nu har hon lämnat mig den där kristin. lämnat mig åt mitt öde i södra frankrike bland viner, ostar, hundskit och baguetter. jag grät. grät när hon åkte. för vi växte liksom ihop hon och jag. under princip varenda liten sekund under fem veckors tid var vi tillsammans. underbara kristin har satt guldkant på vardagen. vad nu vardag är här. nu är hon i ikea-landet medan jag får äran att stanna kvar hos hennes familj. eller ja. mamma anne har ju också lämnat vin-landet för ikea-landet. men hon kommer i alla fall tillbaka. dagen innan jag åker. jag ska nämligen hem. även om det är flera som försökt övertyga mig att stanna kvar. jag vet att det var i ren välmening. ni har fattat hur bra jag mår av solen, landet, människorna. men jag tror ärligt talat att mina batterier är laddade nu. jag är redo för nästa termin på ljungskile folkhögskola. jag är till och med redo för en termin i ljungskile village. jag blir ljungskilebo när jag kommer hem. kändes aningens läskigt till en början, men tanken börjar kännas ganska behaglig.
när jag kommer hem ska vi alla skåla för världens bästa sommar. i alla fall för mig. jag har tillbringat max två veckor av mitt sommarlov inom svea rikes gränser. jag har med andra ord sluppit undan allt regn som fallit ner på er andra. underbart för mig. mindre kul för er som blev blöta.
16 augusti landar jag på svensk mark. motvilligt. men jag får ju göra det bästa av situationen. på fredag blir det panerad ost och polsk öl. inte så svennigt, men jag har ju jobbat på en svensk restaurang i sommar så jag har inte direkt saknat det svenska köket. nu kommer jag snart sakna dock.
ikväll såg vi death proof. han är ett geni den där tarantino.
over and out.