everything. everyone. everywhere. ends.

jag gråter hysterisk.
det känner surrealistiskt och obehagligt.
och jag är mållös.
det känns ju som om allt är slut.
det är det.

everything.
everyone.
everywhere.
ends.

dagens låt får helt enkelt bli breath me med sia

gränslinje

skämmes tamefan!

de jävlarna tog oss en efter en, de ljög och bedrog oss med sanningen

btw. jag måste göra reklam.

nej nu är jag trött på det här. trött på att bo så långt från alla vännerna. kristin i usa. sara i härjedalen. marlene i eskilstuna och innan dess umeå. martin uppe i sveg också. ida i stockholm. ida i västerås snart london. elin i sundsvall. danne i kalmar snart i en förort till london tillsammans med den gamle. gabbe som väl pendlar mellan kalmar, norrland och göteborg. hela huffe-gänget. seriöst. hultsfred-crewet är mitt bästa crew. någonsin. om jag får bestämma så bor vi nära varandra när vi är färdiga med världen. vad sägs om att ta över en ö? bara vi. eller ja. jag vill ju ha mina andra stjärnor där också. sara, eva, jens, martin, ida, elin... och så vidare, och så vidare, och så vidare. jag namedroppar visst och risken att jag glömt någon god, älskvärd vän är övergripande, men jag menar inget illa. jag är bara nyvaken och sentimental. till råga på allt lyssnar jag på "O" som vanligt. jens jobbar. då vågar jag. annars tror han att jag fått något fel. för det är den enda skivan jag lyssnar på här hemma hos honom.
I can't take my eyes off you
jag ska faktiskt inte klaga för snart, s n a r t, har jag någon så nära som det bara går. det är helt fantastiskt. jag är verkligen den lyckligaste. men för att knyta samman bloggsäcken; jag saknar er mina älskade vänner. finaste vänner.
men.
alltid nära.

kaos. det är samlingsbegreppet för min vardag just nu. kaos. allt jag äger och har ligger i lådor. påsar. väskor. högar. utspritt. oorganiserat. kaos. det gör att hela min tillvaro känns kaotisk just nu. och jag kan bara komma på ett ord för att beskriva känslan som detta kaos frambringar. fan. för kaos har aldrig egentligen varit min grej. oavsett vad jag gett för intryck. ordning har heller aldrig varit min grej i och för sig. kanske ett organiserat kaos. men inte som nu. lådor. påsar. väskor. högar. utspritt. oorganiserat. kaos. nej. nej. nej. magkatarren är tillbaka och oikari tipsade mig om barnmat. det ska vara bra för oss med känslig mage. min vardag består just nu alltså av kaos och barnmat. skola och för många öl. malin och jag gjorde en all nighter här om dagen. 07:30 kom jag hem till jens. då stod han i badrummet och borstade tänderna. gjorde sig redo för jobbet. jag somnade sött i hans säng. vaknade vid 12. bakisångesten var ett faktum och resten av dagen tillbringade jag inomhus bakom neddragna persienner. vilket osökt leder mig in på dadaismen. någon som läste dikten persinner av lois aragon?.
Persienn?
Persienn Persienn Persienn
Persienn persienn persienn persienn persienn
persienn persienn persienn persienn persienn
persienn persienn persienn persienn persienn
Persienn persienn persienn persienn
Persienn?
kvällen innan dagen före var emellertid tidvis amuserande och ångesten egentligen helt obefogad. vad är egentligen den vetenskapliga förklaringen till detta tillstånd? har det helt och hållet med dopaminerna att göra? jag vet inte. jag vet bara att det är en outhärdlig känsla som sprider sig genom hela kroppen. ända ut i fingerspetsarna. så undrar jag ofta: var det värt det? varför utsätter jag min kropp för detta? svaret har jag inte. det enda jag vet är att jag, men största sannolikhet, kommer att göra det. igen. igen. igen. och igen.