nu ska jag beratta slutet pa min och evas fina saga. slutet gott allting gott. eller hur var det nu egentligen? har sitter jag aterigen i bangkok och vandas bland alla svettiga backpackers som ar har for att finna sig sjalva. som om det vore helt utan en identitet som de helt plotsligt ska finna har. jag forstar inte. sjalv sitter jag har utan nagon som helst identitet pa riktigt. jag ar identitetslos de luxe. varfor? jo for att nagon annan verkar ha lagt beslag pa den. lagt beslag pa mitt pass. om ca tva timmar skulle jag ha tagit flight 906 till arlanda, stockholm. men icke. jag sitter pa khao san road ensam utan min basta reskamrat. eva aker hem ikvall, inget snack om saken. jag hade absolut inte velat att hon stannade kvar. eller jo, klart det hade varit trevligt med sallskap till ambassaden i morgon och pa flyget hem. men inte anda. vi har haft en sjukt bra resa och filippinerna var verkligen det basta! thailand ar egentligen bara jobbigt nu. koh tao var for mycket. tack och lov for poolen och ett par halvbra dyk. nu kommer jag endast inta vatten och diet coke resten av tiden har for ater jag nagot far jag formodligen matforgiftning med min tur. har tagit in pa ett mindre sunkigt rum an vanligt har pa khao san. fick erbjudandet av en svensk, svinpackad kille att dela rum med honom nar jag kom. "tack men nej tack" da borjade han beratta om nan snygg blondin med silikonpattar som var sa snygg att han fick fontanorgasm. ey! ser jag ut som nan som vill veta vad som forsiggar i hans byxor och varfor? finns det en anledning till att jag och eva konstans undvikit svenskar har? tva valium ikvall och i morgon klocka 08:00 ska jag hanga pa laset pa svenska ambassaden. snipp snapp snut sa var resan (snart) slut!

blogga från jobbet är strikt förbjudet. jag är på jobbet. klockan ringde 05:45. jag skulle visst öppna butiken idag. det är rätt lugnt på söndagar. för lugnt. några som hämtar ut sina vinster. några som tjuvläser tidningarna. några som ska förpesta sina och andras lungor med budgetcigg. och så har vi de som vill få lite spänning i vardagen "en triss tack... med vinst" ah, det gamla skämtet. det slutade vara roligt innan jag ens hört det första gången. varför? förstår kunderna inte att det är världens mest slitna skämt om man jobbar i en spelbutik. vad hände med att vara innovativ? jaja. kanske är det upp till mig att komma med ett nyskapande svar. kommer du på nåt klockrent kan du väl säga till?! om 40 minuter slipper jag i alla fall var ensam här. eller slipper och slipper. det innebär mer att jag måste låtsas att jag arbetar istället för att slösurfa. för idag gör jag allt som strider emot arbetsmoralen. jag är lat. jag utnämner mig härmed till maxis största slacker.

jag var förövrigt för första gången otrevlig mot en kund. "kunden har alltid rätt"-principen tillämpas icke idag. han förtjänade det.