dagarna hinner bli till natt innan jag ens hunnit reflektera över vad som ska göras innan dagen tar slut. jag tror jag har minst trehundratusen saker jag b o r d e göra, men jag måste nog erkänna att jag är dålig på att ta itu med saker. jag är dessutom kass på att ta beslut, då mina planer ständigt ändras. jag har dålig karaktär då jag gång på gång gör precis tvärtemot vad jag sagt jag ska göra och jag är ideligen lite för impulsiv för mitt eget bästa. men det sägs att man bara älskar en gång och endast lever två så jag hoppas på att jag trots allt kommer kunna se bakåt och le för att sen sikta mot målen i periferi med massor av insikter i bagaget som resurser för att nå ända fram.
amen.