stök. bök. höök.
helgen var den bästa någonsin och jag har fan inte gråtit så mycket på länge.
först grät jag för att jag såg den vackraste konserten på länge mellan de bästa killarna.
sigur ros var magiskt och precis så fantastiskt som jag väntat mig.
en liten tår kom när jag stod där mellan mina j-pojkar och hade det helt fantastiskt.
sen så hamnade jag på kant med kärleken i stressen, fyllan och kampen att vara alls till lags.
då grät jag för att jag var full, sårad och stressad.
sen när det var löst tack vare finaste tjejen kin så grät jag på håkans konsert för att jag saknat mina vänner så det gjort ont och nu fick vara nära, men bara för en kort stund.
böl böl böl.
sen åkte jag och j buss till stockholm igår i sex timmar och han tvingades att se på satc-filmen med mig.
jag grät flera gånger.
till satc!
mest för att jag återigen påmindes om hur jävla mycket jag saknar mina vänner.
väl i huvudstaden.
grät helt oprovocerat för att jag är så förbannat kär i killen som är detsamma i mig.
galet bra tajming.
så mitt bland allt festivalstök och kärleksbök så hittade jag tillbaka till känslo-ewa igen.
tårar av äkta känslor.
jag älskar er så jävla mycket så jag blir alldeles matt när jag tänker på er.
vänner.
och angående höök då.
jag fick spela polis idag.
fast bara med min röst.
jag är mao tv-kändis snart.
tss.
och idag har jag sökt tre jobb.
jobbar på att få j att inse att han vill resa och inte plugga.
fast egentligen så vill jag ju såklart att han ska bli klar.
men först kanske han måste ut och se världen lite mera.
tycker jag då.
jag ska försöka att vara en stöttande flickvän som inte provocerar fram ett beslut som gynnar mitt resberoende.
svårt.
j.
kom igen.
vi åker iväg en sväng.