man måste ha kaos inom sig för att vara en dansande stjärna.
lite redigerat men sant så sant.
ny vecka.
totalt outvilad.
sjukt nöjd.
så jag får väl passa på att tacka alla som har bidragit till den lyckade helgen.
en elektrisk helg med smak av sötma.

Svartklubb


Techo kvällen t ära
igår lärde systrarna riklund mig att mobilblogga.
är det de eller jag som jobbar med teknik?
hur som helst, det tänker jag fortsätta med.
men eftersom förutsättningarna för redigering
är lite annorlunda kommer mina bokstäver att
bli större när jag mobilbloggar.
inte hela världen kanske.
fast det stör mig.
jag har en förkärlek till liten text.
och till glen hansard.
jag bjuder på en låt till fredagsölen.
håll till godo:

Den enda jag behöver.


Jag letar superlativ. Men jag hittar inga. Den bästa konserten någonsin. Swell Season är himmelriket.
jag föddes med en vagina mellan benen.
alltså är jag oteknisk.
mina kollegor med snoppar får hellre svara på frågor om teknik medan jag sitter här mest som en skyltdocka.
nog om det.
jag tänker länka till en sjukt bra remix med en skitbra video.
en tjej jag varit kär i under min tonårstid tillsammans med sveriges bästa elektroniska band.



jag har nästan spytt på bandet för att deras intervju hamnade mellan magsjuka och separation, 
men innan dagen blivit i morgon har jag min artikel kvar och nu är jag helsåld på "ways to dance".
myspace.com/kitemalmo
det krävdes fyra koppar kaffe och en halv dosa snus.

bye bye baby.
om ingen sätter stopp för min gränslösa spontanitet så kommer jag vara arbetslös och ute ur landet inom några dagar.
jag är trött.
trygghet har aldrig varit min melodi.
pass upp världen.
jag kanske flyr igen.
I've been looking for a guide to come and take me by the hand.
igår fest.
dagen innan after work.
idag bara en jävla massa ångest över att jag har kramp.
skrivkramp.
både här och rent professionellt.
här var ju egentligen oviktigt.
men på proffsnivå.
kramp.
krampare.
krampast.
en liter kaffe till så får vi se vad som händer under nattens timmar.

återigen har jag haft en bloggsvacka.
att vara eller inte vara.
eller så handlar det om tid och internettillgänglighet.
jag sitter på ett av mina jobb och ska om 40 minuter stänga den här butiken själv för första gången. alltid lika obehagligt att stänga tycker jag. sist jag stängde så kunde jag knappt sova på natten. och vissa får för sig att kalla mig oansvarig.
förutom jobb sex dagar i veckan har jag sökt boende, fightats med mitt gamla jobb, varit i göteborg och undersökt hjärtat och haft underbara stunder med j.
dagarna går läskigt snabbt.
jobbet är mer än bra.
kollegorna är många, olika, men alla med härliga personligheter.
boendet är fortfarande hos j. men alldeles fantastiskt bra.
hjärtat är helt.
jag mår galet bra.
trots att jag har zero kronor på kontot.
men jag tycker att det är sjukt tråkigt att blogga just nu.
jag har liksom inget att klaga på.
stolarna på jobbet är inte ergonomiska nog för att sitta här och blogga heller.
där fick jag klaga lite.
i morgon ska jag på visning söder om söder.
sen jobba.
sen börjar min endagars helg.
nu sista halvtimmen.
sen första ölen.
hej då.
dagens ledmotiv.
nu är det en ny tid, en ny strid.
jag kommer att sakna och jubla på samma gång.
Luleå är inte världens roligaste stad, men mina kollegor däremot är de bästa någonsin.
jag lämnar kronan, massa media och ljudbang med sorg i hjärtat.
jag lämnar Luleå med glädje.
jag lämnar min lägenhet med ett stort hål i själen.
jag lämnar vintermörkret åt de som stannar.
hej då Luleå.
hej hej Stockholm.
bostadslös fortfarande.
panik.
arbetslös hinner jag inte vara.
underbart.
på måndag hittar ni mig i någon av stockholms mac-butiker.
tills dess ska jag äta mammas mat, kramas med barnen och packa om för det nya livet.
ny tid. ny strid.

och ett stort grattis till en av mina absolut bästa vänner som i natt fick en underbart vacker dotter.
du kommer att bli världens bästa mamma.
jag fick ett jobb i stockholm dårå.
så redan i helgen tar jag min kappsäck till en ny hemstad.
men hem har jag dessvärre inte så vid minsta lilla lägenhetstipset så är det mig och bara mig som ni ska ringa.
jag är nästan desperat, jävligt kräsen, men glad för det mesta.
jag är sjukt glad för mitt jobb och känner mig otroligt nöjd.
jag har gjort karriärsbyte, men dock inte gått ner särskilt mycket i lön så det känns verkligen inte som ett nedköp.
att jag dessutom får vara social äntligen och dessutom bo nära världens snyggaste kille betalar sig också bra.
men jag upprepar:
jag är desperat.
och ni vet ju att jag är trevlig, snygg och bakar goda kladdkakor.
bara det borde räcka till en lägga i vasastan.
(som inte är som china town i huvudstaden)
kommer jag att överleva sveriges största stad?
kommer jag att hänga på stureplan även utanför arbetstid?
kommer jag att få pendla från södertälje med pepparsprayen i den hårt knutna näven?
fortsättning följer.

veckans rus-känsla.

sjukt jävla bra låt.
som en power walk på memory lane.
jag hade tänkt tillägna detta inlägg till nåt så okonstlat som salt.
fast egentligen inte riktigt så torftigt som det gamla hederliga saltkaret på matbordet.
havssalt.
jag är som besatt.
jag äter det gärna i allt. till allt. på allt.
havssaltsmör.
havssaltchoklad.
havssalttoppat bröd.
havssalt på vegburgarna.
havssalt på salladen.
och så vidare. och så vidare.
jag funderar på hur det skulle vara med havssalt i kladdkakan nu.
det tror jag att jag ska testa.
kanske redan ikväll.
kort och gott så är havssalt the shit.

och för övrigt så kommer jag att flytta om mindre än två veckor.
kanske till frankrike så jag får bo nära île de ré och deras havssalt.
men mest troligt till huvudstaden.
precis som jag ville för ganska exakt tio år sedan.

stök. bök. höök.
helgen var den bästa någonsin och jag har fan inte gråtit så mycket på länge.
först grät jag för att jag såg den vackraste konserten på länge mellan de bästa killarna.
sigur ros var magiskt och precis så fantastiskt som jag väntat mig.
en liten tår kom när jag stod där mellan mina j-pojkar och hade det helt fantastiskt.
sen så hamnade jag på kant med kärleken i stressen, fyllan och kampen att vara alls till lags.
då grät jag för att jag var full, sårad och stressad.
sen när det var löst tack vare finaste tjejen kin så grät jag på håkans konsert för att jag saknat mina vänner så det gjort ont och nu fick vara nära, men bara för en kort stund.
böl böl böl.
sen åkte jag och j buss till stockholm igår i sex timmar och han tvingades att se på satc-filmen med mig.
jag grät flera gånger.
till satc!
mest för att jag återigen påmindes om hur jävla mycket jag saknar mina vänner.
väl i huvudstaden.
grät helt oprovocerat för att jag är så förbannat kär i killen som är detsamma i mig.
galet bra tajming.
så mitt bland allt festivalstök och kärleksbök så hittade jag tillbaka till känslo-ewa igen.
tårar av äkta känslor.
jag älskar er så jävla mycket så jag blir alldeles matt när jag tänker på er.
vänner.
och angående höök då.
jag fick spela polis idag.
fast bara med min röst.
jag är mao tv-kändis snart.
tss.
och idag har jag sökt tre jobb.
jobbar på att få j att inse att han vill resa och inte plugga.
fast egentligen så vill jag ju såklart att han ska bli klar.
men först kanske han måste ut och se världen lite mera.
tycker jag då.
jag ska försöka att vara en stöttande flickvän som inte provocerar fram ett beslut som gynnar mitt resberoende.
svårt.
j.
kom igen.
vi åker iväg en sväng.

jag är värdelös på att blogga när allt känns helt jävla fantastiskt.
precis som nu.
helt jävla fantastiskt.
trots att jag är tillbaka i ett regnigt luleå med tonvis av arbetsuppgifter att bita i.
nam nam.
tog nattåget ner till stockholm i fredags.
galet tyckte jag.
men idag är jag sjukt nöjd över mitt omogna och spontana beslut.
återigen en helt jävla fantastisk helg.
helt jävla fantastisk.
j. nöp mig i armen i lördags.
det gjorde ont.
det betyder ju helt enkelt att det inte var det som det kändes som.
en helt jävla fantastisk dröm.
helt jävla fantastisk.

idag är det en sån där dag när jag vill frakta upp alla de bästa till mig.
jag pratar om vänner.
sånna som man alltid vet att de finns där.
sånna som man alltid kan vara sig själv med.
sånna som jag alltid finns för.
sånna som jag aldrig får bo nära.
i norrbotten har jag fina, underbara och genuina vänner.
nya vänner.
dessa ska man absolut inte underskatta.
de finns också där.
när det krisar.
och när det finns glädje att dela.
men de gamla, de som varit med, de som alltid kommer att finnas där.
utan tvekan.
de finns över allt men inte här.
stockholm.
göteborg.
filippinerna.
norge.
sveg.
eskilstuna.
östersund.
men inte här.
det är grått i luleå idag och jag är fruktansvärt trött hela dagarna.
jag tror att det är anledningen till att jag saknar så fruktansvärt mycket.
men jag tror också att min trötthet beror på just saknad.
varje dag så tänker jag på de som finns nära, men långt borta.
så jag tror jag ska göra en turnéplan så jag kan vakna utvilad.
somna lycklig.
bidrag till turnén kan ni såklart göra.
för som radioproducent är man knappast tät.
jag kommer så fort jag kan.
till dig.
dig.
och dig.
och vet ni, ni är alltid välkommen till mig.
idag skulle jag vara på jobbet vid 07-07.30 planerade jag.
klockan 09.55 vaknade jag med telefonen i handen.
idag ska jag köpa en till väckarklocka som jag ska kedja fast i andra änden av rummet.
får finbesök från huvudstaden idag.
min första besökare.
det är lyx.
men nu är det hårt arbete som gäller.
tur att jag ligger bra till med veckans program.
funderar på vad som gör mig totalt värdelös på att stiga upp.
jag brukade ju vara alla föräldrars mardröm på helgerna.
alla vänners också för den delen.
"vakna! jag vill leka."
idag, några år senare, overslept deluxe.
snark.
telia är ett skämt.
jag har peppat som fan för 11 juli.
nu känner jag mig som telia-kund som en använd spypåse.
jag trodde aldrig det skulle hända, men jag lyssnar på Hallå P3 och skrattar.
då menar jag inte att det är förvånade att jag skrattar åt Hallå P3.
jag är förvånad över att jag tycker att the Schulmans är så underhållande.
sjukt roligt.
orup sjunger veckans soundtrack i mitt huvud och jag plågas av en trötthet som jag till fullo skyller på den grå himlens blöta regnmoln. det är faktiskt bara regn hos mig. återigen tar jag till flykten. ta ta luleå. bonjour stockholm. vad är det som drar? jo kent. jo thåström. jo. förra helgens fina dagar med ett otroligt komplext väder har övertygat mig om att jag hellre är pank i stockholm än en tur och retur-biljett rikare i luleå. jag har fortfarande bara hunnit med luleås uteliv en enda gång och blev inte särskilt övertygad om att jag vill göra om det igen. men kanske en dag när den kalla ölen känns som en len smekning mot den studiotorra strupen. då. tills vidare låter jag stockholm med sin attraktion ta hand om mina lediga dagar. jag har blivit lovad en helg som jag inte kan tacka nej till. nej. det kan jag inte.
kristvättade under någon annans tvättid igår och insåg att jag har smutstvätt kvar från det förflutna. vad gör man med gamla, melerade strumpor och näsduksrutiga kalsonger? kastar man dem? låter man dem ligga kvar? tvättar man dem och skickar dem till berörd person? eller låter man bli att tvätta dem och skickar dem ändå? jag vill inte ha dem i alla fall.

jag har alltid avskytt högtider. jul. nyår. födelsedag. och så även morgondagen. men jag har alltid lyckats hitta på nåt. förutom ett år då jag låg orörlig i influensa på nyåraftonen. mamma tog i alla fall hand om mig. vi skulle ha knytkalas i morgon. sex pers på en inglasad balkong i centrala luleå. soft. jag slipper åka iväg. och jag tänkte av alla åka bort-planer och förlikades med tanken att stanna i norrbotten eftersom det för mig egentligen bara är en vanlig helg. lite längre. lite mindre att göra. men ändå en vanlig helg. men så för cirka en timme sen avbokades alla planer med omedelbar verkan. då hade sista nattåget till stockholm gått för fem minuter sen. fastklistrad i luleå fick jag lagom mycket krispanik över att sitta själv i femman på malmudden ytterligare några dygn. det gör jag bara inte. så återigen får kreditkortet åka fram och jag kommer att försätta mig själv i personlig konkurs. yej!

kan hända att jag fick årets finaste komplimang nyss
du är som valium för mig
jag är kvinna och vi sägs kunna göra flera saker samtidigt, men det är faktiskt helt omöjligt att se matchen, s.a.t.c-maran på 3an och blogga samtidigt.
matchen går inte att missa.
som fotbollsointresserad tycker jag ändå att det hör till allmänbildningen att se sånna här matcher. med colan, chipspåsen och snusdosan inom räckhåll sitter jag iförd surfshorts och bikini för att locka fram sommaren här uppe i norrbotten.
men känner mig mest som en karlakarl.
heja heja!

fotbolls em i all ära, men på lördag hör ni mitt examensarbete i P3 Planet
och ja, skulle du missa det så ligger reportaget på nätet sen.
lyssna, njut, inspireras.
midnatt på malmudden.
det verkar som om det utanför ligger en fotbollsplan där nåt övertaggat korpenlag tränar onaturligt länge.
jag hade tänkt att sova tidigt, men de är alldeles för ivriga fem våningar ner.
råder det em-feber?
inte inne på mitt rum i alla fall.
här härskar enbart insomnia.
det finns ju lagar mot det mesta i det här landet.
finns det ingen lag som förbjuder fotbollsspelande i ett bostadsområde mitt i natten?
nån liten paragraf som kan vagga mig till sömns?

jag skäms. minst tre gånger idag har jag påpekat vädret. vädret. värdet? mitt värde sjunker i alla fall rejält när jag reflekterar över mitt patetiska agerande. hur gammal är jag? hur svennig är jag? hur tråkig är jag? jag suckar alltid över mina föräldrars mani över att varje dag kolla temperaturen minst 5 gånger. över människors förmåga att alltid prata väder i hissen. över svenskars torra sätt att skriva vykort "idag är det soligt och 30 grader i skuggan". och sen går jag och gör detsamma. väder. värde. näe skämmes tammefan! idag är det mulet och regn i norrbotten.
nästan en vecka i härjedalen och jag är förvånad att jag stod ut. men det finns så mycket här just nu som håller mig igång. inte minst människor. och flyttpackning. idag lämnar jag härliga härjedalen för ljuva luleå. det ska bli så förbannat underbart att börja jobba på måndag. på måndag jobbar jag på p3 planet i en vecka. sen är det förmodligen mitt p3 som behöver mig resten av sommaren. och lite p3 festival ska jag nog hinna med. ska ner till stockholm för att intervjua min namne på torsdag innan hon åker runt jorden. räka. det har varit sommar från början till slut här i mitten av sverige. helt fantastiskt. har packat väskan full med underbara kläder som jag hittat i förrådet här hos mappa. klänningar i alla färger och former. jag fått återfall. min klocka har fått ett nytt batteri och jag har även fått ett par nya sommarsandaler från second hand-butiken nere i byn.
sjukt många idéer som rör sig i huvudet nu så jag tror jag måste köpa en anteckningsbok så jag kan skriva ner allt. eller jag har ju iofs en mac book. det borde funka. antecknar. reportageidéer. resor. planer för tiden framåt. jag har den närmsta tiden rätt utstakad så jag slipper den biten just nu. men jag har svårt, sjukt svårt, att tro att jag skulle kunna bli allt för långvarig i luleå. no offence. det är jättefint. fina människor. fin natur. fint jobb. men jag och sara pratade om lappsjuka idag. får man kalla det så? är det pk? jag gör det. jag oroar mig för lappsjuka. därför lättar jag upp den oron med lite andra framtidsplaner. inga av planerna håller sig inom de svenska gränserna. jag vill ut i världen igen. det är en del av mig. nåt som alla inte förstår. det handlar inte om flykt eller att vara oberoende. vad handlar det om då? känslor. att kunna känna. i sverige fryser känslorna ibland till is. har jag märkt. tina. men nu är nu och planen nu är norrbotten tills lappsjukan kommer eller jobbet tar slut.

genom ögonen trillar känslor och ord ut som små salta droppar. de tar aldrig slut. känslorna. orden. tårarna. de ramlar ner på tangenterna och skriver vad jag vill. måste. men knappast kan. men måste. farväl. det räcker så. nu är det slut på det onda.

falling slowly, eyes that know me
and I can't go back
moods that take me and erase me
and I'm painted black
you have suffered enough
and warred with yourself
it's time that you won

jag anser från och med idag att man kan köpa lycka.
en ny dator och en tur och retur-biljett har i alla fall gett mig en fantastisk helg.
fast mest handlar det nog om alla människor jag träffar. och lite om inköpen.
pique-nique i morgon. i huvudstaden.

dagens låt: blue eyes - cary brothers
jag träffade tom igår. han och hans vänner spelade musik för mig och min namne i nästan tre timmar. ibland ville jag dansa. ibland ville jag gråta. men mest så log jag. det var underbart att de delade med sig av sin vänskap och begåvning på ett alldeles underbart vackert sätt. tom är rolig och klok. väldigt kristen säger eva. jag vet inte. men så började han kvällen med att säga något så vackert till mig. eller kanske till oss. men mest till mig.

come with me
for alone I fear the tide
it's calling me and dragging me
and I think it's time

I'll swim with you
until my lungs give out
I can raise you from the deep
or drown with you in doubt

but over the water
over the water
over the water with you
with you, with you


sjukt vacker kväll med en sjukt bra vän.
jag slits mellan att vara eller icke vara med blogg och jag vet fortfarande inte vilket ben jag ska stå på. varför? jo av den enkla anledning att jag kan bli så otroligt frustrerad över att läsa alla världelösa bloggar, men ännu mera frustrerad över att jag faktiskt ägnar värdefull tid åt att läsa dem samt att irritera mig på dem. jag vill inte vara en av alla dessa sorgliga bloggare som inte har nåt vettigt att säga och enkom stavar fel och skriver isär. i sär. idag har jag bla bla bla. sen kom hon bla bla bla. och så åt jag bla bla bla. jag är så lycklig bla bla bla. å jag längtar så till bla bla bla. jag var så packad bla bla bla. b l a b l a b l a. jo så en dag bestämde jag mig för att ge upp detta, trots att ordbajsning är en av mina favoritsysselsättningar (observera ordet). men idag fick jag vatten på kvarnen igen. tack gumman för att du gillar min blogg trots att jag precis som alla andra bajsar om allt och inget. kanske är nyckeln inte svårare än så här:
- stava rätt. använd rättstavningsprogram om du vet med dig att du har svårt att stava. det är inte kul att läsa felstavat oavsett om det är en blogg, ett mejl eller en tidning.
- lägg av att pricka hela jävla texten med punkter.. det är rätt så irriterande..... speciellt när det varierad mellan två till sju.... det enda rätta är tre... även om det är fult att misshushålla med dem.. punkt slut.
- skriv för i helvete inte isär. i engelskan gör man det ja, men i svenska sätter vi ihop ord som jättekul, supersnäll, bajskorv osv osv. det ska väl inte vara så svårt att lyckas med det, eller?
- sen är ju frågan hur snyggt det är med smajlisar i en löpande text. smaksak kanske. oestetiskt om du frågar mig i alla fall.
- att skriva mellanslag innan frågetecken, utropstecken, punkt, kolon eller komma är inte logiskt alls och dessutom oerhört fult. efter alla dessa tecken ska det vara mellanslag. skiljetecken är samlingsnamnet för dessa tecken (samt några till) och det betyder alltså att man ska skilja meningen innan från meningen efter. med andra ord så ska tecknet i sig i n t e skiljas från meningen innan.
- sen är det inte jättespännande att läsa om exakt a l l t som händer i andra människors liv. ha lite integritet så kanske du uppfattas som lite intressant.
så tills vidare bloggar jag när andan faller på men från och med idag tänker jag bojkotta alla värdelösa bloggar och bara läsa sånt som gör mig engagerad och intresserad.förlåt mig för mina torra, föråldrade språkkonservatismåsikter.
pretentiös ordfascist

grattis sunshine.
soulmates never die.
jag hade tänkt tillägna latte macchiato ett inlägg eftersom jag drömt om kaffe i natt och det enda jag ville ha i morse var en macchiato, men så läste jag om new kids on the block återförening och tappade tråden lite. så kom jag plötsligt på att det idag är exakt två månader tills vi åker till paris. nu vet jag inte alls vad jag ska dedicera mina ord till. därför låter jag bli. jag har tappat min ordbajsningsförmåga. och jag är fortfarande kvar i egypten i fall någon skulle undra vart jag tagit vägen. jag mår bra. luke också. men jag får inte flyga förrän på min födelsedag. så vi väntar till dagen efter. 9 april åker vi hem. tills dess ska jag lyxa till det med latte macchiato och det faktum att röda havet skvalpar bara 50 meter från mig.

min ekonomi är just nu den sämsta sedan 8 april 1982. dessutom faller min dator sönder sakta med säkert på samma gång. så idag tar jag mitt panka ass till mac-butiken och kollar på en ny dator. du vet väl att minus och minus blir plus?

liverpool-reportaget går i morgon i planet. 18:00 sharp.

sr.se/p3/planet

eWa
idag när jag kom hem var Luke så snygg att jag inte kunde sluta titta på honom. jag tittade noga och länge och magen pirrade. sen gick vi till willys. där köpte vi tre stycken 200 grams marabou-chokladkakor. kärlek är vad det är.


dagens nostalgi

är det bara jag som får evanescencs-vibbar av that's how people grow up? jag vet inte. jag vet verkligen inte vad jag tycker. just nu känns allt som inte är kylie bara jävligt tråkigt. förutom kate nash då.

nu har jag bokat allt. 5 juni åker jag, mamma och Luke till paris. stannar i fem underbara dagar och sen åker vi hem för att gå på konsert. kylie. vilken bra start på sommaren. helt jävla fantastisk.

bilden är från i somras då jag och Luke gjorde ett snabbesök i paris och då jag åkte TGV för första gången. nånsin.

igår när jag handla middag så såg jag att axa numera säljer snabbhavregryn. hallå. ursäkta mig. havregrynsgröt tar 3 minuter att laga, t r e minuter. hur man lagar havregrynsgröt och hur lång tid det tar är något som hör till den svenska allmänbildningen och nu frågar jag mig: hur jävla bråttom har vi nuförtiden? tyvärr glömde jag kolla hur lång tid dessa snabba havregryn tog att tillaga. 2 minuter? 1 minut? när kommer färdiglagad havregrynsgröt ut i handeln?

idag började jag och Luke att prata om vänskap och vikten av den. ett tungt samtalsämne att smälta tillsammans med den lena päronfilen som norrmejerier säljer här uppe. nu är det slut på djup för jag flyter upp till ytan och ska förmodligen konsumera lycka idag.

soulmates never die
tack som fan.

2007

gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
hajarna var nytt för mig.

höll du några av dina nyårslöften?
kommer du ha några nya för nästa år?

inga i år, inga nästa år. precis som vanligt.

blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
ja. linda fick två vackra flickor, nova och wilma. simon och sofie fick en underbart söt wilmer. kristina fick lilla rödhåriga irma. veronica fick nova och engla. babyboom. förlåt om jag glömt nån.

dog någon som stod dig nära?
nej.

vilka länder besökte du?
frankrike fyra gånger. holland. thailand. filippinerna. spanien ett par gånger. och nu england.

är det något du saknar år 2007 som du vill ha
år 2008?

frihet.

vilket datum från år 2007 kommer du alltid
minnas, och varför?

23 juli - första kyssen.
20 november - Luke flyttade till Sverige.

vad var din största framgång 2007?
att våga göra saker som jag tycker känns obehagliga och läskiga.

största misstaget?
slösa bort tid på människor som inte förtjänar det. men det har jag säkert också lärt mig nåt av.

har du varit sjuk eller skadat dig?
nån -cocker jag fick äta penicillin för, i övrigt frisk å kry om jag inte minns fel.

bästa köpet?
resan till asien.

vad spenderade du mest pengar på?
resan till asien och de andra resorna antar jag.

gjorde någonting dig riktigt glad?
mina vänner och min stora kärlek.

vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2007?
hela tillbaka till samtiden.

hela a song inside my head, a demon in my bed. den enda skivan jag lyssnade på under asien-resan.
hela an end has a start. inte lika bra som debuten, men ändå.
hela our love to admire. pace is the trick framför allt.
hela our ill wills. sjukt bra och håller fortfarande.
say it right - nelly furtado (även om den kom i slutet av 2006)
haligh, haligh, a lie, haligh - bright eyes (för att den påminner mig om en av de bästa människor jag känner och som jag lärde känna under 2007)
hela O för att jag inte gett damien en chans innan.

var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
på det stora hela gladare. gigantiska framsteg.

vad önskar du att du gjort mer?
läst och lagat mat hemma. det är en hobby som jag återupptäkt. mums.

vad önskar du att du gjort mindre?
spenderat pengar på alkohol och kläder. oroat mig i onödan.

hur tillbringar du jul?
julaftonen i sverige hos min familj. juldagen i england hos Lukes familj.

favoritprogram på TV?
ser aldrig på tv, men six feet under är troligtvis världens bästa tv-serie.

hatar du någon nu som du inte hatade i början
av året?
hat finns fortfarande inte i min vokabulär.

bästa boken du läste i år?
jag minns sällan vilka böcker jag läst, men alla familjer är psykotiska var riktigt bra iaf.

största musikaliska upptäckten?
jag vill inte minnas att jag upptäckt nåt storartat i år. jag ändrar mig; oh laura.

något du önskade dig och fick?
känslor. kärlek.

något du önskade dig men inte fick?
en vaio.

årets bästa film?
death proof är den första jag kommer att tänka på.

vad gjorde du på din födelsedag 2007?
hur många år fyllde du?
nine inch nails i stockholm med eva. 25 år minsann.

finns det någonting som skulle gjort ditt år
ännu bättre?

om jag slapp gå i skolan och kunde åka till solen asap hade jag nog varit mera nöjd. skoltrött? naaae.

hur skulle du beskriva din stil år 2007?
håret åkte av. det är väl den största förändringen. dessutom har det nyligen blivit ljust också. annars är jag nog pretty much same old ewa.

vad fick dig att må bra?
sommaren. de nya människorna. Luke.

vilken kändis var du mest sugen på?
inte nån alls. men jag drömde om brad pitt en natt.

vilken politisk debatt engagerade dig mest?
pengar. tid. kvinnor. män. människor. jag vet inte, men är inte livet en enda lång politisk debatt?
vem saknade du?
jag saknade någon att dela good and bad med. men det gör jag inte längre.

de bästa nya människorna du träffade?
Luke. anne & ove. Lukes familj.

en värdefull läxa du lärt dig i år?
sluta drömma. börja leva. kanske?

citera en sångtext som summerar ditt år.
I was barely hoping for a kiss
I didn't think that it would come to this
but everything he touches turns to gold
so I just brace myself and grab a hold

I'm out of bounds
I'm off the ground
and I won't come down
boy you turned my world around

now I ain't going back to my old town
I think I lost my key and maybe it's just as well
cause I'm not gonna turn the offer down
I'm gonna ride with you, I'm gonna leave this old town

I'm out of bounds
I'm off the ground
and I won't come down
boy you turned my world around
fyra timmar. tjugo minuter.

betongförort x 2


min, eller vår snart, lägenhet har en vattenskada. jodå. det stämmer. det märkte jag och jens igår när vi skulle fixa lite tills Luke kommer. vatten under mattan i köket. visade sig sen vara vatten under mattan i köket och hallen. som alltså sen blev ingen matta i köket och hallen. betong. på betong får vi nu gå när vi kommer tillvårt älskade hem. jag hatar min lägenhet. jag gjorde det innan. för den ligger i ett jävla betongbostadsområde som faller sönder när som helst. jag gör det ännu mera nu för jag har ett hem med betonggolv. jag vill flytta. kunde sälja allt jag äger nu och dra så hade jag gjort det. men åter igen. jag ska väl för en gångs skull slutföra nåt. skolan sätter käppar i hjulet. lycka är att slippa bo i en betongförort med betonggolv.
28 timmar. 45 minuter.

jag räknar dagar. jag räknar minuter. jag räknar sekunder. det går så otroligt långsamt just nu. 101 timmar kvar. 101 timmar är samma sak som en evighet. i min värld. i min värld är det dessutom så att jag har världens bästa människor i mitt liv nu. världens bästa. jag älskar er. och saknar er. ja alla utom jens då, för vi ses ju varje dag. jag vaknade 06.00 i morse av en mardröm. luke lämnade mig. det tog en timma, en omsomning för att inse att det var en dröm och inget annat. och så jens då. som påminde mig om igår. allt fint jag fick höra.
jag önskar jag kunde spola bakåt. juli/augusti. eller även framåt för den delen. jag tycker inte om den här tiden. väntan på en lång, kall vinter.

jag älskar er. jag saknar er. ni vet vilka ni är.

kärlek.

jag har lärt mig att saknaden är värst när nån har sovit som ett barn
genom en iskall vinter
du är min hjälte för du vågar vara rak
du är min hjälte för du är precis så svag som jag
och hjälp mig jag behöver dig igen igen igen

jag vet inte var tiden tar vägen. försvinner gör den i alla fall. den senaste dagarna har jag spenderat i perpignan med luke. det är det absolut bästa sättet att spendera tid. eller snarare investera tid. snart kommer han till sverige för gott. eller för en längre tid i alla fall. tills vi båda har tröttnat på landet där solen just nu går ner ett par timmar efter att den har stigit upp. jag är rätt trött redan. men så måste jag ju göra klart något jag påbörjat för en gångs skull. skolan. jag funderar på vad jag vill göra sen. det är massor. dags för en lista.

.göra klar min divemaster och jobba lite någonstans, till att börja med egypten.
.jobba som lärare i thailand på en ö där jag kan dyka också.
.micronesien.
.lära mig spanska i sydamerika.
.åka transibiriska.
.resa genom afrika.
.nya zeeland.
.ö(l)steuropaturné.

kort och gott skulle man ju kunna sammafatta det hela. jag vill resa jorden runt med längre stopp på vissa ställen. nu är det ju bara det att jag måste få med luke på detta också. jag tror jag måste börja min övertalning nu...

jag såg control igår. jag grät en tår. jag vågade inte gråta fler. men den var bra. snygg. hemsk. vacker. plågsam. sorgsen. gripande. fin. om jag får en son vill jag att han ska heta ian. men vågar man döpa ett barn efter någon som dog vid 23 års ålder?

speed-daiting. eller speed-dejting som det stavas på svenska. det är vad jag och många andra svenskar sysslar med just nu. skillnaden är att jag speed-dejtar oikari som jag delar ett litet bås med i ljungskile. idag speed-dejtade vi i hennes fantastiska toyota. det gick undan. och dessutom frågade hon om jag gick på speed. för idag är en speedad dag med mycket pepp. peppar peppar. när som helst kan sånt vända, men jag tänker njuta resten av kvällen av denna pepparmix. och ni som brukar säga att jag bara bloggar när jag har något vettigt att säga kanske kommer att ändra er efter detta. för nu har jag inget mera att säga. jag tänker lägga mig i sängen med en bok nu. om mindre än två veckor är jag i frankrike/spanien igen. wiie!

welcome to the west side


idag är den bästa dagen på länge. varför? är det för att jag fortfarande har tre frågor kvar på hemtentan? svar: nej.
är det för att jag är bakis efter en helkväll med klassen och uppvisandet av fantastiska skills i både singstar hemma hos malin och dans på ett av göteborgs sorgligaste uteställen? svar: nej nej.
är det för att jag sitter med tom magen i en lägenhet där kylskåpet är fyllt av sånt som jag inte ens skulle äta om jag var nära svält? inte det heller.
idag är den bästa dagen på länge för idag kommer mister snyggast och underbarast i hela världen till höstvackra sverige för att spendera fyra dagar med sin blivande sambo, nämligen mig, lyckligaste människan i världen. det kan hända att jag inte verkade vara den muntraste människa igår, men så blir det när någon sätter griller i huvudet (ett otroligt underligt och roligt uttryck för övrigt). här råder idag dock ingen tvekan om vem som har det största leendet om si så där fem timmar. hoppas han gillar göteborg. annars vet jag inte hur det kommer gå det närmsta året.

kärlek.
underbart.

vackert.

next stop: memory lane


idag ringde en gammal klasskompis.
hon flyttade när vi var 11 år.
efter det brevväxlade vi ett tag.
hon hade läst gamla brev och ringde och läste upp ett.
tortyr.
jag skrattade.
och slogs av hur tufft livet var då fast det var så enkelt.
men nu, fyra timmar senare, är det inte lika roligt.
jag gillar inte att promenera längs minnenas allé.
jag ser helst framåt.
sån är jag.
för ibland blir det lätt att andra tankar dyker upp även om detta egentligen bara handlade om en trettonårings krossade hjärta.
jag minns bland annat min första pojkvän.
(min första kärlek är någon helt annat. en helt annan tid. en helt annan ewa.)
han finns inte längre kvar och om nästan exakt en månad var det två år sedan han lämnade sin familj, sin son och sina vänner. jag har inbillat mig att jag inte påverkats så mycket av det som jag faktiskt gjort. mest för att vi aldrig pratade med varandra längre. mycket för att jag inte alls har kontakt med i princip någon från den tiden av mitt liv. och en hel del för att jag trott att det är något man ska gå igenom. att förlora någon som stått en nära. jag har alltså trott att jag som inte längre stod honom nära eller knappt visste vad han gjorde längre inte hade rätten att känna den oerhörda sorg och saknad som jag faktiskt gjorde.
det har jag.
och alla andra.
och just idag tänker jag på honom massor.
när jag var 13 år var han en viktig person i mitt liv.
nu, tolv år senare, finns hans minnen kvar.
minnen som får mig att le.
minnen som får mig att gråta.
memory lane nästa.
men jag tänker inte hoppa av.
jag ska framåt.
till nästa stopp.
och nästa.
och nästa.

billy
du finns för alltid i våra tankar.

everything. everyone. everywhere. ends.



jag gråter hysterisk.
det känner surrealistiskt och obehagligt.
och jag är mållös.
det känns ju som om allt är slut.
det är det.

everything.
everyone.
everywhere.
ends.


dagens låt får helt enkelt bli
breath me med sia

gränslinje

skämmes tamefan!

de jävlarna tog oss en efter en, de ljög och bedrog oss med sanningen

btw. jag måste göra reklam.


nej nu är jag trött på det här. trött på att bo så långt från alla vännerna. kristin i usa. sara i härjedalen. marlene i eskilstuna och innan dess umeå. martin uppe i sveg också. ida i stockholm. ida i västerås snart london. elin i sundsvall. danne i kalmar snart i en förort till london tillsammans med den gamle. gabbe som väl pendlar mellan kalmar, norrland och göteborg. hela huffe-gänget. seriöst. hultsfred-crewet är mitt bästa crew. någonsin. om jag får bestämma så bor vi nära varandra när vi är färdiga med världen. vad sägs om att ta över en ö? bara vi. eller ja. jag vill ju ha mina andra stjärnor där också. sara, eva, jens, martin, ida, elin... och så vidare, och så vidare, och så vidare. jag namedroppar visst och risken att jag glömt någon god, älskvärd vän är övergripande, men jag menar inget illa. jag är bara nyvaken och sentimental. till råga på allt lyssnar jag på "O" som vanligt. jens jobbar. då vågar jag. annars tror han att jag fått något fel. för det är den enda skivan jag lyssnar på här hemma hos honom.
I can't take my eyes off you
jag ska faktiskt inte klaga för snart, s n a r t, har jag någon så nära som det bara går. det är helt fantastiskt. jag är verkligen den lyckligaste. men för att knyta samman bloggsäcken; jag saknar er mina älskade vänner. finaste vänner.
men.
alltid nära.

kaos. det är samlingsbegreppet för min vardag just nu. kaos. allt jag äger och har ligger i lådor. påsar. väskor. högar. utspritt. oorganiserat. kaos. det gör att hela min tillvaro känns kaotisk just nu. och jag kan bara komma på ett ord för att beskriva känslan som detta kaos frambringar. fan. för kaos har aldrig egentligen varit min grej. oavsett vad jag gett för intryck. ordning har heller aldrig varit min grej i och för sig. kanske ett organiserat kaos. men inte som nu. lådor. påsar. väskor. högar. utspritt. oorganiserat. kaos. nej. nej. nej. magkatarren är tillbaka och oikari tipsade mig om barnmat. det ska vara bra för oss med känslig mage. min vardag består just nu alltså av kaos och barnmat. skola och för många öl. malin och jag gjorde en all nighter här om dagen. 07:30 kom jag hem till jens. då stod han i badrummet och borstade tänderna. gjorde sig redo för jobbet. jag somnade sött i hans säng. vaknade vid 12. bakisångesten var ett faktum och resten av dagen tillbringade jag inomhus bakom neddragna persienner. vilket osökt leder mig in på dadaismen. någon som läste dikten persinner av lois aragon?.
Persienn?
Persienn Persienn Persienn
Persienn persienn persienn persienn persienn
persienn persienn persienn persienn persienn
persienn persienn persienn persienn persienn
Persienn persienn persienn persienn
Persienn?
kvällen innan dagen före var emellertid tidvis amuserande och ångesten egentligen helt obefogad. vad är egentligen den vetenskapliga förklaringen till detta tillstånd? har det helt och hållet med dopaminerna att göra? jag vet inte. jag vet bara att det är en outhärdlig känsla som sprider sig genom hela kroppen. ända ut i fingerspetsarna. så undrar jag ofta: var det värt det? varför utsätter jag min kropp för detta? svaret har jag inte. det enda jag vet är att jag, men största sannolikhet, kommer att göra det. igen. igen. igen. och igen.

på motorvägarna i frankrike är det inte sällan man kör 140 knyck utan att någon höjer det minsta på ögonbrynen. så gjorde även vi i torsdag. säkert 160 också. men det hjälpte inte det minsta. klockan 16:55 kom vi fram till gironas flygplats. mitt plan gick 17:20. incheckningen stängde 16:40. jaha. så var jag fortfarande kvar i vinlandet då. efter ett tårfyllt farväl som saknar motstycke hade jag liksom laddat för nästa som skulle äga rum på flygplatsen. supernervös. det slapp jag dock. istället tillbringade vi fem timmar tillsammans på motorvägen. kilometerlånga bilköer satte stopp för min hemresa. men bara just den dagen. hem kommer jag. på måndag. innan dess hinner jag med paris och en kyss under eiffeltornet. 140 euro är billigt för en kyss under eiffeltornet. du har så rätt så rätt. tyvärr måste jag göra om hela hejdå-proceduren igen. men nu är jag ännu mera övertygad om att vi alla ses snart igen. underbara människor.
<3

jag försöker hitta en soundtrack till det farväl som snart ska sägas. farväl. goodbye. adios. au revoir. det finns inget. i så fall måste jag skriva det själv av de mjukaste med samtidigt mest smärtsamma ord jag känner till. för det gör ont. och det sliter hjärtat ur sin plats. jag kan inte stå ut med timmarna. minuterna. sekunderna. som alla närmar sig farväl. hejdå. hejdå på charmig svengelska med bruna, lena ögon som smeker kinden och säger "var inte ledsen". sen gråter jag mera. för seriöst. jag gråter för att detta är vackert. för att detta är ett tecken på att de känslor jag trodde jag saknade faktiskt finns. men inte för vem som helst. utan för de som förtjänar det. de vackraste. och ibland måste man säga farväl. goodbye. adios. au revoir. hejdå. hejdå. jag saknar redan och allt som jag fick känna. skulle vilja säga; fel plats - fel tillfälle. men var det kanske: rätt plats - rätt tillfälle? kanske var tiden bara lite för kort. för detta var kort. men helt underbart. hejdå. hejdå.

nu har hon lämnat mig den där kristin. lämnat mig åt mitt öde i södra frankrike bland viner, ostar, hundskit och baguetter. jag grät. grät när hon åkte. för vi växte liksom ihop hon och jag. under princip varenda liten sekund under fem veckors tid var vi tillsammans. underbara kristin har satt guldkant på vardagen. vad nu vardag är här. nu är hon i ikea-landet medan jag får äran att stanna kvar hos hennes familj. eller ja. mamma anne har ju också lämnat vin-landet för ikea-landet. men hon kommer i alla fall tillbaka. dagen innan jag åker. jag ska nämligen hem. även om det är flera som försökt övertyga mig att stanna kvar. jag vet att det var i ren välmening. ni har fattat hur bra jag mår av solen, landet, människorna. men jag tror ärligt talat att mina batterier är laddade nu. jag är redo för nästa termin på ljungskile folkhögskola. jag är till och med redo för en termin i ljungskile village. jag blir ljungskilebo när jag kommer hem. kändes aningens läskigt till en början, men tanken börjar kännas ganska behaglig.
när jag kommer hem ska vi alla skåla för världens bästa sommar. i alla fall för mig. jag har tillbringat max två veckor av mitt sommarlov inom svea rikes gränser. jag har med andra ord sluppit undan allt regn som fallit ner på er andra. underbart för mig. mindre kul för er som blev blöta.
16 augusti landar jag på svensk mark. motvilligt. men jag får ju göra det bästa av situationen. på fredag blir det panerad ost och polsk öl. inte så svennigt, men jag har ju jobbat på en svensk restaurang i sommar så jag har inte direkt saknat det svenska köket. nu kommer jag snart sakna dock.
ikväll såg vi death proof. han är ett geni den där tarantino.
over and out.