betongförort x 2
min, eller vår snart, lägenhet har en vattenskada. jodå. det stämmer. det märkte jag och jens igår när vi skulle fixa lite tills Luke kommer. vatten under mattan i köket. visade sig sen vara vatten under mattan i köket och hallen. som alltså sen blev ingen matta i köket och hallen. betong. på betong får vi nu gå när vi kommer tillvårt älskade hem. jag hatar min lägenhet. jag gjorde det innan. för den ligger i ett jävla betongbostadsområde som faller sönder när som helst. jag gör det ännu mera nu för jag har ett hem med betonggolv. jag vill flytta. kunde sälja allt jag äger nu och dra så hade jag gjort det. men åter igen. jag ska väl för en gångs skull slutföra nåt. skolan sätter käppar i hjulet. lycka är att slippa bo i en betongförort med betonggolv.
jag räknar dagar. jag räknar minuter. jag räknar sekunder. det går så otroligt långsamt just nu. 101 timmar kvar. 101 timmar är samma sak som en evighet. i min värld. i min värld är det dessutom så att jag har världens bästa människor i mitt liv nu. världens bästa. jag älskar er. och saknar er. ja alla utom jens då, för vi ses ju varje dag. jag vaknade 06.00 i morse av en mardröm. luke lämnade mig. det tog en timma, en omsomning för att inse att det var en dröm och inget annat. och så jens då. som påminde mig om igår. allt fint jag fick höra.
jag önskar jag kunde spola bakåt. juli/augusti. eller även framåt för den delen. jag tycker inte om den här tiden. väntan på en lång, kall vinter.
jag älskar er. jag saknar er. ni vet vilka ni är.
kärlek.
jag har lärt mig att saknaden är värst när nån har sovit som ett barn
genom en iskall vinter
du är min hjälte för du vågar vara rak
du är min hjälte för du är precis så svag som jag
och hjälp mig jag behöver dig igen igen igen