jag längtar till egypten. jag längtar efter dofterna. havet. värmen. människorna. äventyren. utflykterna till öknen. middagarna. skratten. spänningen. till och med böneutropen och de arabiska popsångerna. jag saknar att inte känna prestationsångest. att kunna göra människor glada utan att ens anstänga sig särskilt mycket. att kunna byta erfarenheter utan att för dens skull känna att man måste hävda sig. att bara vara. det är så fantastiskt skönt. jag tänker att om jag inte hade kommit in på skolan så hade jag kanske varit där ännu. det var ju planen. kanske hade allt sett helt annorlunda ut idag. hur som helst. vad som än hade hänt så hade jag lärt känna fantastiska människor. oavsett om det var i dahab eller i ljungskile. under ytan eller ovanför. jag vet det. och det känns i alla fall bra. men jag kan inte låta bli att sakna egypten. till och med böneutropen och de arabiska popsångerna.

nattens boktips: att komma hem ska vara en schlager - per hagman (hatkärlek)
nattens musik: borde vara italo då kanske med tanke på ovanstående författare, men det får fortsätta i samma anda som tidigare. jag har en svacka. c'mere - interpol.

helgen är slut. över. borta. vad har jag hunnit göra egentligen? känns som om det var igår jag satt på skolan med bakisångest och spyan i halsen. jätteäckligt, jag vet. men jag har hunnit med ikea, gyllene prag (krakow och wojarski var såklart fulla. lönehelg. tänkte inte på det.), indiefest vid stigbergs och en total miss av silverbullit. jävla köstad (lönehelg. tänkte inte på det.) idag låg jag i sängen till halv tre. det bästa som hänt på länge. jag hade glömt hur skönt det kunde vara att somna om utan några som helst krav på att något ska göras. förutom att äta då. blev pizza idag igen. från marsala denna gång i och för sig. godaste pizzan. men det rinner fett i mina vener nu. inget jobb denna helg. inget jobb nästa helg. det är som att vara i himmelriket. fest i svattedalen om en vecka. opepp. ge mig pepp.

dagens låt är blood med silverbullit. sjukt bra låt.

you and me baby two of a kind
both got em kicking calling inside

veckans ord: kommunikation

jag tänker slå ett slag för ordet kommunikation. ett viktigt ord.

wikipedia

kommunikation
ordet kommunikation kan härledas från latinets communicare som betyder gemensam. gör man om det till ett verb så kan man tala om att något görs gemensamt.

ordets användning
i äldre svenska (fram till 1900-talets mitt) syftar ordet i första hand på persontransporter, framför allt pluralformen "kommunikationer". i de senare generationens svenska har ordet efter påverkan från engelska oftare kommit att syfta på informationsutbyte mellan människor.

i all kommunikation är det något som transporteras. det kan vara något konkret som transporteras via till exempel järnväg eller annat transportmedel. det kan också vara ett meddelande som på något sätt transporteras.
det är vanligt att man använder modeller när man beskriver mänsklig kommunikation för att göra processerna mer åskådliga. en enkel kommunikationsmodell är: ett tankeinnehåll uttrycks exempelvis verbalt av en sändare. det som uttrycks fungerar som en signal till en mottagare som i sin tur gör om signalen till ett tankeinnehåll.

man kan alltså kommunicera på olika sätt. brev. telefon. direkt. indirekt. sms. mejl. möjligheterna är oändliga. hur man gör det är inte det viktigaste. det viktigaste är att man gör det. kommunicera. jag agiterar för kommunikation. hur som helst. bara det görs.

denna vecka går jag under namnet the boss, men det verkar inte ha framgått till mina undersåtar som hela tiden ropar eeeevaaa vilket gör både mig och oikari förvirrade. jobbigt med någon som heter lika när man under hela sitt liv haft samma namn som sina kompisars mammor/mostrar/mormödrar osv osv. hur som helst. bra vecka hittills. förutom att jag håller på att bli sjuk nu när jag äntligen ska få vara ledig en helg. veckans höjdpunkt, som förmodligen även kommer att bli månadens höjdpunkt och även kan komma bli nominerad till årets höjdpunkt när det väl blir dags för det: thailand 4 juni 2007. jag och min namne lämnar sverige för att vara beachbabes på de vita stränderna i asiens varma klimat. ligga och dricka fruktdrinkar. bada i turkost 28 gradigt hav. simma bland vackra koraller och färgglada fiskar. äta ä k t a green curry för inga pengar alls. slå flip flopsen i taket på nån bambu-bar där drinkarna serveras i hinkar. you name it. det finns ingen hejd. vi åker. det är redan kört.

i min familj har jag alltid fått ta rollen som den tekniska. jag är sladdbarn och alltid bott ensam med mina föräldrar så när videon var ny fick jag programmera den. när datorn var ny fick jag sätta ihop den. när radion var ny fick jag ställa in kanalerna. jag satt och knackade html när mina andra vänner kollade på skilda världar och jag ville bli datanörd när jag var yngre. sant. nästan. hur som helst. idag har jag förstått att jag tappat alla kunskaper inom den tekniska biten. i alla fall har jag noll koll på internet. i snart ett år har jag bloggat här. ibland mer. ibland mindre. alla vänner som bloggat har fått kommentarer på sina bloggar. inte jag. jag trodde min blogg var tråkig. att jag skrev om saker som folk helt enkelt inte fann något intresse i att läsa. you have 0 comments. varje dag. det blev snabbt en vana. det var ju faktiskt inte det jag hade min blogg till egentligen. jag kämpade på och det gör jag fortfarande. men idag fattade jag. det har ju faktiskt skrivits kommentarer. det finns de som läser min blogg. jag har bara inte varit teknisk nog för att inse att det faktiskt är jag som måste se till att kommentarerna syns på sidan. så förlåt mig för att jag inte publicerat era kommentarer, svarat på dem och faktiskt inte ens läst dem. bättre sent än aldrig heter det och från och med nu så kommer jag att fortsätta lägga in dem i min blogg så det är bara att fortsätta att kommentera. det ryktas om att det är lite komplicerat att skriva kommentarer på just denna blogg, men eftersom så många lyckats tidigare får jag uppmana er att ge jesper en hjälpande hand ifall han inte klarar det själv.
over and out.

det snackades om frikort. sen fanns det åsikter om mitt frikort, huruvida jag var seriös eller inte. jag har själv haft invändningar mot oseriösa bloggar. tagit det på fullast allvar ibland. ja, jag kan uppfattas som en person som inte tar saker på allvar ibland. samtidigt som jag av andra uppfattas som überseriös. från och med idag bryr jag mig inte ett dugg om hur hög faktor av seriositet min blogg har i alla fall. förstår inte ens varför jag en gång gjorde det. lyssna på ordet; blogg. kan man ens ta det på allvar?
frikortet då. jag behöver inte ens frikort i dagsläget. jag räknas som singel. nåt som får folk att utbrista "men är det inte rätt skönt?!", men det får jag återkomma till senare.

Wikipedia

Lennart Jähkel, fullständigt namn Carl Gustav Lennart Jähkel, född 27 september 1956 i Piteå, Norrbottens län, svensk skådespelare.
Jähkel studerade vid Statens scenskola i Malmö 1979-1982, efter studierna har han varit engagerad på en mängd olika teatrar runt landet. Han Guldbaggenominerades för sina medverkanden i Suxxess 2002 och Så som i himmelen 2004.

vad är det som talar emot honom som frikort egentligen? vad är det som får mig att verka oseriös? jag menar; mogen. norrlänning. talangfull. manlig. stadig. he's the man.

respekt khoma.
respekt jan jämte.
en låt om dagen efter dagen då allting tog slut dessutom. kan det bli mera ångest?
respekt.

fall back to sleep
raising death-brigades
as they swarm
as your voice falls in silence through the rain
you will know
try to keep them out
try to stay calm
mark of beasts
on the day all ends
was this hidden from our view?
we all knew.

det råder allmän ohälsa i min omgivning. med mitt dåliga immunförsvar så är jag inte sen att drabbas av diverse åkommor. jag har haft huvudvärk, yrsel, illamående, kräkningar och lite annat smått och gott. 45 minuter på jobbet idag var 45 minuter för mycket. gick hem, drack en diet coke och nu ska jag sova tills morgondagen nalkas. eva smittade mig över msn tror jag. försökte muntra upp henne med lite stewie, tror jag lyckades eftersom hon var snabbare än jag att lägga upp min favvoscen ur familyguy:

mum mum mum, ma ma ma, mummy mummy mummy
men ändå fick hon kräkas den stackarn. fy för spy.
jag har varit hemma idag. vaknade som fastklistrad i sängen. kom liksom inte upp. bestämde mig för att stanna hemma. fast jag gjorde min uppgift på hemmaplan; göra ett yrkesporträtt. jag är ledsen lena bengtsson, men jag gillar inte att fota. jag är inte tillräckligt alternativ eller konstnärlig för att kunna säga "jag ääääälskar att fota" ewa säger istället "jag _hatar_ att fota". jag tog massor av bilder. men jag är inte nöjd. jag är värdelös på att fotografera. jag lovar. det är dagens sanning. bara tre dagar foto kvar. tack.
i morgon är det khoma. tror det var därför jag spydde idag.

utan någon som helst tvekan är dead souls kvällens låt. alltså är joy division kvällens band.

nu är jag med i matchen igen. i mitt nya hem finns nu även internetuppkoppling vilket är på både gott och ont. jag tycker att det är roligare att googla än att sova på nätterna. jag är fullkomligt utmattad och ser inte ljuset förrän lördagen den 27 januari som är min första lediga dag sen den 7 januari. jag gnäller inte. konstaterar bara att jag är sjuk i huvudet som gör så här mot mig själv. men what the heck, jag är nöjd. jag är riktigt nöjd. på onsdag blir det äntligen khoma på sticky. förväntningarna är omåttliga. förhoppningar om ångestrock de luxe. norrland kan det där.
klassens status i mitt liv stiger dag för dag. dessutom pågår ett flitigt bloggande i klasskretsen nu, jag blev lite peppad att ta upp mitt bloggande igen också. det kan bli lite internt, men internhumor har nog alltid varit lite av min kopp.
det är sjukt skönt att vara hemma igen. sveg var som sveg förväntades vara. men jag behövde nog en dos av byn för att uppskatta mitt liv här. jag tog en paus från vardagen, upplevde äkta tristess och fick lappsjuka. glad som få över att återse staden där det alltid regnar när jag kom hem igen den 29 december. sen fick jag ju finbesök över nyår och käkade sjukt god mat på wojarski med grabbarna innan jag äntligen tog mitt pick och pack för att börja om i svattedaleen (obs. göteborskt uttal). hur nöjd som helst. jag har på allvar haft ett helveteshalvår i bishop 418. jag drog en nitlott när jag valde inneboende och sen var väl inte lägenheten den mysigaste jag bott i heller. här i svattedaleen är det lite förortsvarning, men återigen: jag är nöjd.
jag har annonserat om min inflyttningsfest till de som jag tycker förtjänar att komma, men jag måste nog resevera mig ifall jag glömt någon. ni som känner mig vet att jag kan tappa bort saker ibland. lite då och då faktiskt. vilket inkluderar mobiltelefoner och vissa nummer har jag inte kvar helt enkelt. hör av dig om jag missat att bjuda dig och du anser att du förtjänar det så ska vi se vad vi kan göra. missa inte chansen. jag ser fram emot en förträfflig afton i goda vänners lag. ni är bra. vissa av er är förbannat bra.

en låt idag måste vara editors - camera. i snart ett år har jag lyssnat kontinuerligt på den. den känns.

kärlek.