det är skrämmade och fruktansvärt chokerande. vad händer? vad kommer att hända? när kommer det att hända igen? dahab, människor är förskräckta och tröstlösa. terror ett ord som får vem som helst att rysa. vad är målet med dessa fasansfulla aktioner? vad vill dessa hjärtlösa varelser ha sagt med sina handlingar? varför förstöra livet för oskyldiga människor för att komma till tals? vem lyssnar på någon som använder dessa ondskefulla metoder?
jag är skakad, jag är ledsen och jag är rädd. jag har inte hunnit bli förbannad, alla känslorna får inte plats i mig på samma gång. jag kom hem strax innan nio igår, hann bara ta av mig skorna då martin ropade att det varit sprängattentat i dahab. nyheterna hade inga bilder, inga detaljer och visste inte särskilt mycket om det inträffande. jag ringde kat. trodde aldrig jag skulle komma fram. hon svarade efter två signaler. det första hon sa när hon hörde att det var jag var: "puss puss" sedan sa att hon, yasser, peter, lotta, robin och nemo var på jasmina. alla hade klarat sig. hamdullah! jag fick prata med peter, han lät precis som vanligt till en början. han berättade hur de befunnit sig mitt i händelseförloppet, att människor runt om kring dem låg döda och lemlästade och att han, för ett ögonblick, inte visste var robin var. minuten innan hade han sett honom alldeles i närheten av den ena bombens detonationsplats. peter låter inte längre som vanligt, hans röst är skärrad. jag är lättad efter att ha hört deras röster. någon timme senare får jag ett sms av kat. de sitter hemma och även peter pock är okej. men hur mår de andra? hur mår liam? hur mår mike? hur mår terry? ehab är förmodligen skadad och ligger på sjukhus. ehab, en genomgod jätte från egypten som gjorde sin divemaster trainee tillsammans med mej och pock. han brukade, varje kväll, stå vid brofästet och prata med sina vänner. brofästet, alldeles vid aladdin, alldeles där den ena bomben detonerade. hur mår ehab?
dahab var ett paradis och människorna där var otroligt vänliga. under mina veckor där träffade jag människor som snabbt blev till goda vänner. aldrig förr har jag träffat så många ädla människor på samma gång. därför känner jag med dem nu och plågas av deras rädsla, deras oro och deras fruktan för vad som kommer att hända.