det närmaste jag kommer hemtentan som jag just nu borde skriva på är att lyssna downward spiral. jag försöker i alla fall. men jag klarar inte av det. helt plöstligt tycker jag att det är kul att diska. att d i s k a. det är normalt sett det absolut värsta jag vet bland alla hushållsysslor. jag diskar gladeligen idag i alla fall. jag har inte svarat fullständigt på en enda av dessa 21 frågor vi ska lämna in på måndag klocka 09.00. det är lugnt. det ordnar sig. jag får se till att bli lika lite bakis i morgon som jag var idag efter en helkväll med god mat, rött vin, timjan, tindersticks och bra sällskap. igår var en bra kväll. ikväll blir knappast bättre, men kan bli bra. några väl utvalda själar dricker öl och lyssnar på musik i svattedalen idag. det gillar vi. nåt annat som gillas fast ändå inte är att jag blir sjukt nostalgisk av mark kozeleks röst. tänker på k. när jag hör honom fast red house perioden var långt innan jag kärade ner mig i honom. kanske är det för att jag blir påmind om hur het han var när han spelade slow rock på trummorna i bandet som jag var med i hela tre gånger. jag har en förflutet som basist. det ni. hur som helst är det sveg och inget annat jag tänker på när jag lyssnar på uncle joe. och det är inte med ångest jag blir nostalgisk denna gång. det känns mer som om det var en tid då massor av saker hände. växte. formades. vänskap. kärlek. för livet. för alltid. jag ska färga håret nu. sen ska jag försöka komma på några fler saker att göra istället för tentan. har lite disk kvar.