tisdagen den 21 mars skulle jag ha återvänt hem till svedala. idag är den onsdagen den 29 mars och jag sitter fortfarande kvar här i dahab. jag fastnade här för dryga veckan sedan då jag fick diagnosen "decompression sickness type I and type II", även kallad "the bends" eller som vi säger i sverige "dykarsjuka" eller "tryckfallssjuka". jaha, och vad innebär detta då? som sportdykare andas man in vanlig luft, kvävet i luften man andas in löses i blodet och andra vävnadsvätskor. mängden gas som tas upp av kroppen beror på trycket och dyktiden. när dykaren sedan stiger upp till ytan återgår kvävet till gasform igen. om gasen inte kan lämna kroppen bildas bubblor i blodet och i vävnaderna, blir de tillräckligt stora kan de leda till tryckfallssjuka.
tryckfallssjuka delas in i olika typer, typ 1 och typ 2 där typ 2 anses vara allvarligast. dessa typer kan uppträda tillsammans (vilket tydligen hände mig). typ 1 innefattar bland annat stickningar och domningar i fingrarna, smärta i leder, och trötthet. typ 2 involverar problem med det centrala nervsystemet, yrsel, illamående och i värsta fall förlamning. detta ska behandlas så fort som möjligt i tryckkammare tillsammans med syrgas. jag tillbringade sju timmar i tryckammaren och en natt på sjukhuset vilket resulterade i en sjukhusräkning på endast 3500 euro. summan av kardemumman: förlängd egypten vistelse med dryga veckan (vet fortfarande inte när jag ska flyga hem), dykförbud i 3 månader och otaliga timmar hos dr ahmed där jag fått kämpa för att övertyga honom att han ska få sina pengar och där jag fått lyssna på jämförelser mellan sverige och usa och sjukhus och bmw:s. en tjurig jävel den där ahmed. nu väntar jag på att sos international ska få rumpan ur vagnen och skicka hem mig.
jag vill hem nu.