hej då.
dagens ledmotiv.
nu är det en ny tid, en ny strid.
jag kommer att sakna och jubla på samma gång.
Luleå är inte världens roligaste stad, men mina kollegor däremot är de bästa någonsin.
jag lämnar kronan, massa media och ljudbang med sorg i hjärtat.
jag lämnar Luleå med glädje.
jag lämnar min lägenhet med ett stort hål i själen.
jag lämnar vintermörkret åt de som stannar.
hej då Luleå.
hej hej Stockholm.
bostadslös fortfarande.
panik.
arbetslös hinner jag inte vara.
underbart.
på måndag hittar ni mig i någon av stockholms mac-butiker.
tills dess ska jag äta mammas mat, kramas med barnen och packa om för det nya livet.
ny tid. ny strid.

och ett stort grattis till en av mina absolut bästa vänner som i natt fick en underbart vacker dotter.
du kommer att bli världens bästa mamma.

jag fick ett jobb i stockholm dårå.
så redan i helgen tar jag min kappsäck till en ny hemstad.
men hem har jag dessvärre inte så vid minsta lilla lägenhetstipset så är det mig och bara mig som ni ska ringa.
jag är nästan desperat, jävligt kräsen, men glad för det mesta.
jag är sjukt glad för mitt jobb och känner mig otroligt nöjd.
jag har gjort karriärsbyte, men dock inte gått ner särskilt mycket i lön så det känns verkligen inte som ett nedköp.
att jag dessutom får vara social äntligen och dessutom bo nära världens snyggaste kille betalar sig också bra.
men jag upprepar:
jag är desperat.
och ni vet ju att jag är trevlig, snygg och bakar goda kladdkakor.
bara det borde räcka till en lägga i vasastan.
(som inte är som china town i huvudstaden)
kommer jag att överleva sveriges största stad?
kommer jag att hänga på stureplan även utanför arbetstid?
kommer jag att få pendla från södertälje med pepparsprayen i den hårt knutna näven?
fortsättning följer.

veckans rus-känsla.

sjukt jävla bra låt.
som en power walk på memory lane.

jag hade tänkt tillägna detta inlägg till nåt så okonstlat som salt.
fast egentligen inte riktigt så torftigt som det gamla hederliga saltkaret på matbordet.
havssalt.
jag är som besatt.
jag äter det gärna i allt. till allt. på allt.
havssaltsmör.
havssaltchoklad.
havssalttoppat bröd.
havssalt på vegburgarna.
havssalt på salladen.
och så vidare. och så vidare.
jag funderar på hur det skulle vara med havssalt i kladdkakan nu.
det tror jag att jag ska testa.
kanske redan ikväll.
kort och gott så är havssalt the shit.

och för övrigt så kommer jag att flytta om mindre än två veckor.
kanske till frankrike så jag får bo nära île de ré och deras havssalt.
men mest troligt till huvudstaden.
precis som jag ville för ganska exakt tio år sedan.

stök. bök. höök.
helgen var den bästa någonsin och jag har fan inte gråtit så mycket på länge.
först grät jag för att jag såg den vackraste konserten på länge mellan de bästa killarna.
sigur ros var magiskt och precis så fantastiskt som jag väntat mig.
en liten tår kom när jag stod där mellan mina j-pojkar och hade det helt fantastiskt.
sen så hamnade jag på kant med kärleken i stressen, fyllan och kampen att vara alls till lags.
då grät jag för att jag var full, sårad och stressad.
sen när det var löst tack vare finaste tjejen kin så grät jag på håkans konsert för att jag saknat mina vänner så det gjort ont och nu fick vara nära, men bara för en kort stund.
böl böl böl.
sen åkte jag och j buss till stockholm igår i sex timmar och han tvingades att se på satc-filmen med mig.
jag grät flera gånger.
till satc!
mest för att jag återigen påmindes om hur jävla mycket jag saknar mina vänner.
väl i huvudstaden.
grät helt oprovocerat för att jag är så förbannat kär i killen som är detsamma i mig.
galet bra tajming.
så mitt bland allt festivalstök och kärleksbök så hittade jag tillbaka till känslo-ewa igen.
tårar av äkta känslor.
jag älskar er så jävla mycket så jag blir alldeles matt när jag tänker på er.
vänner.
och angående höök då.
jag fick spela polis idag.
fast bara med min röst.
jag är mao tv-kändis snart.
tss.
och idag har jag sökt tre jobb.
jobbar på att få j att inse att han vill resa och inte plugga.
fast egentligen så vill jag ju såklart att han ska bli klar.
men först kanske han måste ut och se världen lite mera.
tycker jag då.
jag ska försöka att vara en stöttande flickvän som inte provocerar fram ett beslut som gynnar mitt resberoende.
svårt.
j.
kom igen.
vi åker iväg en sväng.

jag är värdelös på att blogga när allt känns helt jävla fantastiskt.
precis som nu.
helt jävla fantastiskt.
trots att jag är tillbaka i ett regnigt luleå med tonvis av arbetsuppgifter att bita i.
nam nam.
tog nattåget ner till stockholm i fredags.
galet tyckte jag.
men idag är jag sjukt nöjd över mitt omogna och spontana beslut.
återigen en helt jävla fantastisk helg.
helt jävla fantastisk.
j. nöp mig i armen i lördags.
det gjorde ont.
det betyder ju helt enkelt att det inte var det som det kändes som.
en helt jävla fantastisk dröm.
helt jävla fantastisk.

idag är det en sån där dag när jag vill frakta upp alla de bästa till mig.
jag pratar om vänner.
sånna som man alltid vet att de finns där.
sånna som man alltid kan vara sig själv med.
sånna som jag alltid finns för.
sånna som jag aldrig får bo nära.
i norrbotten har jag fina, underbara och genuina vänner.
nya vänner.
dessa ska man absolut inte underskatta.
de finns också där.
när det krisar.
och när det finns glädje att dela.
men de gamla, de som varit med, de som alltid kommer att finnas där.
utan tvekan.
de finns över allt men inte här.
stockholm.
göteborg.
filippinerna.
norge.
sveg.
eskilstuna.
östersund.
men inte här.
det är grått i luleå idag och jag är fruktansvärt trött hela dagarna.
jag tror att det är anledningen till att jag saknar så fruktansvärt mycket.
men jag tror också att min trötthet beror på just saknad.
varje dag så tänker jag på de som finns nära, men långt borta.
så jag tror jag ska göra en turnéplan så jag kan vakna utvilad.
somna lycklig.
bidrag till turnén kan ni såklart göra.
för som radioproducent är man knappast tät.
jag kommer så fort jag kan.
till dig.
dig.
och dig.
och vet ni, ni är alltid välkommen till mig.

idag skulle jag vara på jobbet vid 07-07.30 planerade jag.
klockan 09.55 vaknade jag med telefonen i handen.
idag ska jag köpa en till väckarklocka som jag ska kedja fast i andra änden av rummet.
får finbesök från huvudstaden idag.
min första besökare.
det är lyx.
men nu är det hårt arbete som gäller.
tur att jag ligger bra till med veckans program.
funderar på vad som gör mig totalt värdelös på att stiga upp.
jag brukade ju vara alla föräldrars mardröm på helgerna.
alla vänners också för den delen.
"vakna! jag vill leka."
idag, några år senare, overslept deluxe.
snark.

telia är ett skämt.
jag har peppat som fan för 11 juli.
nu känner jag mig som telia-kund som en använd spypåse.

jag trodde aldrig det skulle hända, men jag lyssnar på Hallå P3 och skrattar.
då menar jag inte att det är förvånade att jag skrattar åt Hallå P3.
jag är förvånad över att jag tycker att the Schulmans är så underhållande.
sjukt roligt.

orup sjunger veckans soundtrack i mitt huvud och jag plågas av en trötthet som jag till fullo skyller på den grå himlens blöta regnmoln. det är faktiskt bara regn hos mig. återigen tar jag till flykten. ta ta luleå. bonjour stockholm. vad är det som drar? jo kent. jo thåström. jo. förra helgens fina dagar med ett otroligt komplext väder har övertygat mig om att jag hellre är pank i stockholm än en tur och retur-biljett rikare i luleå. jag har fortfarande bara hunnit med luleås uteliv en enda gång och blev inte särskilt övertygad om att jag vill göra om det igen. men kanske en dag när den kalla ölen känns som en len smekning mot den studiotorra strupen. då. tills vidare låter jag stockholm med sin attraktion ta hand om mina lediga dagar. jag har blivit lovad en helg som jag inte kan tacka nej till. nej. det kan jag inte.
kristvättade under någon annans tvättid igår och insåg att jag har smutstvätt kvar från det förflutna. vad gör man med gamla, melerade strumpor och näsduksrutiga kalsonger? kastar man dem? låter man dem ligga kvar? tvättar man dem och skickar dem till berörd person? eller låter man bli att tvätta dem och skickar dem ändå? jag vill inte ha dem i alla fall.

jag har alltid avskytt högtider. jul. nyår. födelsedag. och så även morgondagen. men jag har alltid lyckats hitta på nåt. förutom ett år då jag låg orörlig i influensa på nyåraftonen. mamma tog i alla fall hand om mig. vi skulle ha knytkalas i morgon. sex pers på en inglasad balkong i centrala luleå. soft. jag slipper åka iväg. och jag tänkte av alla åka bort-planer och förlikades med tanken att stanna i norrbotten eftersom det för mig egentligen bara är en vanlig helg. lite längre. lite mindre att göra. men ändå en vanlig helg. men så för cirka en timme sen avbokades alla planer med omedelbar verkan. då hade sista nattåget till stockholm gått för fem minuter sen. fastklistrad i luleå fick jag lagom mycket krispanik över att sitta själv i femman på malmudden ytterligare några dygn. det gör jag bara inte. så återigen får kreditkortet åka fram och jag kommer att försätta mig själv i personlig konkurs. yej!

kan hända att jag fick årets finaste komplimang nyss
du är som valium för mig

jag är kvinna och vi sägs kunna göra flera saker samtidigt, men det är faktiskt helt omöjligt att se matchen, s.a.t.c-maran på 3an och blogga samtidigt.
matchen går inte att missa.
som fotbollsointresserad tycker jag ändå att det hör till allmänbildningen att se sånna här matcher. med colan, chipspåsen och snusdosan inom räckhåll sitter jag iförd surfshorts och bikini för att locka fram sommaren här uppe i norrbotten.
men känner mig mest som en karlakarl.
heja heja!

fotbolls em i all ära, men på lördag hör ni mitt examensarbete i P3 Planet
och ja, skulle du missa det så ligger reportaget på nätet sen.
lyssna, njut, inspireras.

midnatt på malmudden.
det verkar som om det utanför ligger en fotbollsplan där nåt övertaggat korpenlag tränar onaturligt länge.
jag hade tänkt att sova tidigt, men de är alldeles för ivriga fem våningar ner.
råder det em-feber?
inte inne på mitt rum i alla fall.
här härskar enbart insomnia.
det finns ju lagar mot det mesta i det här landet.
finns det ingen lag som förbjuder fotbollsspelande i ett bostadsområde mitt i natten?
nån liten paragraf som kan vagga mig till sömns?

jag skäms. minst tre gånger idag har jag påpekat vädret. vädret. värdet? mitt värde sjunker i alla fall rejält när jag reflekterar över mitt patetiska agerande. hur gammal är jag? hur svennig är jag? hur tråkig är jag? jag suckar alltid över mina föräldrars mani över att varje dag kolla temperaturen minst 5 gånger. över människors förmåga att alltid prata väder i hissen. över svenskars torra sätt att skriva vykort "idag är det soligt och 30 grader i skuggan". och sen går jag och gör detsamma. väder. värde. näe skämmes tammefan! idag är det mulet och regn i norrbotten.

nästan en vecka i härjedalen och jag är förvånad att jag stod ut. men det finns så mycket här just nu som håller mig igång. inte minst människor. och flyttpackning. idag lämnar jag härliga härjedalen för ljuva luleå. det ska bli så förbannat underbart att börja jobba på måndag. på måndag jobbar jag på p3 planet i en vecka. sen är det förmodligen mitt p3 som behöver mig resten av sommaren. och lite p3 festival ska jag nog hinna med. ska ner till stockholm för att intervjua min namne på torsdag innan hon åker runt jorden. räka. det har varit sommar från början till slut här i mitten av sverige. helt fantastiskt. har packat väskan full med underbara kläder som jag hittat i förrådet här hos mappa. klänningar i alla färger och former. jag fått återfall. min klocka har fått ett nytt batteri och jag har även fått ett par nya sommarsandaler från second hand-butiken nere i byn.

sjukt många idéer som rör sig i huvudet nu så jag tror jag måste köpa en anteckningsbok så jag kan skriva ner allt. eller jag har ju iofs en mac book. det borde funka. antecknar. reportageidéer. resor. planer för tiden framåt. jag har den närmsta tiden rätt utstakad så jag slipper den biten just nu. men jag har svårt, sjukt svårt, att tro att jag skulle kunna bli allt för långvarig i luleå. no offence. det är jättefint. fina människor. fin natur. fint jobb. men jag och sara pratade om lappsjuka idag. får man kalla det så? är det pk? jag gör det. jag oroar mig för lappsjuka. därför lättar jag upp den oron med lite andra framtidsplaner. inga av planerna håller sig inom de svenska gränserna. jag vill ut i världen igen. det är en del av mig. nåt som alla inte förstår. det handlar inte om flykt eller att vara oberoende. vad handlar det om då? känslor. att kunna känna. i sverige fryser känslorna ibland till is. har jag märkt. tina. men nu är nu och planen nu är norrbotten tills lappsjukan kommer eller jobbet tar slut.

genom ögonen trillar känslor och ord ut som små salta droppar. de tar aldrig slut. känslorna. orden. tårarna. de ramlar ner på tangenterna och skriver vad jag vill. måste. men knappast kan. men måste. farväl. det räcker så. nu är det slut på det onda.

falling slowly, eyes that know me
and I can't go back
moods that take me and erase me
and I'm painted black
you have suffered enough
and warred with yourself
it's time that you won