jag är värdelös på att blogga när allt känns helt jävla fantastiskt.
precis som nu.
helt jävla fantastiskt.
trots att jag är tillbaka i ett regnigt luleå med tonvis av arbetsuppgifter att bita i.
nam nam.
tog nattåget ner till stockholm i fredags.
galet tyckte jag.
men idag är jag sjukt nöjd över mitt omogna och spontana beslut.
återigen en helt jävla fantastisk helg.
helt jävla fantastisk.
j. nöp mig i armen i lördags.
det gjorde ont.
det betyder ju helt enkelt att det inte var det som det kändes som.
en helt jävla fantastisk dröm.
helt jävla fantastisk.

idag är det en sån där dag när jag vill frakta upp alla de bästa till mig.
jag pratar om vänner.
sånna som man alltid vet att de finns där.
sånna som man alltid kan vara sig själv med.
sånna som jag alltid finns för.
sånna som jag aldrig får bo nära.
i norrbotten har jag fina, underbara och genuina vänner.
nya vänner.
dessa ska man absolut inte underskatta.
de finns också där.
när det krisar.
och när det finns glädje att dela.
men de gamla, de som varit med, de som alltid kommer att finnas där.
utan tvekan.
de finns över allt men inte här.
stockholm.
göteborg.
filippinerna.
norge.
sveg.
eskilstuna.
östersund.
men inte här.
det är grått i luleå idag och jag är fruktansvärt trött hela dagarna.
jag tror att det är anledningen till att jag saknar så fruktansvärt mycket.
men jag tror också att min trötthet beror på just saknad.
varje dag så tänker jag på de som finns nära, men långt borta.
så jag tror jag ska göra en turnéplan så jag kan vakna utvilad.
somna lycklig.
bidrag till turnén kan ni såklart göra.
för som radioproducent är man knappast tät.
jag kommer så fort jag kan.
till dig.
dig.
och dig.
och vet ni, ni är alltid välkommen till mig.

idag skulle jag vara på jobbet vid 07-07.30 planerade jag.
klockan 09.55 vaknade jag med telefonen i handen.
idag ska jag köpa en till väckarklocka som jag ska kedja fast i andra änden av rummet.
får finbesök från huvudstaden idag.
min första besökare.
det är lyx.
men nu är det hårt arbete som gäller.
tur att jag ligger bra till med veckans program.
funderar på vad som gör mig totalt värdelös på att stiga upp.
jag brukade ju vara alla föräldrars mardröm på helgerna.
alla vänners också för den delen.
"vakna! jag vill leka."
idag, några år senare, overslept deluxe.
snark.

telia är ett skämt.
jag har peppat som fan för 11 juli.
nu känner jag mig som telia-kund som en använd spypåse.

jag trodde aldrig det skulle hända, men jag lyssnar på Hallå P3 och skrattar.
då menar jag inte att det är förvånade att jag skrattar åt Hallå P3.
jag är förvånad över att jag tycker att the Schulmans är så underhållande.
sjukt roligt.

orup sjunger veckans soundtrack i mitt huvud och jag plågas av en trötthet som jag till fullo skyller på den grå himlens blöta regnmoln. det är faktiskt bara regn hos mig. återigen tar jag till flykten. ta ta luleå. bonjour stockholm. vad är det som drar? jo kent. jo thåström. jo. förra helgens fina dagar med ett otroligt komplext väder har övertygat mig om att jag hellre är pank i stockholm än en tur och retur-biljett rikare i luleå. jag har fortfarande bara hunnit med luleås uteliv en enda gång och blev inte särskilt övertygad om att jag vill göra om det igen. men kanske en dag när den kalla ölen känns som en len smekning mot den studiotorra strupen. då. tills vidare låter jag stockholm med sin attraktion ta hand om mina lediga dagar. jag har blivit lovad en helg som jag inte kan tacka nej till. nej. det kan jag inte.
kristvättade under någon annans tvättid igår och insåg att jag har smutstvätt kvar från det förflutna. vad gör man med gamla, melerade strumpor och näsduksrutiga kalsonger? kastar man dem? låter man dem ligga kvar? tvättar man dem och skickar dem till berörd person? eller låter man bli att tvätta dem och skickar dem ändå? jag vill inte ha dem i alla fall.

jag har alltid avskytt högtider. jul. nyår. födelsedag. och så även morgondagen. men jag har alltid lyckats hitta på nåt. förutom ett år då jag låg orörlig i influensa på nyåraftonen. mamma tog i alla fall hand om mig. vi skulle ha knytkalas i morgon. sex pers på en inglasad balkong i centrala luleå. soft. jag slipper åka iväg. och jag tänkte av alla åka bort-planer och förlikades med tanken att stanna i norrbotten eftersom det för mig egentligen bara är en vanlig helg. lite längre. lite mindre att göra. men ändå en vanlig helg. men så för cirka en timme sen avbokades alla planer med omedelbar verkan. då hade sista nattåget till stockholm gått för fem minuter sen. fastklistrad i luleå fick jag lagom mycket krispanik över att sitta själv i femman på malmudden ytterligare några dygn. det gör jag bara inte. så återigen får kreditkortet åka fram och jag kommer att försätta mig själv i personlig konkurs. yej!

kan hända att jag fick årets finaste komplimang nyss
du är som valium för mig

jag är kvinna och vi sägs kunna göra flera saker samtidigt, men det är faktiskt helt omöjligt att se matchen, s.a.t.c-maran på 3an och blogga samtidigt.
matchen går inte att missa.
som fotbollsointresserad tycker jag ändå att det hör till allmänbildningen att se sånna här matcher. med colan, chipspåsen och snusdosan inom räckhåll sitter jag iförd surfshorts och bikini för att locka fram sommaren här uppe i norrbotten.
men känner mig mest som en karlakarl.
heja heja!

fotbolls em i all ära, men på lördag hör ni mitt examensarbete i P3 Planet
och ja, skulle du missa det så ligger reportaget på nätet sen.
lyssna, njut, inspireras.

midnatt på malmudden.
det verkar som om det utanför ligger en fotbollsplan där nåt övertaggat korpenlag tränar onaturligt länge.
jag hade tänkt att sova tidigt, men de är alldeles för ivriga fem våningar ner.
råder det em-feber?
inte inne på mitt rum i alla fall.
här härskar enbart insomnia.
det finns ju lagar mot det mesta i det här landet.
finns det ingen lag som förbjuder fotbollsspelande i ett bostadsområde mitt i natten?
nån liten paragraf som kan vagga mig till sömns?

jag skäms. minst tre gånger idag har jag påpekat vädret. vädret. värdet? mitt värde sjunker i alla fall rejält när jag reflekterar över mitt patetiska agerande. hur gammal är jag? hur svennig är jag? hur tråkig är jag? jag suckar alltid över mina föräldrars mani över att varje dag kolla temperaturen minst 5 gånger. över människors förmåga att alltid prata väder i hissen. över svenskars torra sätt att skriva vykort "idag är det soligt och 30 grader i skuggan". och sen går jag och gör detsamma. väder. värde. näe skämmes tammefan! idag är det mulet och regn i norrbotten.

nästan en vecka i härjedalen och jag är förvånad att jag stod ut. men det finns så mycket här just nu som håller mig igång. inte minst människor. och flyttpackning. idag lämnar jag härliga härjedalen för ljuva luleå. det ska bli så förbannat underbart att börja jobba på måndag. på måndag jobbar jag på p3 planet i en vecka. sen är det förmodligen mitt p3 som behöver mig resten av sommaren. och lite p3 festival ska jag nog hinna med. ska ner till stockholm för att intervjua min namne på torsdag innan hon åker runt jorden. räka. det har varit sommar från början till slut här i mitten av sverige. helt fantastiskt. har packat väskan full med underbara kläder som jag hittat i förrådet här hos mappa. klänningar i alla färger och former. jag fått återfall. min klocka har fått ett nytt batteri och jag har även fått ett par nya sommarsandaler från second hand-butiken nere i byn.

sjukt många idéer som rör sig i huvudet nu så jag tror jag måste köpa en anteckningsbok så jag kan skriva ner allt. eller jag har ju iofs en mac book. det borde funka. antecknar. reportageidéer. resor. planer för tiden framåt. jag har den närmsta tiden rätt utstakad så jag slipper den biten just nu. men jag har svårt, sjukt svårt, att tro att jag skulle kunna bli allt för långvarig i luleå. no offence. det är jättefint. fina människor. fin natur. fint jobb. men jag och sara pratade om lappsjuka idag. får man kalla det så? är det pk? jag gör det. jag oroar mig för lappsjuka. därför lättar jag upp den oron med lite andra framtidsplaner. inga av planerna håller sig inom de svenska gränserna. jag vill ut i världen igen. det är en del av mig. nåt som alla inte förstår. det handlar inte om flykt eller att vara oberoende. vad handlar det om då? känslor. att kunna känna. i sverige fryser känslorna ibland till is. har jag märkt. tina. men nu är nu och planen nu är norrbotten tills lappsjukan kommer eller jobbet tar slut.

genom ögonen trillar känslor och ord ut som små salta droppar. de tar aldrig slut. känslorna. orden. tårarna. de ramlar ner på tangenterna och skriver vad jag vill. måste. men knappast kan. men måste. farväl. det räcker så. nu är det slut på det onda.

falling slowly, eyes that know me
and I can't go back
moods that take me and erase me
and I'm painted black
you have suffered enough
and warred with yourself
it's time that you won

jag anser från och med idag att man kan köpa lycka.
en ny dator och en tur och retur-biljett har i alla fall gett mig en fantastisk helg.
fast mest handlar det nog om alla människor jag träffar. och lite om inköpen.
pique-nique i morgon. i huvudstaden.

dagens låt: blue eyes - cary brothers

jag träffade tom igår. han och hans vänner spelade musik för mig och min namne i nästan tre timmar. ibland ville jag dansa. ibland ville jag gråta. men mest så log jag. det var underbart att de delade med sig av sin vänskap och begåvning på ett alldeles underbart vackert sätt. tom är rolig och klok. väldigt kristen säger eva. jag vet inte. men så började han kvällen med att säga något så vackert till mig. eller kanske till oss. men mest till mig.

come with me
for alone I fear the tide
it's calling me and dragging me
and I think it's time

I'll swim with you
until my lungs give out
I can raise you from the deep
or drown with you in doubt

but over the water
over the water
over the water with you
with you, with you

sjukt vacker kväll med en sjukt bra vän.

jag slits mellan att vara eller icke vara med blogg och jag vet fortfarande inte vilket ben jag ska stå på. varför? jo av den enkla anledning att jag kan bli så otroligt frustrerad över att läsa alla världelösa bloggar, men ännu mera frustrerad över att jag faktiskt ägnar värdefull tid åt att läsa dem samt att irritera mig på dem. jag vill inte vara en av alla dessa sorgliga bloggare som inte har nåt vettigt att säga och enkom stavar fel och skriver isär. i sär. idag har jag bla bla bla. sen kom hon bla bla bla. och så åt jag bla bla bla. jag är så lycklig bla bla bla. å jag längtar så till bla bla bla. jag var så packad bla bla bla. b l a b l a b l a. jo så en dag bestämde jag mig för att ge upp detta, trots att ordbajsning är en av mina favoritsysselsättningar (observera ordet). men idag fick jag vatten på kvarnen igen. tack gumman för att du gillar min blogg trots att jag precis som alla andra bajsar om allt och inget. kanske är nyckeln inte svårare än så här:
- stava rätt. använd rättstavningsprogram om du vet med dig att du har svårt att stava. det är inte kul att läsa felstavat oavsett om det är en blogg, ett mejl eller en tidning.
- lägg av att pricka hela jävla texten med punkter.. det är rätt så irriterande..... speciellt när det varierad mellan två till sju.... det enda rätta är tre... även om det är fult att misshushålla med dem.. punkt slut.
- skriv för i helvete inte isär. i engelskan gör man det ja, men i svenska sätter vi ihop ord som jättekul, supersnäll, bajskorv osv osv. det ska väl inte vara så svårt att lyckas med det, eller?
- sen är ju frågan hur snyggt det är med smajlisar i en löpande text. smaksak kanske. oestetiskt om du frågar mig i alla fall.
- att skriva mellanslag innan frågetecken, utropstecken, punkt, kolon eller komma är inte logiskt alls och dessutom oerhört fult. efter alla dessa tecken ska det vara mellanslag. skiljetecken är samlingsnamnet för dessa tecken (samt några till) och det betyder alltså att man ska skilja meningen innan från meningen efter. med andra ord så ska tecknet i sig i n t e skiljas från meningen innan.
- sen är det inte jättespännande att läsa om exakt a l l t som händer i andra människors liv. ha lite integritet så kanske du uppfattas som lite intressant.
så tills vidare bloggar jag när andan faller på men från och med idag tänker jag bojkotta alla värdelösa bloggar och bara läsa sånt som gör mig engagerad och intresserad.förlåt mig för mina torra, föråldrade språkkonservatismåsikter.
pretentiös ordfascist

grattis sunshine.
soulmates never die.

jag hade tänkt tillägna latte macchiato ett inlägg eftersom jag drömt om kaffe i natt och det enda jag ville ha i morse var en macchiato, men så läste jag om new kids on the block återförening och tappade tråden lite. så kom jag plötsligt på att det idag är exakt två månader tills vi åker till paris. nu vet jag inte alls vad jag ska dedicera mina ord till. därför låter jag bli. jag har tappat min ordbajsningsförmåga. och jag är fortfarande kvar i egypten i fall någon skulle undra vart jag tagit vägen. jag mår bra. luke också. men jag får inte flyga förrän på min födelsedag. så vi väntar till dagen efter. 9 april åker vi hem. tills dess ska jag lyxa till det med latte macchiato och det faktum att röda havet skvalpar bara 50 meter från mig.