det har påpekats att jag är dålig på att uppdatera.
kanske har jag tappat ord.
eller så är det tiden.
eller så händer det inget.
eller så.
just nu händer det.
2007 fick jag och kin äran att se joan baez live i perpignan.
det var över all förväntan och mer därtill.
jag ville gråta.
det vill jag göra ikväll också när diamonds & rust går på repeat.
sjukt vackert och hon vrider mitt hjärta som en trasa.
släpp p3-musiken och electromegasuperhypetechnoblippblipp.
släpp in folkmusiken och öppna hjärtat.
det är kvällens råd.
själv ska jag sy medan joan trasar sönder mitt hjärta ännu mera.
well I'll be damned
here comes your ghost again
but that's not unusual
it's just that the moon is full
and you happened to call
and here I sit
hand on the telephone
hearing a voice I'd known
a couple of light years ago
heading straight for a fall
