2007 är på ingång. det bådar gott.

. flytten
. sportlovsresan
. födelsedagskonserten
. praktik
. reportageresan till amsterdam
. sommar och sol
. ny skiva med kent

jag klarade mig även igenom juldagen. smärtfritt. det var till och med ganska kul. jag skulle ta det lugnt och fint, men fick nog och slog på stort. hade kontroll på det mesta ändå, utom möjligtvis minnet dagen efter. mina minnesluckor är mer en regel än ett undantag så jag börjar bli van. i morgon är det det som på riktigt kallas för hemvändaren här uppe, men jag hade tänkt att jag skulle ha kastat in handduken long time ago när portarna öppnas. jag pallar verkligen inte härjedalen många timmar till. att åka hem är lättare sagt än gjort och jag har fortfarande inte valt färdmedel eller väg. planen är att på ett eller annat sätt påbörja min resa vid 08:15 i morgon. jag håller tummarna för att jag inte ska bli kvar ytterligare en dag, fast det hänger i och för sig lite på min framförhållning. den bästa. jag har för mycket packning för att lifta. det hade ändå varit ganska skoj att stanna, det är ett par stycken jag gärna träffar mera innan jag åker ner igen. men jag vet inte om det är värt att sätta hälsan på spel för det. jag är ledsen.

Did I ask too much?
More than a lot.
You gave me nothing,
Now it's all I got
We're one
But we're not the same
Well we
Hurt each other
Then we do it again
You say
Love is a temple
Love a higher law
Love is a temple
Love the higher law
You ask me to enter
But then you make me crawl
And I can't be holding on
To what you got
When all you got is hurt

det är så jag säger det.

så jävla mycket kärleksdravel sist. ligger i paltkoma nu. ska sova. ville sova för över tre timmar sedan, men jag fastnade på vägen. nu har jag överlevt julaftonen. bara juldagen kvar. i morgon gäller det. hur många "å vad gör du nu för tiden då?" kan det tänkas bli egentligen? hur många öl kan det tänkas bli egentligen? jag berättade för min pappa idag (som för övrigt grät för andra gången framför mig idag nånsin) att 5-6 öl är normalt på en förfest, sen dricker man säkert minst fyra till på krogen. han visste inte var han skulle ta vägen. det var dock inte därför han grät. jag tror han grät för att han var glad. jag var också glad, men jag grät inte. jag gråter inte gärna av glädje nu. dax att natta mig nu. jag ser fram emot julmat till frukost, lunch och middag resten av tiden här uppe.

ta ta!

dan före dan.
bjuder på en skunklista idag. inte många som nyttjar
denna gamla hederliga community längre dessvärre.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
jag trodde på kärleken. att den fanns på riktigt
och inte bara på film.

Höll du några av dina nyårslöften?
Kommer du ha några nya för nästa år?
jag hade inga detta året heller och kommer inte
att ha några.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
nej, men några springer runt med stora magar.

Dog någon som stod dig nära?
nej inte i år tack och lov.

Vilka länder besökte du?
ett fattigt resår i år; egypten två gånger,
england en gång. frankrike en gång. monaco en gång.
danmark räknas inte riktigt, var bara på kastrup.

Är det något du saknar år 2006 som du vill ha
år 2007?
trygghet.

Vilket datum från år 2006 kommer du alltid
minnas, och varför?
4 april, det var då jag fattade grejen med kärlek.
13 maj, var sjukt bakis men kom ändå in på skolan.

Vad var din största framgång 2006?
jag kom in på en utbildning jag alltid velat gå.
jag tillät mig känna.

Största misstaget?
jag fick chansen, du gav mig chansen.
men nu är det för sent.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
dykarsjukan typ I och typ II i egypten i mars.
det räcker gott och väl.
eller ja, opererade mig i juni åxå.
det har jag förträngt.

Bästa köpet?
mina svarta skor för 20 spänn som minst
10 pers på stan har frågat var jag köpt dem.
förhoppningsvis mina nin-biljetter åxå.

Vad spenderade du mest pengar på?
resorna till egypten.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
att vi hittade tillbaka till varann igen.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2006?
eftersom året har varit fattigt på klockrena
skivsläpp blir det nog en del gamla låtar
som kommer påminna mig om året men pen expers såklart.
av olika anledningar. det är ett sjukt bra band,
jag sa det förra året och säger det igen:
kom ihåg var du hörde det först.
sen deras dag och natt-spelningar på rookie vs.
sticky. att två spelningar samma helg kan vara
så olika.
sen är det ju hans fel att jag blir påmind.
annars är det inte mycket.

kent - "nålens öga" åxå. icke att förglömma.

sen har det varit mars wolta, tiger lou och
editors för hela slanten.
inget nytt, men sjukt bra.
ah ah ah! glömde the knife. sjukt bra åxå!

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
både och faktiskt. jag var lyckligare än nånsin
i våras. sjukt lycklig. just nu vill jag nog
påstå att det är precis tvärtom. aldrig har jag
varit så ledsen som nu.

Vad önskar du att du gjort mer?
älskat.

Vad önskar du att du gjort mindre?
bråkat.

Hur tillbringar du jul?
i år stannar jag i sverige. är i härjedalen
över helgen. det känns okej för första gången
på länge. jag hade nästan glömt bort vilka
fina människor jag känner här.

Favoritprogram på TV?
trots att jag fortfarande inte äger någon tv
måste jag ändå säga att vänner är det
absolut bästa på tv.

Hatar du någon nu som du inte hatade i början
av året?
hat finns inte i min vokabulär.

Bästa boken du läste i år?
freak var bra.

Största musikaliska upptäckten?
i början av 2006 fick jag editors. de spelas
fortfarande varje vecka.

Något du önskade dig och fick?
äkta kärlek.

Något du önskade dig men inte fick?
fick inte behålla ovanstående.

Årets bästa film?
v for vendetta. babel.

Vad gjorde du på din födelsedag 2006?
Hur många år fyllde du?
var i london med kin och micki. käkade sushi
och drack blå alkoläsk på frog. fyllde 24.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år
ännu bättre?
ett tryggt och trivsamt hem. att kärleken kunde
fungerat. den finaste kärleken nånsin.

Hur skulle du beskriva din stil år 2006?
mindre byxor, mer kjolar och framför allt
ett sjukt förhållade till klänningar.

Vad fick dig att må bra?
flytten tebax till gbg. kimmen. min nya
skola med alla nya vänner.

Vilken kändis var du mest sugen på?
ingen kändis alls. har varit sugen på
klimpen hela året.

Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
höger vs. vänster har nog engagerat de flesta
i min omgivning. högerns framfart upprör mer
än engagerar, men i alla fall.

Vem saknade du?
ingen speciell i år. har fått min dos av alla
som betyder något någon gång under året.

De bästa nya människorna du träffade?
malin. linda. eva. emma-karin. skulle kunna
räkna upp hela JL 1. yasser och kat.

En värdefull läxa du lärt dig i år?
ingenting är omöjligt, men ta fan ingenting
för givet. dessutom har nog allt en mening.
lever gör man bara en gång också. ta vara
på det.

Citera en sångtext som summerar ditt år.
det spelar ingen roll
om du håller mig hårt
ingen kommer att
minnas om 100 år
jag är rädd att man glömmer
glömmer allt
som vi glömde att vi
älskade varandra

för de som känner mig så vet ni ju hur mitt förhållande till julen ser ut. knappt existerande. men i år har jag inte tid för en långresa, ingen lust med london och inga pengar för att ta mig utanför mörkrets gränser så jag måste nog erkänna att jag kommer att tillbringa denna motbjudande högtid i trakterna där jag växte upp. det känns inte bra. inte bra alls. alternativet är att spendera aftonen hos en väns vänner med familjer eller ensam med favoritfilmerna. inte bra heller. fan. det är det enda ord jag kommer på som snabbt beskriver känslan över att ha förlorat mot julhetsen. fan. men så är det ju snart över i och för sig.
så länge får jag hålla till godo med annat som förgyller vintertiden

• nine inch nails-biljetterna damp ner igår
  
• jag flyttar till en fräsch, egen lägenhet om nån vecka
  
• kent spelar in en ny skiva
  
• jag har världens bästa klass

annars är det inte mycket som lyser i mörkret just nu. khoma ställde in dessutom. men jag får väl hålla mig till tåls en månad.

ja. jag var inte så longlasting i mitt bloggade. men back on track. kanske. mycket har hänt. mera kommer att hända. det är ett helt halvår sedan jag skrev här. ingen resumé kommer att göras för här siktas det bara framåt. jag går till skolan nästan varje dag nu. när jag inte känner efter för mycket och upptäcker vilken fruktansvärd huvudvärk jag har, eller när jag verkligen, verkligen har flera timmars sömn att ta igen. jag gillar min nya skola. den ligger på top 10 över det bästa som hänt i mitt liv. en skola. kan du tänka dig. förutom skolan har jag även ett nytt jobb som jag tycker om att gå till. inget pust! stånk! stön! när jag ska dit. det är härligt. annorlunda. inget lyxjobb, definitivt inget jag kommer fortsätta med för alltid, men ett bra extrajobb. om mindre än en månad får jag ett nytt, fräscht, trevligt och framför allt e g e t hem. ner med hakan, upp med garden!

ta ta!

bästa killen

grattis till mig!
jag lyckades med något jag inte trodde på. jag visade var skåpet ska stå. jag kom in! 18 av 130 sökande kommer in, hur höga var oddsen? jag vet inte om jag charmade dem på intervjun, om jag var ovanligt allmänbildad på nutidstestet eller om jag helt enkelt är en jävel på att skriva men det spelar just nu ingen roll för in kom jag. det här har jag velat länge, men hela tiden har jag snavat in på andra spår. nu känns det som om jag är på rätt spår på allvar och jag är så ruskigt glad. jag måste säga tack! tack tack tack! tack för allt stöd, all peppning och support, tack för att jag fått hjälp på vägen hit. tack jens för att du läst och gett feedback på min ansökan. tack jörgen för hjälpen med min ansökan. tack kimmen för att du trott på mig. tack gabbe för att du hjälpte mig att få iväg ansökan i tid. tack martin för att du, i din stress, delade glädjen. tack alla som peppat mig att tro på mig själv och min förmåga att lyckas. tänk att ni hade rätt och jag hade fel. jobbigt att erkänna, men jag är glad att jag hade fel för en gång skull.

idag var jag först på väg att skriva ett inlägg om lycka. allt kändes så rosenrött och fantastiskt innan jag gick till jobbet idag. när jag sen fick veta att de tagit bort 30 timmar från mitt junischema och gett dessa till några andra för att jag "jobbar för mycket" var jag inte lika lycklig och började skriva ett inlägg om hur synd det är om mig som förlorar massa arbetstimmar och därmed en hel massa lön. sen tänkte jag åter igen på det som gjorde mig så lycklig tidigare idag; körsbärsträden. den blå himlen. solen. fågelkvitter. den ljusa framtiden. kärleken. och sen fick jag en ny kent-låt och snart ska jag hem till världens bästa. nu ska jag packa övernattningsväskan och ge mig iväg.
här kommer rädslan gamle vän
när alla fjärilar i magen vaknar upp
viskar välkommen hem

ett ljus för ehab som lämnat den här världen efter skadorna han drabbades av vid terrorattacken i dahab.
رقد بسلام

katastroferna följer mig i fotspåren. 26 december 2004, åtta dagar efter att jag anlänt till thailand, inträffar tsunamin. jag befinner mig långt ifrån det drabbade området och märker egentligen inte så mycket av katastrofen. 24 april 2006, 24 dagar efter att jag kommit hem från dahab sprängs tre bomber i den lilla byn och orsakar förödelse. jag befinner mig ännu längre bort från det drabbade området denna gången, men en del av mig finns kvar i dahab då jag träffat vänner för livet där. människor dör. drömmar dör. hoppet dör. jag har haft tur. jag drog inte nitlotten. men hur kommer det att gå för de som lever där? hur ska de klara sig nu? dahab är en liten by som inte lever på någonting annat än just turister. vem kommer vilja åka dit nu? byn expanderade snabbt och människor som återkom år efter år uttalade sin oro över att dahab skulle utvecklas till att bli ett nytt sharm el sheikh inom några år. den oron kan nu läggas åt sidan. dahab kommer förmodligen inte att bli ett nytt sharm el sheik. turisterna kommer inte att strömma hit för att festa, sola, bada och ha roligt utan kommer snarare välja bort dahab som resmål med rädsla för vad som skulle kunna hända. man åker på semester för att slappna av och koppla bort oron och stressen man ofta lever i hemma. i dahab kommer oron för att drabbas av ytterligare en katastrof ligga och gro och känslan av semester är då genast som bortblåst. människorna som har sina liv där - som lever på turistnäringen - har knappast något alternativ, ingen plan b. hur kommer deras liv nu att te sig nu? det är skrämmande. var det här planen, att skrämma upp oss västerlänningar som är den största inkomstkällan för dessa människor? att se till att vi aldrig mera kommer tillbaka till ett ställe som hade sådan potential? att förstöra livet för oskyldiga människor enkom för att bevisa någon typ av maktinnehav? jag blir arg och frågar mig precis som alla andra: var fan är världen på väg?

det är skrämmade och fruktansvärt chokerande. vad händer? vad kommer att hända? när kommer det att hända igen? dahab, människor är förskräckta och tröstlösa. terror ett ord som får vem som helst att rysa. vad är målet med dessa fasansfulla aktioner? vad vill dessa hjärtlösa varelser ha sagt med sina handlingar? varför förstöra livet för oskyldiga människor för att komma till tals? vem lyssnar på någon som använder dessa ondskefulla metoder?
jag är skakad, jag är ledsen och jag är rädd. jag har inte hunnit bli förbannad, alla känslorna får inte plats i mig på samma gång. jag kom hem strax innan nio igår, hann bara ta av mig skorna då martin ropade att det varit sprängattentat i dahab. nyheterna hade inga bilder, inga detaljer och visste inte särskilt mycket om det inträffande. jag ringde kat. trodde aldrig jag skulle komma fram. hon svarade efter två signaler. det första hon sa när hon hörde att det var jag var: "puss puss" sedan sa att hon, yasser, peter, lotta, robin och nemo var på jasmina. alla hade klarat sig. hamdullah! jag fick prata med peter, han lät precis som vanligt till en början. han berättade hur de befunnit sig mitt i händelseförloppet, att människor runt om kring dem låg döda och lemlästade och att han, för ett ögonblick, inte visste var robin var. minuten innan hade han sett honom alldeles i närheten av den ena bombens detonationsplats. peter låter inte längre som vanligt, hans röst är skärrad. jag är lättad efter att ha hört deras röster. någon timme senare får jag ett sms av kat. de sitter hemma och även peter pock är okej. men hur mår de andra? hur mår liam? hur mår mike? hur mår terry? ehab är förmodligen skadad och ligger på sjukhus. ehab, en genomgod jätte från egypten som gjorde sin divemaster trainee tillsammans med mej och pock. han brukade, varje kväll, stå vid brofästet och prata med sina vänner. brofästet, alldeles vid aladdin, alldeles där den ena bomben detonerade. hur mår ehab?
dahab var ett paradis och människorna där var otroligt vänliga. under mina veckor där träffade jag människor som snabbt blev till goda vänner. aldrig förr har jag träffat så många ädla människor på samma gång. därför känner jag med dem nu och plågas av deras rädsla, deras oro och deras fruktan för vad som kommer att hända.

"...smärtan som är det enda äkta i mitt liv nu jag vill ge dig lite av det onda ville att du skulle känna det jag kände men jag kunde inte det gick inte nu vill jag bara ge dig ord som kanske kan få dig att förstå varför jag stod stilla när du började gå jag väntade på att vi skulle gå tillsammans du och jag för du hade så mycket av mig inom dig och behövde dig för att leva ty jag har lagt mitt liv i dina händer jag hoppades kanske för länge men jag hoppades på att se dig komma tillbaka för att du sa en gång vi hör ihop du och jag vi hör ihop för alltid och ingen kommer någonsin att älska dig som jag gör glöm aldrig det..."
jag tror det regnar ute idag. jag ska snart ut för att se efter. det spelar ingen roll längre för varje dag är som en dag med solsken, värme och en picknickkorg fylld av lycka. jag har det bästa picknicksällskapet och tillsammans blickar vi framåt.

bilden är tagen av anna edlund; annaedlund.com

londonveckans mest amuserande bild. yeah. yeah.
jag tycker det är mera underhållande att läsa andras bloggar än att skriva i min egen därav det långa uppehållet. jag skulle kunna ge er några tips på ett par bloggar att läsa för att få ett gott skratt (tro mig, det är underhållning i allra högsta grad) men då riskerar jag kanske att bli portad från klubbarna på stureplan och det vore verkligen dumt att riskera klubbliv av sådan kaliber. jaja. jag är i alla fall tillbaka i svedala efter många om och men nu. har varit ute på årets äventyr i mellanöstern för att sedan komma hem och packa om väskan och fortsätta vidare till london. london var enastående. london var grönt. london var skönt. (jag svävar iväg igen, inspirerad av stjärnskribenter i cyberrymden) jag ska försöka hålla mig på mattan. alldeles för många internskämt nu. blir lätt så när man börjat umgås med internskämtens mästare igen. london då. sist jag var det var det snö, kallt som fan och julstress. mitt resesällskap var barskrapad och stämningen var mestadels spänd så när jag kom hem igen var jag inte så imponerad av staden. den här gången hade kin lovat att visa mig gobitarna eftersom hon själv tidigare bott där. jag var utpumpad efter äventyren i egypten och så där lagom peppad på flera eskapader. veckan i london blev dock mycket lyckad, men i ärlighetens namn har det sällan varit så skönt att vara hemma igen som nu. lite sightseeing. lite shopping. lite clubbing. lagom mycket av varje. men ingen phantom of the opera denna gången heller tyvärr. leoparsskor i storlek för liten inköpta, jag lyckas alltid. hemma på västkusten igen lever jag nu slackerliv som aldrig förr. öl med jens igår. pizza med jens idag. påskmiddag och öl med jens och martin i morgon. kanske tar jag tag i livet på söndag. eller på måndag. eller eventuellt på tisdag.

tisdagen den 21 mars skulle jag ha återvänt hem till svedala. idag är den onsdagen den 29 mars och jag sitter fortfarande kvar här i dahab. jag fastnade här för dryga veckan sedan då jag fick diagnosen "decompression sickness type I and type II", även kallad "the bends" eller som vi säger i sverige "dykarsjuka" eller "tryckfallssjuka". jaha, och vad innebär detta då? som sportdykare andas man in vanlig luft, kvävet i luften man andas in löses i blodet och andra vävnadsvätskor. mängden gas som tas upp av kroppen beror på trycket och dyktiden. när dykaren sedan stiger upp till ytan återgår kvävet till gasform igen. om gasen inte kan lämna kroppen bildas bubblor i blodet och i vävnaderna, blir de tillräckligt stora kan de leda till tryckfallssjuka.
tryckfallssjuka delas in i olika typer, typ 1 och typ 2 där typ 2 anses vara allvarligast. dessa typer kan uppträda tillsammans (vilket tydligen hände mig). typ 1 innefattar bland annat stickningar och domningar i fingrarna, smärta i leder, och trötthet. typ 2 involverar problem med det centrala nervsystemet, yrsel, illamående och i värsta fall förlamning. detta ska behandlas så fort som möjligt i tryckkammare tillsammans med syrgas. jag tillbringade sju timmar i tryckammaren och en natt på sjukhuset vilket resulterade i en sjukhusräkning på endast 3500 euro. summan av kardemumman: förlängd egypten vistelse med dryga veckan (vet fortfarande inte när jag ska flyga hem), dykförbud i 3 månader och otaliga timmar hos dr ahmed där jag fått kämpa för att övertyga honom att han ska få sina pengar och där jag fått lyssna på jämförelser mellan sverige och usa och sjukhus och bmw:s. en tjurig jävel den där ahmed. nu väntar jag på att sos international ska få rumpan ur vagnen och skicka hem mig.
jag vill hem nu.

the blue hole.
har gjort tva djupdyk idag. varav ett i det kanda och okanda the blue hole. ett hal i revet som gar ner till 80 meter och dar vaghalsiga dykare dor varje ar da det testar sina granser. jag testade dock inte mina granser utan hade ett alldeles fortraffligt dyk tillsammans med terry som jobbar som divemaster har. bara vi tva, ratt soft. har hunnit med tre dyk och funderar pa att gora ett par till om jag inte satter igang med divemaster-utbildningen redan nu. det ar lite kyligt har just nu, blaser mycket och det ar endast 22 grader i vattnet vilket blir lite kallt nar man ska simma runt dar nere i narmare en timme. insag nyss att det ar fredag sa vi ska nog ut och ta en "deco-beer" snart.
egypten ar battre an vantat. efter alla varningar var jag lite orolig for att aka hit, men pa det stora hela sa ar alla trevliga och jag har hittills inte kant mej obekvam i nagons sallskap. har dar jag bor ar alla sa otroligt vanliga (alltsa "friendly" och inte "common", javla vokaler!) kanske lite i overkant ibland, men hellre det an tvartom. hemlangtan? nja, ska vara efter min sang och min granne da, annars nix pix.

heysatan. klockan är snart 04:00. jag ska upp 06:30. idag har jag letat som en vettvilling efter 1. min loggbok 2. min ena, gröna sandal (den andra låg där jag själv lagt den en gång). detta letande resulterade i ingenting annat än en jävla massa fula ord och några sparkar på flyttkartongerna i klädkammaren. nej dessa två saker, tillsammans med min ena bikini eventuellt, har helt enkelt gått upp i rök. jag har verkligen letat ö v e r a l l t plus att jens dessutom har varit här och letat ö v e r a l l t. ingenstans. nåja, jag klarar mej såklart utan loggboken och visst klarar jag mej utan mina fina sandaler också, men det är så otroligt frustrerande när saker bara försvinner. det är nog dax för mej att sova ett par timmar. i morron åker jag till afrika och där är jag icke anträffbar på min portabla telefon så om någon vill något får ni använda det fina kommunikationsmedlet e-post.
ciao ciao

dagarna hinner bli till natt innan jag ens hunnit reflektera över vad som ska göras innan dagen tar slut. jag tror jag har minst trehundratusen saker jag b o r d e göra, men jag måste nog erkänna att jag är dålig på att ta itu med saker. jag är dessutom kass på att ta beslut, då mina planer ständigt ändras. jag har dålig karaktär då jag gång på gång gör precis tvärtemot vad jag sagt jag ska göra och jag är ideligen lite för impulsiv för mitt eget bästa. men det sägs att man bara älskar en gång och endast lever två så jag hoppas på att jag trots allt kommer kunna se bakåt och le för att sen sikta mot målen i periferi med massor av insikter i bagaget som resurser för att nå ända fram.
amen.

när jag var ute på stan idag kändes det verkligen som att jag tog rätt beslut igår. det snöar, blåser kallt och är alldeles mörkt och grått här i göteborg. våren, som verkade vara på intåg, verkar nu återigen vara fjärran. jaha, för er som inte hänger med i mina snabba u-svängar; jag åker till egypten om en vecka och stannar där fram till den 21 mars. jag suktar efter ljuset, värmen, havet. idag var jag på biblioteket och lånade africa on a shoestring för att få lite tips om sedvanorna i detta land som faktiskt ligger i afrika. det verkar, enligt boken och alla människor runt omkring mej, inte vara helt lätt att vistas där som kvinna. jag får tips som att ha en vigselring på mej, ha kort på "mina" barn med mej, inte se någon i ögonen och dölja håret. om någon har något bra att säga om egypten så mottages detta tacksamt. jag är ju inte den som är den så jag ser mest fram emot att möta en ny kultur, nya människor och nya vanor. fast om jag ska vara helt ärlig så ser jag nog mest fram emot det stora blå. röda havet klassas som en av de bästa dykplatserna i världen med stora korallrev som har ett rikt marint liv med bland annat revhajar, sköldpaddor och delfiner. med andra ord kan den här resan bli hur fantastisk som helst. det känns fullständigt sagolikt och frambringar en hissnande känsla i hela kroppen. men det finns en baksida också såklart, fem kilo kurslitteratur ska följa med som sällskap på resan. å andra sidan kan jag inte komma på en bättre studiemiljö än en sandstrand i solsken.

klockan 19:45 innan konserten sitter jag och kin med en varsin dyr och blaskig öl på metropol. vi pratar om saker som berör och jag berättar om hur sällan något berör mej nu för tiden. jag minns hur jag, för 8-10 år sedan, andaktsfullt kunde vänta i timmar när thåström skulle medverka i sin första tv-intervju på flera år. hur jag stod framför kravallstängslet i två timmar när jag skulle få se thåström live för första gången för att sedan, efter konserten, sväva därifrån som i trans. jag konstaterade att thåström, musik överhuvudtaget, till och med kärlek inte längre kunde gripa tag i mej på samma sätt som förut. det finns inte många konserter som etsar sej fast, inte många skivor som berör, inte många ord som betyder något, inte ens hjärtat kan krossas längre. det kändes läskigt när jag tänkte på det, men tänkte att det kanske hade något med tonåren att göra. allt var så mycket större då. hur som helst, klockan blir 20.00 och vi går in i konserthallen lagom till thåströms intågande på scenen.
söndagmåndagsång får inleda konserten och det tar inte lång tid innan jag vänder mej mot kristin och säger nåt i stil med "det här är stort". resten av konserten river och sliter bland känslorna. minnen från de tio senaste åren av mitt liv passerar revy och när konserten närmar sej sitt slut känns det som om hjärtat har slitits ur kroppen. nej, jag överdriver verkligen inte. jag blev berörd, gripen, tagen, hänförd, skakad, förtrollad och lycklig. lycklig för att jag hade så fel ett par timmar innan thåström stod på scenen. jag kan bli berörd. jajamen! helt sjukt. efter konserten går alla lugnt och sansat därifrån som i en varsin liten bubbla. jag var inte den enda som blivit berörd. jag var inte den enda som kände mej söndersliten men samtidigt så lycklig.
efter en stunds stilla stämning samlas det gamla gänget i stålhagen för ytterligare en incestfest. här fylldes resten av kvällen med hångel för vissa och slagmål för andra + polisbesök efter allsång till den sovjetiska nationalsången. vid 6-tiden knoppade jag på kins luftmadrass och sov som prinsessan på ärten (hon hade väl ont när hon vaknade va?)

före konserten i mitt liv
tänk att man aldrig lär sej. nu sitter jag har med bakisångesten hängande över mej igen. ångest för vad? jamen för typ allt. för att jag festat två dagar i sträck när jag har massor att ta igen i skolan. för att jag spenderar pengar som jag egentligen inte har. för att jag skickar fyllemess. för att jag alltid får minnesluckor. för att jag lyckas klanta till det mesta. för att jag inte tänker längre än en timme framåt. jaja, jag får bita ihop och hoppas på att ångesten är borta i morgon när jag vaknar. i morgon när jag vaknar i hultsfred. det stället är känt för att bota ångestkänslor. eller inte. men hur som helst så blir det konsert med min gamla husgud thåström ikväll, det måste ju hjälpa lite i alla fall. jag planerar att stanna i hultsfred fram till lördag då det är dags för tentan som jag sumpade i januari då jag tyckte att pojkvänner och öl var viktigare. efter radikala omprioriteringar är nu planen att fixa en godkänd tenta i marknadsföring på lördag för att sedan åka hem till göteborg och vaja med armarna i luften till never let me down again. gårdagens fest var en trevlig sammankomst som innehöll en hel del dans och det hoppades i sofforna som aldrig förr. det var en fest i indieanda med trevliga människor och ljuva, dansvänliga toner strömmade ur högtalarna. festens favoriter var masjävlarna, de är så otroligt fina.
i vårt hushåll jobbar vi med något som kallas återställare, men gårdagens försök att ställa allt tillrätta genom att så tidigt som möjligt sätta igång med alkoholintaget var nog kanske ingen hit. jag kände inte av mina öl förrän klockan 02:00 då jag landat hemma och skulle packa min väska inför dagens resa till hultsfred och då gjorde jag det med råge minsann. behöver jag ens säga att jag missade mitt tåg som gick 09:00? nej jag blev inte särskilt återställd av det där, enbart uppochned, sned och snurrig. det stod t i l t i ögonen hela morgonen när jag flängde runt som en yr höna på speed. kunde inte göra något, sprang bara runt i lägenheten och ojade mej över min bakisångest och över att jag verkligen inte ville åka till hultsfred. nu känns det ändå ganska okej, jag har en vecka tillsammans med kin att se fram emot.
jag har seriösa planer på att ta en sista minuten i början av mars. jag behöver sol, värme och miljöombyte.
firefox ak – keep it up livar upp denna, annars så tunga, dag. jag vill bara dansa när jag hör den. dansa mera var mitt nyårslöfte och jag tycker nog att jag har lyckats bra med det hittills.
What will you need to keep it up?
How long will you need to figure it out?
efter konserten i mitt liv
nu har jag landat hemma hos kin till slut. klockan är 05:45 och vi har ju klämt i oss strips med 64 % dressing. vad gäller konserten finner jag inte många ord, men i morgon tänker jag ändå försöka sammanfatta något av det vackraste jag upplevt. tills vidare; guten nacht

igår hade vi inflyttningsfest. det var en mycket angenäm tillställning. vi lyckade klämma in ca 30 pers i vår tvåa på 42 kvm varav en tredjedel hade sina rötter i härjedalen. jag fick en polkagris och en dammvippa i inflyttningspresent. martin fick en deodorant och ett par långkalsonger. jag fick äran att vara musikansvarig vilket jag, enligt utsago, skötte med bravur. det spelades mycket dansant musik som satisfierade många av festens besökare. dock blev det ett litet avbrott för en spännande trisskrapning och på slutet av kvällen för lite flanellrock à la brucean. idag är det dax för nästa fest som denna gång äger rum i albins kollektiv i linné. här hemma har vi grundat med ett par återställare och snart kommer martin hem med mat från efessos taverna som ska ånjutas tillsammans med en öl från budgethörnan på systemet. det börjar bli skralt i kassan.
arrivederci

wohoo! jag har fixat ljudkortet på min dator. inga störande ljud längre. det tog mej bara sju månader att ta tag i det, men bättre sent än aldrig brukar man säga. lagom till festen och allt eftersom martin gav mej uppdraget att vara musikansvarig. det kommer med andra ord att spelas enbart bra musik (om ingen envisas med att det ska passa någon annan musiksmak än min).
idag steg vi upp 08.00 utan några större problem. käkade gröt, ägg, rostade mackor, te, juice å hela kittet innan vi gav oss iväg till ktb. planen är att göra om samma sak i morgon så det är väl bäst att gå och lägga sej nu. men jag ska nog göra ett försök till att se klar breakfast at tiffany's innan john blund får ta över.

äntligen är alla grejer på plats här i göteborg.
t a c k!
jag har fått så otroligt fin hjälp av gabbe, kin, anton och jens. det betyder så mycket att jag inte ens jag sätta ord på det. jag kan bara säga tacktacktacktacktacktacktack!
idag är jag bakis, jajemen! var på tjejfest för första gången på typ fem år igår. mycket trevligt även om jag nu kom lite sent. fick äran att inta rollen som paris hilton (det var hollywoodtema) och efter lite mingel bar taxin av till avenyn. valand var målet, men jag backade ur i sista sekunden. de andra ändrade också riktning mot nivå istället, men jag ändrade mej totalt och tog vagnen ut till majorna och slöt upp med min sambo. det var riktigt trevligt! martin dansar som en gud. när det nalkades stängning där så kom jag på den briljanta idén att gå vidare (jag var danskåt som vanligt). vi hamnade på sticky och så här i efterhand kan jag ju erkänna att det var precis som vanligt, inte värt det. martin var inte jättenöjd för att han lyssnat på mitt tjat om att gå vidare, men bet ihop och fortsatte att vara dansgud ett tag till. jag är imponerad av honom, att han står ut med mej. snart ska även hans tös tvingas stå ut med mej i nästan en vecka. mon dieu! en eloge till dem om de fixar det. idag ska jag iväg och hälsa på min favoritbrorson. han är den coolaste killen jag känner just nu. läkare sticker honom över allt, öppnar hans bröst och fixar med hans hjärta och ändå ler han som om det vore fest varje dag. han ska få en liten present av mej för att han är så grymt cool. funderar på en misfit-body, den skulle klä honom.
vår inflyttningsfest är flyttad till nästa helg. det kan komma att bli en himlans massa folk i vår lilla tvåa, men det blir nog bara trevligt.
nu ska jag gå och köpa läsk, sen ska jag kolla på agent cooper, leland och alla andra i samhället twin peaks.

fortfarande kvar i småland. det känns rätt bra att vara här just nu. igår packade jag ihop det mesta här i lägenheten. det är kaotiskt här nu. fick hjälp av kin och anton, hur bra som helst. sorterade ut kläder som jag inte behöver längre. önskar jag kunde sortera bort massa annat också, men någon gång kanske jag behöver någon av mina fem kakformar eller en tupperware-bunke. anton lagade mat till oss efter packandet. det var verkligen längesen jag var så mätt. hur gott som helst. den godaste guacamolen ever faktiskt. avslutade kvällen hemma hos danne med film, jag somnade...

idag är det fortsättning följer på packandet och sen är det väl puben som gäller. i morgon bär det av till göteborg igen. hem till karl johansgatan. det vankas fest i dagarna två och plugg 24/7.

två av sex grammisar

årets rockgrupp
årets video (adam)

grattis grattis.

två timmars sömn och fyra och en halv timmes tågresa senare

jag var så säker i december. säker på att jag inte alls ville plugga i hultsfred. idag när jag stod på nässjö central kände jag mej inte alls lika säker. eller jo, jag är säker på att jag inte vill bo i hultsfred. men jag är inte så säker på att jag egentligen ville ge upp allt jag ändå hann bygga upp här. jag känner mej delad på två idag. ångest. en del av mej är så säker på allt. den andra delen lider av beslutsångests, framtidsångest och jagbordevetavadjagvillnu-ångest. folk omkring mej tar sin examen, skaffar jobb och planerar flera år framåt. jag vet knappt vad som händer i morron. är alla så säkra på sin sak som de verkar vara?

om tre timmar ringer klockan och det är dax att gå upp. dammit! martin frestade med te, rostade mackor och lemon curd. jag kunde såklart inte motså. dagens samtalsämne var trygghet. jag tycker så mycket om det här med sena nätters tankar och samtal. jag vill aldrig mera bo ensam.

btw så har vi inflyttningsfest på lördag. det ska bli gemytligt med samkväm tillsammans med gamla såväl som nya bekantskaper. jag lovar inget storslaget, men jag kan lova dans.

nu är det dax att återvända till småland för en stund. denna gången ser jag t.o.m. fram emot det. blir föreläsning, grammiskväll och middag, kalmarbesök med spelning och sedan återvänder jag förhoppningsvis tillbaka till göteborg med min säng. min kropp är trött på att ligga på 80 cm breda madrasser. mitt nya hem är dock, förutom avsaknaden av säng, fantastiskt! jag kan nog redan påstå att jag har den bästa sambon jag nånsin haft.

tåget går 06:03 i morron så det är dax att kasta in handduken.

och så hoppas vi alla på att det blir sex grammisar till sveriges bästa band i morgon.

natti natti

jag tänkte jag skulle göra slut med skunk och stabilisera mej här istället. jag är alltid lite sen med det senaste, men bättre sent än aldrig och här sitter jag nu som slav under bloggpiskan. får se hur länge det håller i sej.