska ånjutas tillsammans med en öl från budgethörnan på systemet. det börjar bli skralt i kassan.
arrivederci

wohoo! jag har fixat ljudkortet på min dator. inga störande ljud längre. det tog mej bara sju månader att ta tag i det, men bättre sent än aldrig brukar man säga. lagom till festen och allt eftersom martin gav mej uppdraget att vara musikansvarig. det kommer med andra ord att spelas enbart bra musik (om ingen envisas med att det ska passa någon annan musiksmak än min).
idag steg vi upp 08.00 utan några större problem. käkade gröt, ägg, rostade mackor, te, juice å hela kittet innan vi gav oss iväg till ktb. planen är att göra om samma sak i morgon så det är väl bäst att gå och lägga sej nu. men jag ska nog göra ett försök till att se klar breakfast at tiffany's innan john blund får ta över.

äntligen är alla grejer på plats här i göteborg.
t a c k!
jag har fått så otroligt fin hjälp av gabbe, kin, anton och jens. det betyder så mycket att jag inte ens jag sätta ord på det. jag kan bara säga tacktacktacktacktacktacktack!
idag är jag bakis, jajemen! var på tjejfest för första gången på typ fem år igår. mycket trevligt även om jag nu kom lite sent. fick äran att inta rollen som paris hilton (det var hollywoodtema) och efter lite mingel bar taxin av till avenyn. valand var målet, men jag backade ur i sista sekunden. de andra ändrade också riktning mot nivå istället, men jag ändrade mej totalt och tog vagnen ut till majorna och slöt upp med min sambo. det var riktigt trevligt! martin dansar som en gud. när det nalkades stängning där så kom jag på den briljanta idén att gå vidare (jag var danskåt som vanligt). vi hamnade på sticky och så här i efterhand kan jag ju erkänna att det var precis som vanligt, inte värt det. martin var inte jättenöjd för att han lyssnat på mitt tjat om att gå vidare, men bet ihop och fortsatte att vara dansgud ett tag till. jag är imponerad av honom, att han står ut med mej. snart ska även hans tös tvingas stå ut med mej i nästan en vecka. mon dieu! en eloge till dem om de fixar det. idag ska jag iväg och hälsa på min favoritbrorson. han är den coolaste killen jag känner just nu. läkare sticker honom över allt, öppnar hans bröst och fixar med hans hjärta och ändå ler han som om det vore fest varje dag. han ska få en liten present av mej för att han är så grymt cool. funderar på en misfit-body, den skulle klä honom.
vår inflyttningsfest är flyttad till nästa helg. det kan komma att bli en himlans massa folk i vår lilla tvåa, men det blir nog bara trevligt.
nu ska jag gå och köpa läsk, sen ska jag kolla på agent cooper, leland och alla andra i samhället twin peaks.

fortfarande kvar i småland. det känns rätt bra att vara här just nu. igår packade jag ihop det mesta här i lägenheten. det är kaotiskt här nu. fick hjälp av kin och anton, hur bra som helst. sorterade ut kläder som jag inte behöver längre. önskar jag kunde sortera bort massa annat också, men någon gång kanske jag behöver någon av mina fem kakformar eller en tupperware-bunke. anton lagade mat till oss efter packandet. det var verkligen längesen jag var så mätt. hur gott som helst. den godaste guacamolen ever faktiskt. avslutade kvällen hemma hos danne med film, jag somnade...

idag är det fortsättning följer på packandet och sen är det väl puben som gäller. i morgon bär det av till göteborg igen. hem till karl johansgatan. det vankas fest i dagarna två och plugg 24/7.

två av sex grammisar

årets rockgrupp
årets video (adam)

grattis grattis.

två timmars sömn och fyra och en halv timmes tågresa senare

jag var så säker i december. säker på att jag inte alls ville plugga i hultsfred. idag när jag stod på nässjö central kände jag mej inte alls lika säker. eller jo, jag är säker på att jag inte vill bo i hultsfred. men jag är inte så säker på att jag egentligen ville ge upp allt jag ändå hann bygga upp här. jag känner mej delad på två idag. ångest. en del av mej är så säker på allt. den andra delen lider av beslutsångests, framtidsångest och jagbordevetavadjagvillnu-ångest. folk omkring mej tar sin examen, skaffar jobb och planerar flera år framåt. jag vet knappt vad som händer i morron. är alla så säkra på sin sak som de verkar vara?

om tre timmar ringer klockan och det är dax att gå upp. dammit! martin frestade med te, rostade mackor och lemon curd. jag kunde såklart inte motså. dagens samtalsämne var trygghet. jag tycker så mycket om det här med sena nätters tankar och samtal. jag vill aldrig mera bo ensam.

btw så har vi inflyttningsfest på lördag. det ska bli gemytligt med samkväm tillsammans med gamla såväl som nya bekantskaper. jag lovar inget storslaget, men jag kan lova dans.

nu är det dax att återvända till småland för en stund. denna gången ser jag t.o.m. fram emot det. blir föreläsning, grammiskväll och middag, kalmarbesök med spelning och sedan återvänder jag förhoppningsvis tillbaka till göteborg med min säng. min kropp är trött på att ligga på 80 cm breda madrasser. mitt nya hem är dock, förutom avsaknaden av säng, fantastiskt! jag kan nog redan påstå att jag har den bästa sambon jag nånsin haft.

tåget går 06:03 i morron så det är dax att kasta in handduken.

och så hoppas vi alla på att det blir sex grammisar till sveriges bästa band i morgon.

natti natti

jag tänkte jag skulle göra slut med skunk och stabilisera mej här istället. jag är alltid lite sen med det senaste, men bättre sent än aldrig och här sitter jag nu som slav under bloggpiskan. får se hur länge det håller i sej.