tisdagen den 21 mars skulle jag ha återvänt hem till svedala. idag är den onsdagen den 29 mars och jag sitter fortfarande kvar här i dahab. jag fastnade här för dryga veckan sedan då jag fick diagnosen "decompression sickness type I and type II", även kallad "the bends" eller som vi säger i sverige "dykarsjuka" eller "tryckfallssjuka". jaha, och vad innebär detta då? som sportdykare andas man in vanlig luft, kvävet i luften man andas in löses i blodet och andra vävnadsvätskor. mängden gas som tas upp av kroppen beror på trycket och dyktiden. när dykaren sedan stiger upp till ytan återgår kvävet till gasform igen. om gasen inte kan lämna kroppen bildas bubblor i blodet och i vävnaderna, blir de tillräckligt stora kan de leda till tryckfallssjuka.
tryckfallssjuka delas in i olika typer, typ 1 och typ 2 där typ 2 anses vara allvarligast. dessa typer kan uppträda tillsammans (vilket tydligen hände mig). typ 1 innefattar bland annat stickningar och domningar i fingrarna, smärta i leder, och trötthet. typ 2 involverar problem med det centrala nervsystemet, yrsel, illamående och i värsta fall förlamning. detta ska behandlas så fort som möjligt i tryckkammare tillsammans med syrgas. jag tillbringade sju timmar i tryckammaren och en natt på sjukhuset vilket resulterade i en sjukhusräkning på endast 3500 euro. summan av kardemumman: förlängd egypten vistelse med dryga veckan (vet fortfarande inte när jag ska flyga hem), dykförbud i 3 månader och otaliga timmar hos dr ahmed där jag fått kämpa för att övertyga honom att han ska få sina pengar och där jag fått lyssna på jämförelser mellan sverige och usa och sjukhus och bmw:s. en tjurig jävel den där ahmed. nu väntar jag på att sos international ska få rumpan ur vagnen och skicka hem mig.
jag vill hem nu.

the blue hole.
har gjort tva djupdyk idag. varav ett i det kanda och okanda the blue hole. ett hal i revet som gar ner till 80 meter och dar vaghalsiga dykare dor varje ar da det testar sina granser. jag testade dock inte mina granser utan hade ett alldeles fortraffligt dyk tillsammans med terry som jobbar som divemaster har. bara vi tva, ratt soft. har hunnit med tre dyk och funderar pa att gora ett par till om jag inte satter igang med divemaster-utbildningen redan nu. det ar lite kyligt har just nu, blaser mycket och det ar endast 22 grader i vattnet vilket blir lite kallt nar man ska simma runt dar nere i narmare en timme. insag nyss att det ar fredag sa vi ska nog ut och ta en "deco-beer" snart.
egypten ar battre an vantat. efter alla varningar var jag lite orolig for att aka hit, men pa det stora hela sa ar alla trevliga och jag har hittills inte kant mej obekvam i nagons sallskap. har dar jag bor ar alla sa otroligt vanliga (alltsa "friendly" och inte "common", javla vokaler!) kanske lite i overkant ibland, men hellre det an tvartom. hemlangtan? nja, ska vara efter min sang och min granne da, annars nix pix.

heysatan. klockan är snart 04:00. jag ska upp 06:30. idag har jag letat som en vettvilling efter 1. min loggbok 2. min ena, gröna sandal (den andra låg där jag själv lagt den en gång). detta letande resulterade i ingenting annat än en jävla massa fula ord och några sparkar på flyttkartongerna i klädkammaren. nej dessa två saker, tillsammans med min ena bikini eventuellt, har helt enkelt gått upp i rök. jag har verkligen letat ö v e r a l l t plus att jens dessutom har varit här och letat ö v e r a l l t. ingenstans. nåja, jag klarar mej såklart utan loggboken och visst klarar jag mej utan mina fina sandaler också, men det är så otroligt frustrerande när saker bara försvinner. det är nog dax för mej att sova ett par timmar. i morron åker jag till afrika och där är jag icke anträffbar på min portabla telefon så om någon vill något får ni använda det fina kommunikationsmedlet e-post.
ciao ciao

dagarna hinner bli till natt innan jag ens hunnit reflektera över vad som ska göras innan dagen tar slut. jag tror jag har minst trehundratusen saker jag b o r d e göra, men jag måste nog erkänna att jag är dålig på att ta itu med saker. jag är dessutom kass på att ta beslut, då mina planer ständigt ändras. jag har dålig karaktär då jag gång på gång gör precis tvärtemot vad jag sagt jag ska göra och jag är ideligen lite för impulsiv för mitt eget bästa. men det sägs att man bara älskar en gång och endast lever två så jag hoppas på att jag trots allt kommer kunna se bakåt och le för att sen sikta mot målen i periferi med massor av insikter i bagaget som resurser för att nå ända fram.
amen.