i min familj har jag alltid fått ta rollen som den tekniska. jag är sladdbarn och alltid bott ensam med mina föräldrar så när videon var ny fick jag programmera den. när datorn var ny fick jag sätta ihop den. när radion var ny fick jag ställa in kanalerna. jag satt och knackade html när mina andra vänner kollade på skilda världar och jag ville bli datanörd när jag var yngre. sant. nästan. hur som helst. idag har jag förstått att jag tappat alla kunskaper inom den tekniska biten. i alla fall har jag noll koll på internet. i snart ett år har jag bloggat här. ibland mer. ibland mindre. alla vänner som bloggat har fått kommentarer på sina bloggar. inte jag. jag trodde min blogg var tråkig. att jag skrev om saker som folk helt enkelt inte fann något intresse i att läsa. you have 0 comments. varje dag. det blev snabbt en vana. det var ju faktiskt inte det jag hade min blogg till egentligen. jag kämpade på och det gör jag fortfarande. men idag fattade jag. det har ju faktiskt skrivits kommentarer. det finns de som läser min blogg. jag har bara inte varit teknisk nog för att inse att det faktiskt är jag som måste se till att kommentarerna syns på sidan. så förlåt mig för att jag inte publicerat era kommentarer, svarat på dem och faktiskt inte ens läst dem. bättre sent än aldrig heter det och från och med nu så kommer jag att fortsätta lägga in dem i min blogg så det är bara att fortsätta att kommentera. det ryktas om att det är lite komplicerat att skriva kommentarer på just denna blogg, men eftersom så många lyckats tidigare får jag uppmana er att ge jesper en hjälpande hand ifall han inte klarar det själv.
over and out.