kaos. det är samlingsbegreppet för min vardag just nu. kaos. allt jag äger och har ligger i lådor. påsar. väskor. högar. utspritt. oorganiserat. kaos. det gör att hela min tillvaro känns kaotisk just nu. och jag kan bara komma på ett ord för att beskriva känslan som detta kaos frambringar. fan. för kaos har aldrig egentligen varit min grej. oavsett vad jag gett för intryck. ordning har heller aldrig varit min grej i och för sig. kanske ett organiserat kaos. men inte som nu. lådor. påsar. väskor. högar. utspritt. oorganiserat. kaos. nej. nej. nej. magkatarren är tillbaka och oikari tipsade mig om barnmat. det ska vara bra för oss med känslig mage. min vardag består just nu alltså av kaos och barnmat. skola och för många öl. malin och jag gjorde en all nighter här om dagen. 07:30 kom jag hem till jens. då stod han i badrummet och borstade tänderna. gjorde sig redo för jobbet. jag somnade sött i hans säng. vaknade vid 12. bakisångesten var ett faktum och resten av dagen tillbringade jag inomhus bakom neddragna persienner. vilket osökt leder mig in på dadaismen. någon som läste dikten persinner av lois aragon?.
Persienn?
Persienn Persienn Persienn
Persienn persienn persienn persienn persienn
persienn persienn persienn persienn persienn
persienn persienn persienn persienn persienn
Persienn persienn persienn persienn
Persienn?
kvällen innan dagen före var emellertid tidvis amuserande och ångesten egentligen helt obefogad. vad är egentligen den vetenskapliga förklaringen till detta tillstånd? har det helt och hållet med dopaminerna att göra? jag vet inte. jag vet bara att det är en outhärdlig känsla som sprider sig genom hela kroppen. ända ut i fingerspetsarna. så undrar jag ofta: var det värt det? varför utsätter jag min kropp för detta? svaret har jag inte. det enda jag vet är att jag, men största sannolikhet, kommer att göra det. igen. igen. igen. och igen.